Försöka bli gravid i höst, följas åt?

Hej,

Jag är ny här och tänkte hoppa in och följa er samt berätta lite kort om min resa :) kort om mig:

28 år, IT-specialist, inga barn (än).

Min graviditetsresa:

Blev gravid i juni, under den cykeln hade vi bara sex en gång och det var den dagen som ÄL-test visade positivt. Så det kan gå bra med ett ligg också ;) men för att göra en lång historia kort; det slutade med mf i vecka 8. Det startade 7 augusti, fick negativt grav-test 19 augusti (höll koll på när hormonerna gick ur kroppen). Sen fick jag positivt ÄL-test nu 27 augusti. Så håller tummarna att det blev något denna gång :D

Generellt så försöker jag hålla mig väldigt positiv och glad trots motgång. Jag vet nu att jag kan bli gravid och förmodligen var det något fel på fostret och då tog min kropp hand om det själv - så slapp jag ta något jobbigt beslut senare i graviditeten. Jag tror generellt att vi kvinnor utsätts för mycket press gällande våra kroppar - så försöker vara så snäll och tacksam gentemot som jag bara kan :D om någon har frågor gällande missfall, tidiga grav-tecken eller bara behöver allmän pepp - skriv!

Kan man få ägglossning så länge man har hcg kvar i kroppen? Man har ju inte ägglossning under tiden man är gravid.

Åh kul att få höra mer om alla, har vart lite oaktiv då mensen kom men nu är de äntligen dags att börja med ÄL tester igen så de känns som man gör nått :P

Jag och min man är 31 och 35 och försöker med vårt första barn. Bor i centrala Stockholm och varit ihop i 11 år och gifta i ett. Har älskat att resa och leva livet själva men nu känner vi att vi är redo att starta familj.

Har haft kopparspiral i massa år och tog ut den i maj, tyvärr kom den ut trasig. Tydligen va de ett produktionsfel på spiraler insatta de året jag satte in så barn försöken vart skjutna nåra månader då de va tvungna att gå in med kamera och leta osv. Den här månaden blir andra försöket håller tummarna för oss alla att de ta sig den här gången!

Var på återbesök idag och fick veta att vår dotter hade två kromosomavvikelse som orsakade ett ovanligt syndrom. Känns så sjukt tungt och jobbigt. Förstod ju att något var fel. Men när hon började prata om att ta prover för att kolla om vi bar på genen så kände jag för att ge upp. Vi kommer annars bli erbjudna moderkaksprov i vecka 12. Funderar liksom på om det är värt det. Är så ledsen idag. Vet inte om jag orkar.

Vet inte. Kommer ju ta flera månader att få svar på ett sådant prov. Om vi vill gravida har jag ingen lust att vänta. Kommer oavsett vilja ta moderkaksprov för att utesluta något kromosomfel. Oron kommer ju vara så tung att bära. Jag vet inte hur mycket oro och smärta jag orkar med. Jag har ju två fina barn. Skaffa hund istället kanske....?

Det här med att ta det lugnt och inte tänka så mycket på graviditet går sådär haha! Tycker jag känner en massa symtom men har förmodligen bara glömt hur det är att inte äta p-piller. Är ju inte så konstigt att uppleva diverse symtom under olika perioder av cykeln, speciellt runt ÄL och fram till och med mens. Hur går det för er andra, någon som känner någonting?

Ja det känns som det är en evig väntan. Man väntar på att bli gravid och sen väntar man på att barnet ska komma. Jag har försökt att inte känna efter så mycket men det är svårt. Hade ÄL samtidigt som dig så har BIM samtidigt som dig! Eller jag är nästan 100% säker att jag hade ÄL 29/8 men jag tar inga ÄL tester så kan ju inte veta helt. Men jag håller tummarna för oss :)

Beklagar missfallet :( så tråkigt

Ja men då går nog tiden lite fortare när man har något som kan distrahera en lite. Åhh jag håller tummarna för att du får en maj bebis! Det låter hur mysigt som helst om bebisen skulle dela födelsedag med din mormor:)