Fet bonusson

Vad säger din man?

Tycker han att det är okej med denna barnmisshandel?

Agerar inte han är han faktiskt delaktig.

En vän hade problem med ett av sina barn och han fick diabetes 2 vid 14 så nu är han smal som en klädstång efter att varit tvungen att lägga om allt vad kost heter. Omställningen är jättejobbig för hela familjen och man måste gå upp på natten och kolla blodsocker på sitt barn flera gånger för det bara far omkring i början.

Det kan ni lägga fram som exempel till boendeföräldern.

www.diabetesportalen.lu.se/artikel/aggressivare-typ-2-diabetes-hos-barn

Fördelen med att agera nu är att pojken ska växa en bit till, så om man bara får koll på kosten hade hans vikt säkert kunnat räta ut sig på bara ett år.

Om han hinner bli 16 med motsvarande extrakilon och helt utan rörelse i vardagen blir allt mycket svårare. Mår man dåligt är också träning en väg till ökat välbefinnande som inte är kopplat till fler kalorier.

-

Själv är jag arg för att min mamma inte tog tag i min övervikt på ett hälsosamt sätt när jag gick i mellanstadiet. Stillasittande och lösgodis gjorde att jag hade två bilringar och två cykeldäck på magen då och det mår man inte alls bra av.

Som tur var fick jag själv nog och bara drog åt bältet så hårt att det kändes obekvämt att äta, i slutet av sexan. För tjejer ska ju vara smala, eller nåt. Började röra mig lite mer och åt bara knäckebröd/morötter på skollunchen, men ibland också bara en godisklubba på hela dagen.

Ett år senare var jag smal.

Om jag förstår det hela rätt är soc inblandade och mamman (föräldrarna ?) har gjort en plan kring sonens hela mående som bland annat innefattar problemet med fetma?

Om mamman följer denna plan och gör det hon, pappan och soc kommer överens om låter det ju som att saker och ting går åt rätt håll? (Med alla delar inte bara fetman). Är vården involverad i planen kring fysisk och psykisk hälsa också eller bara soc? Om vården/bup inte är inblandade kan ju pappan trycka på för att detta görs.

Eftersom soc redan är inblandade lär de väl inte ha bedömt att LVU behövs i nuläget och att mamman brister i omvården så pass att ett omhöndertagande vore det bästa för barnet. Hur rätten ställer sig vid en ev vårdnadstvist lär ju bero på helhetsbilden. Om man inte bedömer att det finns en omsorgssvikt hos mamman undersöks ju samlade faktorer kring vad som är bäst för sonen. Så det går förstås inte att svara på om mammans hanterade av kosten skulle kunna leda till att pappan får boendet vid en vårdnadatvist.

Tills andra saker är bättre?

Slappt som fan.

Begär boende

Nu är ju inte macaronicheese och pannkakor det egentliga problemet, normala barn kan äta det utan att gå upp i vikt. Problemen verkar ligga på andra plan, och en dietist borde ju bli inkopplad med viktminskning som mål. Och ska man minska i vikt är det ju såklart nyttigare mat man måste fokusera på, om barnet nu äter det. Ater han chips mellan målen eller dricker han läsk konstant? Sånt kan ha stor påverkan till viktuppgång.

Alltså, man kan få ångest och sömnsvårigheter bara av att ständigt överkonsumera socker, så jag tror mycket hade funkat bättre om man kunde förklara det för honom och komma överens om en tidsgräns på kvällen efter vilken han slutar äta/dricka annat än vatten. 

En liten förändring kan ibland göra mycket och man måste börja någonstans.

Ja, och det är därför jag säger att man måste förklara varför detta kan hjälpa honom och diskutera fram en lösning snarare än att bara förbjuda och tvinga.

Det behöver inte bli en "fight" bara för att man har ett samtal, då gör man någonting fel.

Så det har inte gjorts en ny pan än men är på gång då besök hos obesitasklinik är inbokat? Drt låter ju bra. Hopppaa att ni med samlade krafter hittar sätt för barnet att må bättre på alla plan.

Diagnos?

Det låter ju galet att detta bara accepteras.