Jag vill inte att mitt barn är i svärmors barnbarnsrum

Uppdatering: jag har till en viss del pratat med svärmor om gränser och vad som känns bäst för mig. Där jag även förklarat att om jag inte känner mig väl behandlad under min graviditet och osynlig, och fokus bara läggs på hur man vill vara med mitt barn som jag inte ens själv fått träffa och bestämma kring hur det ska gå till, för att andra ska må bra och känna att deras önskan går i uppfyllelse så kommer jag känna mig överkörd och ledsen. Vi bor i samma stad och jag är orolig över att hon kommer stå oanmäld utanför dörren sen när vi kommer hem med barnet. Min sambo är lite för lugn i frågan jag vet inte hur jag ska kunna diskutera ämnet bättre än som vi gjort. Vi ska gå o prata med en oberoende om situationen. Jag har även berättat för sambon om hur ledsen de gjort mig att hon lägger skuld på mig genom att ringa och gråta över att det inte kommer vara på de viset hon önskat. Men han blir så ledsen när hon är ledsen och så är känslokarusellen igång det är mycket kring att de är hans familj och de får jag veta ifrån hans familj att de är så, men de får också mig att känna mig som någon som bara ska föda , jag känner mig inte inkluderad i deras tankar utan mer som någon som bara ska föda och uppfylla en önskan och längtan.