Jag vill inte att mitt barn är i svärmors barnbarnsrum
emlet skrev 2021-10-15 16:25:24 följande:
Uppdatering: jag har till en viss del pratat med svärmor om gränser och vad som känns bäst för mig. Där jag även förklarat att om jag inte känner mig väl behandlad under min graviditet och osynlig, och fokus bara läggs på hur man vill vara med mitt barn som jag inte ens själv fått träffa och bestämma kring hur det ska gå till, för att andra ska må bra och känna att deras önskan går i uppfyllelse så kommer jag känna mig överkörd och ledsen. Vi bor i samma stad och jag är orolig över att hon kommer stå oanmäld utanför dörren sen när vi kommer hem med barnet. Min sambo är lite för lugn i frågan jag vet inte hur jag ska kunna diskutera ämnet bättre än som vi gjort. Vi ska gå o prata med en oberoende om situationen. Jag har även berättat för sambon om hur ledsen de gjort mig att hon lägger skuld på mig genom att ringa och gråta över att det inte kommer vara på de viset hon önskat. Men han blir så ledsen när hon är ledsen och så är känslokarusellen igång det är mycket kring att de är hans familj och de får jag veta ifrån hans familj att de är så, men de får också mig att känna mig som någon som bara ska föda , jag känner mig inte inkluderad i deras tankar utan mer som någon som bara ska föda och uppfylla en önskan och längtan.
Ursäkta, men jag ser verkligen inte att det här har med gravidhormoner att göra, du har en självcentrerad och osympatisk svärmor helt enkelt. Och nej, hennes beteende är inte normalt. Hon utövar härska tekniker och driver hennes agenda på ett fult sätt. Hos mina svärföräldrar finns det barnrum pga tidigare barnbarn som spenderat mycket tid där, men det barnrummet kommer inte vårt kommande barn att ärva, det är jag och min man rörande överens om. Jag förstår helt vad du menar och har egentligen bra ett råd att komma med; alliera dig med din parter. Ni måste vara rörande eniga här för att du ska kunna må bättre i den här situationen. Han måste förstå att hans mamma inte ska bli mamma igen. Det finns ingen lag om att en ha en bestämmanderätt i deras uppfostran eller leverne, faktiskt inte ens umgänge. Så prata ihop dig med din sambo, han behöver välja sida här, det går inte att dalta åt båda håll. Jättekul att hans mamma är engagerad, men det finns gränser och de har hon klivit över. Hade jag varit du hade jag gett henne kalla handen ett tag. Utan dig med sig blir det svårt att få till ett umgänge överhuvudtaget både innan och efter barnet anlänt, och om hon inte förstått det så är det väl hög tid att göra henne medveten om det. Så börja äga frågan. Skippa nästa middag eller låt bli att ta hennes samtal ett tag och lägg press på din sambo, så ska du se att du får över stafettpinnen snabbare än förväntat.
