Vad är rimligt?

Jag är också bonusmamma (7&9) och tycker inte nåt av det du beskriver är rimligt. Några exempel från oss:

-båda torkar sig själv efter toa, 7-åringen fick som 5-åring veta att när man fyller 6 då börjar man öva själv på att torka, när man fyller 7 torkar man själv

-alla planer som görs bestämmer antingen jag och pappa först, eller så stämmer han av med mig om han och barnen har pratat om nåt, innan det är spikat.

- alla 3 vuxna har en chatgrupp ihop där saker som rör barnen tas upp så alla är informerade.

-barnen vill gärna sova med pappa, och får göra det ibland, men det är vi vuxna som bestämmer när/hur ofta.

Sist men absolut inte minst så skulle jag fundera på om det här är någon du vill fortsätta med. När jag träffade min man och såg hur han var med sina barn så gav ju det en väldigt stark fingervisning om hur han kommer vara även med våra barn, är det här vad jag tycker är en bra pappa? Tycker inte det låter som en bra pappa, han kan inte sätta gränser över huvud taget, och det missgynnar alla inblandade och kommer bara bli värre. Den mannen du beskriver är inte något jag skulle vilja ha som pappa till mina barn och inte heller leva med. Lever du ens MED honom? Låter mest som du lever i nåt parallellspår bredvid honom och hans barn. Du beskriver honom som mesigt snäll, tycker du han är snäll mot dig? Man behöver inte välja mellan mesig toffel och elak, det finns ju mellanting. Undrar som flera andra vad du får ut av relationen?