Vad är rimligt?

Jag är uppvuxen med skilda föräldrar och bonusföräldrar och tycker att ert familjeliv låter helt sjukt och osunt.

När jag växte upp bestämde föräldrarna och inte barnen. Visst kunde jag tycka att det var jobbigt när föräldern man inte var hos var iväg på saker. Men så är det ju att vara skilsmässobarn. Man missar saker men får samtidigt göra massa annat som man inte fått göra annars. Vi kunde inte spela ut våra föräldrar mot varandra och bonusföräldrarna hade mandat att bestämma över oss.

Pappan gör sina barn en otrolig otjänst genom att vara som han är. Och även du får lära dig att du inte är värd ett skit. Och det lär inte bli bättre på minst tio år. Snarare värre med tanke på att nioåringen inte ens är tonåring.

Så lämna och försök bygga upp din självkänsla igen. Du är värd att ha det så mycket bättre.

Hur kommer det sig att du gått med på att sova i en soffa halvtid i ditt hem? Jag har hittills inte sovit i en soffa som är skönare än en säng. 

Jag såg det där om att barnet förväntar sig att sova med sin pappa men varför har du då inte ett eget rum med säng? Eller att pappan sover med dottern i hennes rum och du sover i er gemensamma säng?

Jag har så svårt att förstå hur ni hamnade där. Eller försörjer han dig också och att det är därför som du går med på att behandlas så där?