BF juni 2022

Vad gäller svullen mage har jag börjat använda gravidbyxor så skönt :) Varit extremt illamående mycket värre denna gång än två tidigare graviditeter. Sen lågt hb på det. Är i vecka 14 nu.

Någon mer som har/haft kraftig smärta i magen och ländryggen? Jag har haft ont typ i livmodern hela lördag och söndag, känns som att minsta lilla stöt gör ont. Alltså att gå, sätta sig, gupp av att åka bil, lägesändring etc. Vaknade idag av handha kraftig smärta i mage och ländrygg, känns som mensvärk. Nojar så klart men behöver ju inte vara något. Tycker även att det spänner och drar i underlivet. Känns så märkligt! Någon som vet något om dessa symtom?

Har kub i em, hoppas sååå att allt ser bra ut ännu.

I natt drömde jag att ja fick bekräftat missfall, så hemsk dröm, har ju stundande ul på fredag så de är väl all oro och tankar inför det som spökar, men kan ju inte låta bli att fundera om de finns något drömmen vill säga mig? Lite obehagligt på något vis, men hoppas såklart att den inte stämmer... men dagarna nu går så sakta, går inte runt och ser mig som gravid utan "håller mer andan" i väntan på fredagens besked..så jäkla jobbigt men men.

Vaknade imorse med blödningar igen. Jag är så fruktansvärt trött på dessa blödningar så jag vet snart inte vad jag ska ta vägen. Varje gång jag blöder så tror jag så klart att något gått fel, även fast folk talar om för mig att det händer ofta att man blöder i första delen av graviditeten. Jag ska inte på KUB förrän 16 december, så innan dess kommer jag ju inte veta någonting om hur det står till egentligen. Jag känner mig mentalt slut och vet inte hur jag ska orka med arbetet under den här perioden. 

Jag fick även höra att en bekant som var gravid i ungefär samma vecka som jag fick bekräftat missfall i helgen, så nu går jag runt och nojar som aldrig förr.

Det blir ingen bebis för mig i juni. Gjorde kub idag och han som gjorde UL sa att det tyvärr inte såg bra ut. Han behövde inte ens kolla blodproverna för att man såg så tydligt hur illa det var. Mycket vätskeansamling vid huvudet och långt ned på kroppen. Fick tid på karolinska imorgon bitti där dom kanske ska ta fler prover och förklara vad allt innebär. Vi är förkrossade just nu.

Tusen frågor, tankar och känslor, samtidigt som en total tomhet infinner sig.

Som jag nu misstänkte sen gårdagens blödningar som började smått, så visade vul idag på inga hjärtljud, fostret mätte exakt 8+0, precis den vecka jag såg hjärtljud för fyra veckor sedan, påbörjar behandling idag för att hjälpa processen, min kropp verkar inte vilja starta igång själv. Känns ju såklart fruktansvärt tråkigt, ledsamt och jobbigt, men detta kommer inte som en chock, jag har ju haft de gnagande och egentligen inte kunnat ta till mig graviditeten efter vul för fyra veckor sen, så min kropp har nog vetat länge. Men men, vill bara avklara detta nu, hoppet och önskan om en trea kvarstår och jag hoppas de ska vara min tur snart. Lycka till ni andra <3

Hej!

Skulle på ultraljud imorgon. Dateringsultraljud i v.13 men började frossa här nu och har 38.7. Känns ju rätt kört med ultraljud imorgon...

Någon som vet hur man gör då? Hur sjutton ska jag hinna få en ny tid innan jul?

Likadant när bör man kontakta vården? Tog Alvedon nu för jag har förstått att det kan vara skadligt för bebisen med hög feber...

Jag behöver ventilera lite här igen känner jag. Jag är idag gravid i vecka 15 (14+1) och har den senaste veckan fått för mig att något är fel med bebis. Jag vet inte om det är noja pga att vi nu berättat för familjen, att magen inte känns lika svullen (svullnaden gick ner efter magsjukan natten till tisdag) och jag idag knappt haft något illamående alls. Jag har varit nojig inför båda våra VUL (ett tidigt och ett vid NIPT) och trott att vi inte skulle se ett hjärta men det har sett bra ut bägge gångerna. Senast daterades jag till vecka 12 (11+6) men nu börjar jag ju tänka att något hänt efter det. Man hör ju om den gyllene vecka 12 men nu ångrar jag att vi inte gjorde NIPT några dagar senare så att jag skulle ha gått 12 fulla veckor.

Min sambo vill gå ut med graviditeten till övriga på julafton, men nu är jag så nojig att bebis inte lever att jag inte vill att någon fler levande själ ska veta om nu så är fallet. Jag ångrar till och med att vi berättat för familjen bara pga denna rädsla.

Ja ni hör ju, man är ju inte helt som man ska (haha). Ska jag försöka få till ett VUL privat eller ska jag hålla tummarna för att allt ser bra ut vid RUL efter nyår? Eller finns det ett gyllene alternativ nummer tre? Haha hjälp mig resonera!