Hejsan! Hoppar in här :)
Hade ett tidigt missfall för två månader sedan och nu blev jag gravid igen och gick idag in i vecka 6. Sedan en vecka har jag känt mig varmare än vanligt. Har vanligen en temp på 37.0 och 37.5. Nu har jag typ 37.9-38.1 Det var idag det gick upp till 38.1. Inga andra symtom, bara att jag känner mig väldigt varm. Någon mer som upplever detta?
Skönt att höra att det är fler än jag som går runt och är en värmebomb haha. Ringde till BM som tyckte det var bra att ta paracetamol för att få ner temperaturen, även om det "bara" låg på 37.7 och man kände sig påverkad/varm av det. Men tänker.. känns ju inte helt stabilt att äta paracetamol i flera veckor för att tempen inte sjunker? Haha
Läste att feber ökar risken för missfall (sa detta till BM som bara höll med och sa att det var bra att ta paracetamol), så det är väl därför jag tänker extra på det. Hur har ni tänkt med febernedsättande, ni andra varma själar? :)
Jag gick från 59 i vilopuls till att öka konstant till att den idag ligger på 78, och då har det bara gått typ två veckor haha. Har koll på vilopulsen rack vare en pulsklocka och en app som sägervad min vilopuls är. Känns ju mer som den ligger på 80-90 på dagarna dock. Har hört att gå mycket promenader/motion generellt är bra för att komma ner i vilopuls, bland annat :) jag gick ner i vilopuls från 67-59 när jag började ta en promenad på ca 40 min varje dag
Tack för att du delar med dig! Jag införskaffade min pulsklocka i samband med graviditeten så jag vet tyvärr inte vad min vilopuls normalt ligger på. Jag har två aktiva hundar vilket innebär bland annat mycket långa promenader, löpträning och agilityträning. Jag rör mig ca 15 000 steg per dag och vi vandrar ofta långa sträckor på fjäll och i terräng. Det förvånar mig därför att min puls är så kopiöst hög när jag är, och sånär som alltid varit, så fysiskt aktiv.
Jag är gravid i vecka 6 (5+4) så det känns ju inte så lovande att pulsen redan går bananas.
Måste bara få noja lite...
Hade ett tidigt missfall för två månader sedan och nu är jag snart vecka 8. För två veckor sedan hade jag molvärk dagligen. Sedan försvann det. Har inget illamående, inget sånt. Känner lite att brösten är ömmare. Men sen... det känns som att jag behöver kolla i ett mikroskop för att känna några fler symptom. Har högre puls, kanske lite tröttare. Men kan ju bero på så mycket annat. Jag har ju aldrig varit gravid tidigare, förutom för två månader sedan men då kom missfallet i vecka 6. Har så lite symptom att jag inte alls känner mig gravid. Och oroar mig för att det inte finns något där längre. Någon som är/varit i samma sits? Har allt gått bra trots det? :(
Jag känner igen mig med oron, är i vecka 6+5 och har haft lite svullna bröst och ömma bröstvårtor men inte längre, har ingen molvärk alls i princip heller, vilket ja tänker man har om de växer å har sig? Så ja typ inga symtom här heller, har vul imorgon och orkar knappt hoppas samtidigt som man såklart gör det, har ma och mf I bagaget så man är extra kritisk till sin egen kropp då, sjukt jobbigt, men för att lugna dig, alla har ju faktiskt inte symtom å de går ju allt som oftast bra lättare å vara positiv åt andra än sig själv :-P
Vi fick ju missfall i augusti, sen försökte vi ju månaden efter (egentligen samma månad pga missfall och ägglossning kom samma månad) men då satte det sig inte. Månaden efter det blev jag gravid igen. Varit så fruktansvärt orolig och haft sån ångest över att jag knappt haft några symptom alls. Kände lite molvärk som det kändes som att det blev mindre. Bara lite illamående, typ som när man är hungrig. Lite ömma bröst. Annars inget. Men idag gjorde vi ett VUL privat och allt så så himla fint ut <3 Det var typ det bästa jag varit med om <3 ville bara uppdatera för er som inte heller känt av så mycket symptom! Är nu i vecka åtta, typ 7+3 enligt ultraljud.
Förstår er som haft missfall att det är ännu jobbigare för er <3
Är själv lite inne på att boka ultraljud privat men samtidig så känns det så frustrerande att behöva lägga de pengarna själva. Min sambo tycker inte det är värt det och jag förstår vad han menar med det. Tänk om hjärtat inte slår och vi betalar massa pengar för ingenting :(
Det har varit en tuff och jobbig helg med mycket tankar som snurrar?
Förstår er som haft missfall att det är ännu jobbigare för er <3
Är själv lite inne på att boka ultraljud privat men samtidig så känns det så frustrerande att behöva lägga de pengarna själva. Min sambo tycker inte det är värt det och jag förstår vad han menar med det. Tänk om hjärtat inte slår och vi betalar massa pengar för ingenting :(
Det har varit en tuff och jobbig helg med mycket tankar som snurrar?
Oj där blev det galet ':D
De extra gånger jag gått har jag gått privat :)
Jag även gått till gynakuten vid ett tillfälle pga smärtor i sidan av magen. Hade urinvägsinfektion men har också endometrios, De visste egentligen inte vad smärtorna exakt berott på. Men då blödde jag inte och skrek heller inte av smärta, var bara väldigt orolig. Fick jättebra mottagande av dem. I min region kan man gå till gynakuten fram till v 17+6. Fick ju se bebisen med vaginalt ultraljud men då jag är livrädd för gynstolen kunde jag tyvärr inte fokusera på det haha.
Är i vecka 22 nu snart. Har känt rörelser sen vecka 19 iaf och de blir ju starkare. Nån som märkt om man ligger på mage så känner man rörelser sjukt mycket mer? Haha
Det blir nästan lite obehaglig för antagligen ligger man lite mer "tryckt" haha. Bara en lustig upptäckt för en som är gravid för första gången ^^
Här går tiden långsamt! Känns som att tiden gick sjukligt snabbt mellan vecka 21 och 35 typ. Sen stannade tiden :D Jag har inte varit förkyld på många år, men såklart blivit råförkyld nu. Har haft så mycket sammandragningar sen vecka 30 typ, svårt att röra på sig för sammandragningarna. Bara 24 dagar kvar till BF i alla fall!! :D (plus minus några veckor i suppose :) )
Jag är supernervös! Förut var det för att jag var rädd för förlossningssmärtor, men nu tycker jag mer det är jobbigt/nervöst att det inte är dags än.
Är lite smånervös för att något ska hända med bebis, "tänk om det händer något nu vid mållinjen". Så jag längtar tills bebis är ute och min sambo kan vara med och lugna ner mig om att bebis mår bra. Nu känner jag mig lite "ensam" med ansvaret att se till att bebisen mår bra. Känner jag tillräckligt starkt/ofta? Osv
Så stort och varmt grattis till er mammor och era bebisar <3 Så fint att läsa att det gått så bra för alla!! Håller tummarna och skickar all positiv energi som börjar närma er BF!
Själv har jag BF 23 juni, så vecka 39+1 idag. För två veckors sedan började jag få sammandragningar som började kännas tyngre och tyngre för att till slut göra mer och mer ont. Nu går jag konstant på Alvedon. Jag gissar på att det eventuellt kan vara förvärkar? Har liksom inte alltid en hård mage som vid sammandragning när det gör ont, utan mer som jävlig menssmärta.
Hade det inte varit för det hade jag kunnat vara gravid en vecka till utan problem, men nu vill jag väldigt gärna gärna gå över till nästa fas haha.
Fick ju reda på att det är tidig hemgång som gäller för förstagångsföderskor nu i Göteborg på Östra (de vill att man åker hem 6-12 h efter förlossningen om allt gått bra). Vi kommer inte byta sjukhus till Varberg eller Borås, så hoppas verkligen den biten kommer kännas okej också!
S
23:e är vårt BF (första barnet). Kunde lika gärna varit tre veckor kvar, känner ingen direkt skillnad haha. Inatt vaknade jag dock av värk liksom längre än vanligt i livmodern. Har vanligtvis det senaste mensvärk, men detta var längre ner. Idag har till till och från svidit lite när jag suttit ned.
Vi ska till BM på torsdag och då få göra hinnsvepning om jag vill. Gör det ont? Får man ännu mer ont sen efteråt? Typ dubbel mensvärk? BM sa även att de kunde sätta igång mig vecka 41+1 men det känns så jäkla tidigt..
Nu är vår älskade lilla tjej här och vi är så lyckliga! hon föddes 2 veckor efter BF men var ändå ganska liten 3,3 kg. Hon ser ut som en liten gumma men är ändå så söt!
Jag vet att jag är i ett stadie av lyckorus pga alla hormoner men det är ju verkligen sååå häftigt att man skapar ett barn och sen föder det till världen! är helt förundrad och imponerad över alla kvinnor! heja oss!
Ni som har förlossningen kvar - vila vila vila och snart är ert barn här och all smärta, väntan, oro osv kommer vara värd det!
För min del blev det igångsättning i 41+5 och jag kom igång med egna värkar efter 5 tabletter. Värkarna blev intensiva väldigt fort och höll i sig regelbundna direkt så det blev jäkligt tufft snabbt tycker jag. Jag tycker det gjorde så ont - mer smärtsamt än jag trodde, kanske för att det tog 24 för mig från första värk till hon var ute så hann bli helt slut båda fysiskt och mentalt.
Jag körde på med andning, massage, bad, tryck, värmekudde, olika ställningar osv tills jag var ca 6 cm öppen. Vattnet hade precis gått då och jag inte visste var jag skulle ta vägen när smärtan eskalerade och värkarna blev längre. Jag hade då kämpat i 11 timmar med värkarna och bad om epidrualen som jag sen fick 2 timmar senare. (Tips - be om den i tid!). Sen efter jag fått epidrualen tog det ytterligare 7 timmar tills jag var helt öppen och retraherad, sen ytterligare 4 timmar tills vår tjej var ute.
Det blev ett förlopp, där kroppen inte mådde så bra då jag kräktes massa, skakade, fick feber osv men jag är ändå nöjd och hade världens bästa stöd från min man och jag känner verkligen att vi är närmre än någonsin.
Lycka till alla ni som har förlossningen och första dygnet med bebis kvar!
Imorgon är mitt BF. Verkar mer och mer som att jag kommer gå över tiden, hade snarare hoppats på tvärtom, att hon skulle komma något tidigare. Men det är väl bara att acceptera läget antar jag. // 
Jag måste säga att jag är rejält trött på att vara gravid nu. Jag vet att det kommer vara en tuff period efter hon kommit ut också eftersom det tar ett bra tag att läka igen, men jag ser fram emot att sedan vara återhämtad så att man kan börja röra på sig lite som vanligt igen. Nu sitter jag mest hemma och gör ingenting eftersom jag har ont överallt i och med foglossning. Känner mig som en börda för sambon.
Hur går det för er övriga som inte fött ännu?