Sambo stör sig på ”stökigt” barn

Menar du att han lägger undan leksaken så att barnet inte längre kommer åt den? Det låter ju dumt i så fall. Men om barnet slutat leka med en sak och den ligger i vägen (snubbelrisk) kan man förstås som vuxen flytta leksaken till en bättre plats där barnet fortfarande kan komma åt leksaken.

Hans teori är alltså att tvååringen ska lära sig att lägga leksakerna på rätt ställe genom att göra så?

Hursomhelst är det inget som säger att puckopappa ska ha nåt mandat i denna fråga.

Du kan ta fram sakerna igen.

Om man inte klarar av att ha sex leksaker aktiva u hemmet så är man inte redo att vara förälder.

Varför städar han bort leksakerna istället för att städa tillbaka dem in i tvååringens rum? Städa och plocka, ja det är typ det livet går it på sne man fick barn. Vill man inte ha saker på fel ställe så skaffar man inte barn. Äldre barn kan man säga åt att städa själva men kan tycker alltså att man ska klara det när man är 2?

Alltså så små barn leker inte ensamma på sitt rum. Inte heller leker de med en sak i taget. De ska ha flera saker samtidigt för att stimuleras och för att kunna utforska och experimentera.

Vad händer om jag sätter leksakstelefonen uppe på brandbilen, eller om jag begraver dockan i klossarna etc. Känns som om det saknas lite basal kunskap hos puckopappan.

Och att han dessutom stuvar undan leksakerna på ett irriterat sätt så att barnet blir ledsen är en rejäl varningsklocka för mig. Normala föräldrar vill inte göra sina barn ledsna eller skapa otrygga och hämmade barn.

Jag hoppas att du TS inte stillatigande bara accepterar detta, utan sätter stopp oavsett vad karln säger.

Oj. Alltså det där låter inte alls bra.

Har ni möjlighet till barnvakt? I så fall tycker jag att du och han tillsammans ska gå en föräldrautbildning (finns på kommunen). Du verkar inte vara i behov av den, men det är bra att gå båda så att ni kan diskutera den.

Har ni inte barnvakt finns i flera kommuner nätbaserade föräldrakurser.

Din man har uppenbarligen ingen koll alls på hur barn fungerar. Han behöver få information innan något går fel.

Vet du hur hans barndom var? Folk som blivit hårt/kallt uppfostrade kan ha svårt att själva bli inkännande föräldrar. Hade han det tufft kan det också bli ett hårt slag att behöva inse att det var så. Då kan han behöva stöd i det.

Eh? ja. För att barnet vill och behöver leka.

Accepterar du detta eller gör du nåt åt saken?

Om han inte ändrar sig så behöver ni flytta isär. Så är det tyvärr. Barnet behöver få utvecklas normalt. Även om barnet skulle bo varannan vecka hos pappan skulle barnet i alla fall halva tiden få en normal tillvaro.

Hur många saker har pappan/sambon framme i hemmet? Antar att det är fler än han tillåter barnet ha. Du kanske ska börja plocka undan hans saker? Norpa prylen ur handen när han använder den och lås in där han inte kommer åt.

Och hur förklarar han sitt hyckleri att han själv får göra saker som inte hans tvååring får när du påpekar detta? Och hur motiverar han sitt handlande mot sonen när ni pratar om det? Låt mig gissa. Han vill inte prata om det utan kapar av alla försök till kommunikation genom att säga saker som att han vet vad han gör, han behöver inte lyssna på någon annan, sonen måste lära sig osv.

Jag tycker självklart barnet ska ha sina leksaker ifred men om sambon tycker det är väldigt jobbigt kanske ni kan skaffa flera leksaksförvaringar. När det enligt honom blir för mycket kan han lägga leksakerna där. Vi har t ex en trälåda på hjul från IKEA som fungerar jättebra. Den befinner sig alltid på vår nedervåning. När vi plockar på kvällen/dagen slänger vi bara i leksakerna där sedan sorterar vi de rätt ca en gång i veckan.

Istället har sonen detta på heltid?

Och det är inte din sak att lösa utan pappan som behöver lösa. Du har försökt. Om han inte vill ta till sig viktig kunskap så är det han som skapar situationen.

Att han tar bort sakerna så att barnet inte kommer åt dem mer är så klart helt fel. Att däremot ha ordning och begränsa mängden leksaker som ligger överallt låter dock bra. Vi hade, och har fortfarande, som regel att man plockar undan sakerna innan man drar fram fler och börjar med nästa lek. Tex om sonen ville leka med tågbana så fick han ta fram lådan med tågbanan. Ville han sen att det skulle vara bilar där också så fick han så klart ta fram de också. Och ville han att nalle skulle åka tåget. Men om han tröttnade på tågbanan och ville rita istället så fick han först plocka undan tågbanan innan han fick ta fram ritsakerna. Självklart var det inte han som plockade undan själv i tvåårsåldern, men vi gjorde en poäng av att det är så det går till, att han ska hjälpa till och att han får vänta med nästa lek tills första är undanplockade.

Det är lätt att avfärda pappan som pucko, men det är inte vidare konstruktivt. Ni får försöka hitta en kompromiss. Kanske antalet leksaker som kan vara framme på samma gång? Kanske lekhörnan kan vara stökig men inte resten av vardagsrummet? Kanske att det är vissa tider på dan då det ska vara undanplockat? Eller något annat? Fråga gärna honom vad han kan tänka sig, och avfärda inget förslag meddetsamma utan fundera på olika lösningar.