Hur ska man orka?

Beklagar missfallet och förstår din sorg och frustration då jag kände så under flera månader som vi försökte få till ett syskon. Jag fick inga missfall utan jag blev inte gravid. Efter ett halvår gjorde vi en fertilitetsutredning där allt såg normalt ut och den sista undersökningen jag gjorde var en spolning av äggledarna, och den månaden blev jag gravid! Det kan ha varit en slump, eller inte. Men oavsett så är det skönt att veta att inget är fel.

Det positiva för er är ju att ni kan bli gravida i alla fall, men en utredning kanske kan visa varför det blir missfall. Gå privat så går det fortare. Hur gamla är ni?

Beklagar sorgen! Jag har ?bara? ett ma i v 12, upptäcktes på kub (dog i v 11+2) men det tog fruktansvärt hårt på mig. Mådde så dåligt, var sjukskriven och kände ingen glädje alls. Skulle blivit vårt första barn. Var så orolig och rädd att de aldrig skulle fungera. Var på efterkontroll och då såg de en cysta på ena äggstocken. Bröt ihop totalt.

Men nästa gång jag skulle på återkontroll av cystan så fanns den inte kvar och istället fanns där en liten bebis. Vår dotter! Har sedan två söner varav graviditeterna kantats av blödningar, myom osv.

Hoppas så det är er tur nästa gång. Ta samtalsstöd och tillåt dig sörja det som inte blev. Blicka framåt och skulle det hända en gång till så får ni en utredning och hjälp. En liten tröst mitt i sorgen. Hur gamla är ni?

Tack för att du svarar <3 Grattis till graviditeten! Ja, funderar på att gå privat, just om det faktiskt är något som kanske är "lätt" ordnat så att vi kan gå vidare. Jag är 31 år och min man 35.

Tack för att du svara <3

Vad underbart att ni fick se en bebis på kontrollen! Vilken överraskning det måste ha varit.

Försöker sörja men finner det svårt att hitta "rätt nivå" då det blir mörk väldigt fort. Ja, om det skulle bli ett missfall till måste vi orka med en utredning. Jag är 31 år och min man 35.

Tack <3

Ja men precis, jag tycker ni ska göra det.

Lycka till!

All styrka till dig.

Vi orkade för att vi var tvungna. Vi ville ha barn och då kämpade vi tills det gick. Det tog drygt 10 år och krävdes en hel del.  Men det är mycket ovanligt med 3 m.f. Det drabbar bara ca 3% av alla. Att du dessutom kunnat få barn innan är jättepositivt i sammanhanget. Då finns det inget som helt hindrar fler barn. Skulle det bli så olyckligt att det även blir ett 3:e m.f får ni göra en utredning då. Men jag tror på "otur" iom att du har barn. Nåt blev fel med just de embryona. De flesta kvinnor som drabbas av upprepade m.f har nämligen nåt fel med sin kropp som måste medicineras för att man ens ska kunna få barn. Så var det för mig. Om du hade haft nåt sånt hade du inte ens fått första barnet.

Så du har flera saker som talar för att det absolut kan gå vägen nästa gång. Barn sen förr, låg ålder och 2 m.f när 3 är jätteovanligt.