Så ledsen, behöver en virtuell kram

Forum Känsliga rummet Sorg

Inlägg från: Anonym (Ts djurägare) |Visa alla inlägg

Anonym (Ts djurägare)

Fri 15 Oct 2021 18:14
27 svar

Återställ Anmäl

Så ledsen, behöver en virtuell kram

Har nu gråtit i två dagar i rad så jag behöver verkligen en virtuell kram.

Har en katt som följt mig genom livet i tio års tid nu, alltid varit där sen han kom som en vuxen omplacering. Älskar den här katten något alldeles enormt, han betyder allt. Jag är ingen kattmänniska men han valde ut mig på något vis.

Har i veckan fått reda på att han sannolikt har en tumör i magen i något organ. Det ska undersökas vad det är och vilka behandlingsalternativ som kanske finns. Men jag är så vansinnigt ledsen och oroad att det här kanske är slutet och målar fan på väggen konstant i huvudet. Ser bara värsta möjliga scenario.

Han är min älskling och en sån katt man hittar en gång i livet. Att tänka att det kanske är slut känns som att jag faller ned i ett mörkt hål. Han är den enda katt jag kommer ha, tror inte jag kommer någonsin köpa en annan.

Så fort jag pratar med någon börjar jag gråta.

Han är en äldre katt men han har varit så pigg och alert och allt har alltid sett bra ut, så jag hade trott att vi hade många år kvar och att han skulle somna in själv. Har tom fått höra av veterinärer att han kommer bli en gammal katt. Och så kommer denna kalldusch från absolut ingenstans.

Som sagt, sitter bara redan nu och störtgråter så behöver nog bara alla virtuella kramar jag kan få som stöd.
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Så ledsen, behöver en virtuell kram
Anonym (Ts djurägare) Trådstartaren

Fri 15 Oct 2021 18:28
#2

Återställ Anmäl

Anonym (Kissemiss) skrev 2021-10-15 18:18:51 följande:
Jag beklagar verkligen, tänker inte säga att det kommer bli bra, för så känns det inte alltid. Istället tänker jag säga att vilken otroligt lyckligt lottad katt! Han har ju världens bästa matte med ett så stort hjärta! Du har gett honom det bästa tänkbara livet så passa på att njuta tillsammans nu, oavsett vad som händer. Så klarar ni två detta tillsammans

Kram!

Tack. Jag har försökt att alltid ta hand om honom som mer än en katt eftersom han varit min stora älskling sen dagen han flyttade in. Låtit honom ha alla sina egenheter. Alltid tagit honom till veterinär vid behov, alltid kelat och myst och fixat noggranna kattvakter vid behov. Testat mig fram genom mathyllorna för att hitta det bästa fodret.

Men känner ändå att jag borde gjort mer. Varit mer. Prioriterat honom ännu mer, trots att jag vet att jag gjort mycket. Just nu har jag bara svårt att känna att jag varit tillräcklig. Jag är rädd för katter men han fick mig att verkligen älska ett djur sådär totalt 100%.

Jag hoppas bara att det kommer gå att behandla på något vis så vi kan få lite mer tid tillsammans.
Anonym (Ts djurägare) Trådstartaren

Fri 15 Oct 2021 18:35
#3

Återställ Anmäl

Anonym (Kram) skrev 2021-10-15 18:28:22 följande:
En stor kram från en som kan föreställa mig vad du går igenom men utan att göra anspråk på att veta. Stor stor kram, det är fruktansvärt. Du låter väldigt stark dock, och han låter så väldigt lyckligt lottad som har fått tillbringa så många år med dig <3

Jag vet inte om jag är så stark. Just nu känner jag mig svagare än isarna på senvåren.

Skulle bara ringa upp veterinären med en allmän fråga idag och det slutade med att jag satt och grät i telefonen.

Har haft andra djur tidigare som gått bort men den här kissen är en del av mig. Det känns som att förlora en del av hjärtat när jag tänker på risken nu.

Tror också det är just att mina andra djur som gått bort har varit dåliga länge innan, detta har kommit som en hundraprocentig chock. Från att höra att han är en rikrig frisk liten katt till detta, i en total omkastning.

Jag vet att det inte är över än, undersökningen kan visa på något som går att operera och där han kan få flera år till. Men rädslan och oron är så totalt förlamande.
Anonym (Ts djurägare) Trådstartaren

Fri 15 Oct 2021 19:07
#6

Återställ Anmäl

Kexsmula skrev 2021-10-15 18:45:11 följande:
Jag håller tummar och min kisse tassar för att allt går bra!

Massor av kramar från mig, förstår att allt känns tungt, men som en annan sa: din katt kan skatta sig lycklig som har dig som matte! <3

Tack. Har fått lite olika bud, så att om undersökningen visar en sak är prognosen god, men mindre god vid en annan prognos. Jag kan bara hoppas och be (trots min icke-religiositet) att det visar sig vara det bättre utfallet. Då går det troligen att ?bara?operera bort problemet med en operation och så löser det sig och han kommer leva gott i ett antal år till.

Tyvärr har ju alla undersökningar och nätter på sjukhuset för att utreda allt som var diffust tills vi först nu hittat ett troligt fel dragit iväg i kostnad med akutavgifter och nätter, så trots att kissen är försäkrad så har försäkringen ju också en maxgräns. Just nu undersöker jag om det finns vårdinrättningar där jag kan dela upp kostnaden på tid för alla kostnader som kommer. Jag har en ekonomisk buffert jag kan ta av men djursjukvård skjuter ju snabbt i taket, så jag försöker planera långsiktigt.

Men jag gör allt jag kan för honom genom tårarna och oron som aldrig tar slut känns det som. Orkade vara stark tills igår när jag kom hem och bara bröt ihop i soffan och idag har jag bara gråtit omväxlande med att försöka hitta olika lösningar och sätt att hålla hoppet uppe.

Är så glad att få förståelse; många jag vet tycker jag överdriver för en katt. Men han är så mycket mer efter så många år och så mycket han givit mig bara genom att finnas. Så jag försöker verkligen att hoppas på att det kommer en positiv nyhet kring detta efter undersökningen efter alla mörka resultat senaste tiden.
Anonym (Ts djurägare) Trådstartaren

Fri 15 Oct 2021 20:27
#9

Återställ Anmäl

Anonym (Kram) skrev 2021-10-15 19:40:47 följande:
Tyvärr upplevde jag den saken med vår hund. Åkte in för en vad jag trodde dussinsak men kom hem med ett väldigt jobbigt besked och beslut. Chocken är fruktansvärd. Lider med dig väldigt.

Kram igen

Ja, chocken är den värsta jag varit med om. När jag inte hamnar i panikkänsla försöker jag tänka att det faktiskt finns möjligheter att det kommer ett positivt besked efter kontrollen, att det är behandlingsbart. Att en operation kommer räcka pga en lokal tumör som inte är spridningsbenägen och att det ger flera år till.

Men så slår oron till och jag känner bara rädsla och en känsla av att allt hamnat i worst case hittils. Så varför skulle det ändras....
Anonym (Ts djurägare) Trådstartaren

Sat 16 Oct 2021 14:18
#11

Återställ Anmäl

Kråkungen skrev 2021-10-15 20:32:12 följande:
Och här kommer självklart ett helt lass stora kramar även från mig

Tack.

Jag försöker hålla fast vid hoppet att tumören kommer visa sig antingen godartad eller iaf opererbar. Första bedömningen var otydlig om den var snäll eller elak. Så jag jobbar på det här med hopp och att det kommer finnas en väg framåt. Vissa timmar går bättre än andra.
Anonym (Ts djurägare) Trådstartaren

Sat 16 Oct 2021 20:17
#13

Återställ Anmäl

Kråkungen skrev 2021-10-16 19:30:47 följande:
Åh, jag fattar precis... Jag håller verkligen alla tummar och tår för att det visar sig vara en godartad tumör

Jag med. Så länge den går att behandla med gott resultat om livskvalitet är det ju en sak. Det är ju det man hoppas på så skrutten kan få må bra en stund till.

Han har givit mig så mycket utan att nog veta om det själv, den kärlek man får av ett djur är så ovillkorlig på något vis. Så jag vill ju att han ska må bra.
Anonym (Ts djurägare) Trådstartaren

Sat 16 Oct 2021 21:40
#15

Återställ Anmäl

Kråkungen skrev 2021-10-16 21:00:17 följande:
När kommer du att få besked - vet du det?

Nä, ska bokas in undersökning nästa vecka som ska ge mer svar. Men dröjer nog inte allt för länge.
Anonym (Ts djurägare) Trådstartaren

Sun 17 Oct 2021 11:41
#17

Återställ Anmäl

Tack alla som svarat. Tycker hela läget är så hemskt. Insåg också att min försäkring blivit minskad pga att kissen är äldre så alla kostnader för inlagda nätter och alla undersökningar de gjorde, plus skyhöga akutavgifter har som sagt tömt den. Det går fort när det blir mycket på en gång och akuttider är allt som går att få. Hade inte världens största försäkring pga att jag haft det i IF, det bolag som försäkrat bäst mot tandproblem historiskt. Har under årens lopp haft kostnader för kanske 30000 på det så det har känts som en bra lösning eftersom just alla veterinärer sagt att han varit frisk förutom sina tänder.

Tyvärr kunde man inte byta till en större försäkring inom IF när kissen var äldre så det var låst. Har verkligen försökt tänka på allt med katten, försäkrad och chippad och kontrollerad och allt - och ändå hamnar man här med problem.

Jag hoppas verkligen att det är botbart detta nya och på ett vis som ger livskvalitet flera år till. Just nu mår lillskrutten bra vad det verkar, äter och gosar, putsar sig, går på låda och är nyfiken på omgivningen. Men mattes oro är stor.

Han skulle klara en operation eftersom han har så bra värden i övrigt så jag hoppas verkligen att det är allt som krävs, att det bara är olyckligt placerade inte-för-farliga tumörer som ställt till oreda. Sen är han äldre så jag tror ju inte jag får ha honom hos mig en evig tid till, men kan jag ge honom några fina seniorår till kommer jag kämpa för honom.
Anonym (Ts djurägare) Trådstartaren

Mon 18 Oct 2021 16:31
#18

Återställ Anmäl

Kråkungen skrev 2021-10-16 22:01:30 följande:
Ok. Rapportera gärna hur det går

Rapporten hittills är bara att man inte vet något än. Kan vara godartade förändringar. Kan vara elakartade förändringar men som går att operera. Kan vara en primär tumör med metastas som går att operera och hålla borta i x antal år. Kan vara värre.

Så många om. Så många funderingar. Om man kan operera bort tumörerna i en utsträckning så de inte skapar problem på flera år utan ger massa bra liv så kan jag tycka att det är värt det, både ekonomiskt och etiskt. Men den här väntan på besked är rent vidrig.
Anonym (Ts djurägare) Trådstartaren

Sat 6 Nov 2021 17:24
#19

Återställ Anmäl

Fick låta lillkatt somna in.

Har aldrig gråtit så mycket och så tröstlöst som nu. Aldrig. Jag kunde inte rädda honom.

Det var helt obotlig cancer som påträffades av slump.

Känner mig tom. Min älskade lille katt, jag kunde inte hjälpa.
Anonym (Ts djurägare) Trådstartaren

Sat 6 Nov 2021 18:50
#21

Återställ Anmäl

Kexsmula skrev 2021-11-06 18:39:13 följande:
Åh, jag beklagar sorgen! Han har det bra där han är nu i alla fall, det är jag helt säker på.

Och du har hjälpt honom! Glöm inte det. Du gav honom ett rikt liv med kärlek, vård när han behövde det och hjälpte honom somna in när det inte gick mer. Du har gjort allt och lite till för din älskade katt och han kände din ovillkorliga kärlek och fick ett underbart liv med dig.

Tack. Han drog sig undan sista dagarna och kröp upp precis på filtar och så där jag var. Satt med honom hela vägen och klappade honom lugnt trots att jag bara ville skrika av sorg.

Men det kommer ta ett tag att komma förbi känslan att jag inte kunde rädda honom.

Men tack. Det är tungt nu.
Anonym (Ts djurägare) Trådstartaren

Sat 6 Nov 2021 22:20
#23

Återställ Anmäl

Anonym (Nalle) skrev 2021-11-06 21:53:30 följande:
Åhhh beklagar verkligen!!

Usch det är så hemskt när en pälskling måste lämna jordelivet..

Jag har varit där flera gånger och det är precis lika jobbigt varje gång. De är ju helt unika för oss, även om andra tycker att det bara är en katt. Vi kan deras minsta egenhet och älskar dom ovillkorlig, och dom älskar oss, ända till slutet.

Jag skickar en bamsekram. Gråt, bara låt tårarna rinna. Ta dag för dag. Gör så mycket du bara känner och vill. Gläds åt alla era minnen och kom ihåg att utan dig hade kisen kanske inte ens haft ett liv. Du gav allt du kunde!

Kram

Tusen tack. Ja, den här katten var något speciellt för mig. Köpt som en vuxen omplacering, följde mig som en hund. Var med mig under några riktigt jobbiga episoder i livet och jag har gjort allt för honom för att han alltid ska ha haft det bra.

Var jag ledsen kröp han nära, var jag glad ville han leka. Alltid, alltid genomsnäll. Råkade riva mig en gång när han tappade balansen lite och blev så förfärad att han höll sig undan till jag hittade honom och klappade om honom, då kom han fram igen.

Tror aldrig jag kommer hitta en katt som honom igen, har aldrig klickat så helt med ett djur som med honom. Jag är inte ens en kattmänniska utan är rätt rädd för katter men den här kissen och jag förstod varann på något annat vis. Det funkade.

Hade varit beredd att betala vad än en operation skulle ha kostat om den bara hade varit möjlig och hsde givit honom fler år med livskvalitet. Har alltid tagit honom till veterinärer vid behov, letat igenom alla butikers sortiment på mat för att hitta det han ville äta mer av, och försökt sätta honom så högt hela tiden, varje dag av alla år. För han gav mig så mycket.

Jag har fått förklarat att det han drabbades av inte gick att upptäcka innan det gått för långt för att åtgärda, men det hjälper inte sorgen i hjärtat så mycket. Jag har ångest att jag inte kunde rädda honom. Att jag inte kunde göra mer. Att jag inte kunde lösa det. Att jag inte ändå anat något tidigare som gjort att det upptäckts i tid.

Jag saknar honom så oändligt mycket.
Anonym (Ts djurägare) Trådstartaren

Sun 7 Nov 2021 10:56
#26

Återställ Anmäl

Anonym (Kram) skrev 2021-11-07 08:48:10 följande:
Beklagar så väldigt mycket. Så fruktansvärt för dig. Tillåt dig att sörja, det är det enda jag kan säga. Vad än andra säger vet vi som älskar våra djur vad de betyder för oss. Stor kram.

Tack. Ja de gör ju det. Saknar de små sakerna med honom. Tassen i ansiktet på morgonen, det gruffande jamet när maten inte kom när den exakt skulle. Allt sånt.

Sån extrem saknad. Känslan att inte få det där igen skär så hårt.
Anonym (Ts djurägare) Trådstartaren

Sun 21 Nov 2021 01:34
#27

Återställ Anmäl

Anonym (Kram) skrev 2021-11-07 08:48:10 följande:
Beklagar så väldigt mycket. Så fruktansvärt för dig. Tillåt dig att sörja, det är det enda jag kan säga. Vad än andra säger vet vi som älskar våra djur vad de betyder för oss. Stor kram.

Nu har det gått ett par veckor och sorgen är lika stor så fort jag tänker på kissen. Jag VET logiskt att det var rätt beslut och jag är stolt över mig själv att jag orkade vara med när han somnade in. Men jag har svårt att få bort minnesbilderna av det. Och oron att han kände att matte svek honom. Det är svårt att släppa.

(Och jag vet att många anser att det ?bara? är en katt men för mig var han så väldigt mkt mer.)

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Så ledsen, behöver en virtuell kram