Jag har inga vänner!
Heja livet
Hej!
Jag har länge tänkt på hur otroligt svårt det är att skaffa nya vänner i vuxen ålder, och framförallt när en från början inte har några alls. Precis så är det för mig. Visst har jag 2-3 personer jag kan höra av mig till och som kanske hör av sig till mig om ingen annan har tid, men jag skulle så himla gärna vilja känna hur det är att ha någon eller några riktigt nära. När jag ser på sociala medier att folk jag följer är ute och äter middagar, går på fester eller firar födelsedagar med härliga kompisgäng så blir jag så himla ledsen och illa till mods. Ingen skulle någonsin komma på tanken att bjuda med mig i ett sånt sammanhang. Jag är liksom ingen som någon tänker på att bjuda, är liksom inte det självklara valet hos någon. Det skulle kännas så fint att få vara någons förstahandsval, någon som andra människor tänker på och faktiskt vill ha med i den sortens sammanhang.
Jag älskar verkligen att hitta på saker med min sambo och min son, men det känns lite sorgligt att dom är de enda jag umgås med och ibland kan jag verkligen sakna att ha några vänner. Eller det hade räckt med EN för att vara helt ärlig. Det blir såklart lite extra påtagligt de dagar sambon hittar på saker med sitt kompisgäng och jag är ensam med sonen. Missförstå mig inte nu för jag älskar både egentid med honom och familjetid överhuvudtaget, men jag känner mig ändå så otroligt ensam i detta.
Går det ens att träffa nya vänner i min situation? Har ni några tips på hur jag kan tänka eller gå till väga? Vet att det finns appar som typ gofrendly som säkert funkar, men det känns lite olustigt för mig att träffa vänner på det sättet. Föredrar det ?naturliga? sättet eller vad man ska säga. Snälla säg inte bara ?gå med i en förening?, har hört det så många gånger nu.
Stor kram till er alla??