Jag har inga vänner!

Jag förstår hur du känner dig. Jag har ett kompisgäng som jag umgås med regelbundet. Men innan jag lärde känna dem på högskolan så hade jag inga kompisar över huvud taget.

Det kändes jätte jobbigt och för mig var det kopplat till att jag inte hade några vänner i grundskolan och de jag hade från gymnasiet bröt kontakten med mig i vuxen ålder. Jag kände ofta att det var fel på mig eller att jag inte var tillräckligt intressant.

Jag har inga tips för jag har själv svårt att ta kontakt med folk och när jag väl försöker få kompisar på jobbet så är jag så klumpig och klänning att det inte utvecklas till någon vänskap.

Att man inte har vänner handlar inte om att man behöver bli skönare eller intressantare.

Något jag har lärt mig av tiden jag var utan vänner var att andra människor var inte intressantare än mig, de var precis lika tråkiga som jag Men de bjöd på sig själva på ett helt annat sätt än vad jag vågade göra.

Alla vänner som jag umgås med idag har andra vänner som är deras bästa vänner. Jag tänker fortfarande att jag är en personen som folk inte kommer ihåg eller lägger märke till. Men det stämmer inte riktigt längre.

En annan sak som jag har tänkt på och som jag har blivit bättre på med åren är att våga vara ha mina egna åsikter. Jag har alltid varit så besatt av att hålla med alla andra så att de ska tycka om mig. Nu litar folk mer på mig eftersom jag vågar säga vad jag tycker och jag har märkt att andra även söker mer kontakt med mig nu.