Vi som planerar barn 2023

Nej det var ju inte så länge då, men kan tänka mig att det kanske inte känns så när man väl är i det. Varje gång mensen kommer kan jag tänka mig känns väldigt jobbigt. Jag har tänkt lite på det, jag har aldrig varit gravid och hoppas ju det ska gå snabbt. Men om det inte tar sig första eller andra gången kommer det nog skapa en stress inom mig, som kommer växa varje gång mensen kommer. Jag vet ju inte om jag över huvud taget kan bli gravid eftersom jag aldrig varit det. Sen har jag alltid varit noga med preventivmedel eller att inte ha oskyddat sex under ägglossning, men ändå..

Ja, otroligt frustrerande. Man läker inte jättefort efter kejsarsnitt helt klart. Är ju såklart glad att möjligheten fanns dock när den behövdes och överlycklig för min helt fantastiska bebis jag har.

Hej,

Hoppar in i tråden här!

27 år, sambo som snart fyller 30, vi har varit tillsammans i ca 7 år.

Om ett par veckor flyttar vi till hus. Jag har längtat efter barn i flera flera år, men samtidigt känt att jag velat studera färdigt, ha fast jobb och större boende först. Nu har vi (snart) uppnått detta och jag längtar till maj/juni då vi planerar börja försöka. Jag är dock lite rädd att sambon ska backa när det väl är skarpt läge, trots att vi pratat mycket om detta sedan flera år. Vill, som många andra, försöka undvika en decemberbebis, och min mamma och syster har fått alla sina barn flera veckor innan bf, så vi avvaktar därför till sommaren.

Och vad gäller besattheten ni andra nämner så har ni ytterligare en besatt här! Slutade med p-piller tidigt i höstas för att ge min kropp lite tid att hitta sin naturliga rytm. Sedan dess har jag både tempat och tagit ägglossningstester, bara för att lära känna min kropp ordentligt efter 10+ år med p-piller. Lyssnar mycket på poddar och läser på så mycket jag kan.

Känner lite samma som vissa av er. Kompisar berättar att de är gravida och givetvis blir jag sååå glad för deras skull, men samtidigt känner jag lite avundsjuka att det inte är jag.

Såå kul med en tråd där vi kan bolla med varandra och förhoppningsvis (!!) följas åt :)

Insåg precis att jag aldrig tidigare skrivit i en tråd här, så jag vet inte riktigt hur man gör för att svara. Hoppas det blir rätt :)

Ja, det är såklart inget måste att ha allt på plats, men jag ville bara ha studierna avklarade för jag vet inte om jag haft disciplinen att återgå efter föräldraledighet..

Nej jag tror inte att det finns någon speciell förklaring, men mamma har fött i vecka 27, 39, 36, 31 och 40, jag själv föddes i v 31, men de flesta av oss har varit lite tidiga. Systern har fött sina 3 barn omkring v 37-38. Jag vet inte ens om det anses vara genetiskt, men vi har ingen stress egentligen, så då kan vi lika gärna vänta någon extra månad.

Det finns folk i hans umgängeskrets som har barn, men hans närmsta vänner har inte barn och det lär dröja några år innan de skaffar det, så jag får en liten känsla av att han är rädd att han ska känna sig ensam. Just nu säger han att det är "lugnt", men vi får se när det närmar sig. Han har inte lika stark längtan som jag. Han har också alltid velat ha barn, men känner väl inte att det är någon brådska, och hade säkert gärna väntat något år till.

Sååå himla roligt med en sånhär tråd! Det känns helt plötsligt inte så långt borta längre.

Jag pratade också med min sambo igår om kosttillskott. Jag har gjort så mycket för min fertilitet så tycker inte det är mer än rätt att han åtminstone tar lite kosttillskott iallafall haha. Han ska börja med D-vitamin och magnesium iallafall. Vad är det för något din sambo ska ta?

Ja 3 månader, inte länge alls!! Hoppas det går snabbt tills dess! Bara jag som räknar ner i ägglossningar dock? Haha jag har tre ägglossningar kvar innan vi börjar försöka.

Ah förstår precis hur du menar med att din sambo kanske ändrar sig. Vi är i samma situation. Min sambo har sagt ja till att vi börjar nu i vår/tidig sommar men är rädd att han kommer vilja dra ut på det lite till när det väl är dags.

Vi kommer också vara först i umgängeskretsen vilket kommer bli en stor omställning för oss i hur man kommer umgås med andra. Många i vårt umgänge är dessutom antingen singlar eller träffat sina partners de senaste 1-2 åren så för de är förmodligen inte barn på kartan riktigt än. 

Ärlig talat är just det här med barn vårt vanligaste "tjafs" just nu. Jag preppar mentalt och fysiskt och väntar otåligt på att det ska bli april/maj medan när vi diskuterar ämnet barn så har min sambo "inte har tänkt på det så mycket" eller "vill ta det som det kommer". Får panik av tanken på att han skulle säga att han vill vänta ett år till när det väl är dags...

Det där är så sant, vi kvinnor anpassar ofta så mycket i våra liv för att gynna fertiliteten medan männen helst inte vill veta när ägglossningen ens är 

Räknar också ner ägglossningar fast det kanske inte alls kommer stämma....

Håll i er nu, här om dagen gjorde jag en tabell, med hjälp av en graviditetsuträknare, med olika scenarion beroende på när befruktningen sker under det här året. Skrev ner datumet för sista mensen, ägglossningen, när vecka 12 inträffar och när BF är. Sen betygsatte jag de olika cyklerna(?) hur bra de var och hur bra det passar med lite olika event som kommer hända under sommaren.

Kändes bra att få ett hum om vilken vecka jag skulle eventuellt vara vid midsommar och andra saker som händer i sommar när man träffar släkt och vänner. Då vet man om man tex måste hålla det hemligt eller om det är lagom att berätta det då osv. Förstår ni hur jag menar? 

Obs, fortfarande stor respekt för att detta kan ta tid och att det inte är säkert att allt blir som man tänker sig!

3 ägglossningar kvar här med innan vi kör 

Hehe ja han har ju haft 5 år på sig att vänja sig vid tanken så det är ingen överraskning direkt. Det handlar nog också mycket om det här att man aldrig kan vara 100% redo för ett barn. Jag är livrädd jag med men någon i förhållandet måste ju vara drivande för att saker och ting ska bli gjorda :D Men ja vi får hålla tummarna! 

Hej!
Jag är ny i tråden och vi planerar att försöka oss på ett syskonbak nu under våren till våra 3 älskade barn   Håller tummarna att det går bra för oss allihop  

Är så nyfiken på vitaminerna som du 19977 tar  Har hört jättebra om dessa vitaminerna, men är lite förvirrad över doseringarna. Kör du enligt ordinationerna på burkarna (förutom D-vitamin som ska vara i en stor klump innan ägglossning vad jag förstår)? Såg att Jenny skrivit i sin blogg att hon inte rekommenderar att man tar 3 tabl Thorne Basic Prenatal per dag efter ägglossning eller om man blir gravid. Ska man alltså köra dessa fram till ägglossning och sen minska? Blir man gravid räcker det med 1-2 st skriver hon. Vet inte om det hänger ihop med A-vitamin som är lite högre än rekommenderat? Hur resonerar du?