Jag lever med min man sedan 7 år tillbaka.
vi har inga gemensamma barn men vuxna barn som har flyttat hemifrån, hans dotter som bor varannan helg och min dotter som bor heltid.
Nu vill min mamma ge pengar som förskott på arv. Hur ska man tänka då? Vi tycker helt olika frågan så tacksam för tips och råd.
Tack för era kommentarer.
Vi är gifta, han har 5 barn och jag tre. Barnen känner inte varandra då de flesta aldrig bott tillsammans ich Jag känner inte hans 2 äldsta barn speciellt väl då de bor långt ifrån.
Juridiskt förstår jag att allt måste skrivas som enskild egendom om det inte ska delas.
Det som blir konstigt och svårt är att jag ser gärna att vi tillsammans får det bra ekonomiskt men vill isåfall skriva något så att mina barn får del av mina föräldrars arv när jag dör. Jag vet att jag kommer att få en större summa pengar och hade gärna betalat av på sommarstugan eller lägenheten så att vi bor billigare, men då måste det såklart skrivas något. Min man anser då att om jag dör först så måste han lösa ut mina barn och att det isåfall kommer att bli tufft + att det blir orättvist om inte hans barn får något.
I en bonusfamilj blir det väldigt svårt med dessa ekonomiska frågor. Vi kommer från olika familjer och bakgrunder och vi är ju ingen "riktig" familj längre.
Jag var lite tveksam till gemensam ekonomi eftersom min man tjänar mer och eftersom han har fler barn och större utgifter. Gick ändå med på det eftersom jag tänkte att det jämnar ut sig. Nu är vi ju gifta och de pengar som kommer in blir ju ändå våra gemensamma.
Vi har livförsäkring och en extra försäkring på banken som löser halva boendelånet om någon av oss går bort.
Jag förstår inte heller hans oro, men han har ett konstigt sätt att resonera.
Vi sätter undan några tusen var varje månad som var och en gör vad vi vill för, men nu har han fått för sig att han ska ha mer pengar än mig bara för att han har 5 barn och jag 3. Jag har ifrågasatt det för att vad är det som säger att vi ska använda de pengarna till barnen? VIll jag ge mina barn av dom pengarna så gör jag det och vill jag göra något själv så gör jag det. Vi har ju dessutom vuxna barn utom hans 12 åring som vi dessutom betalar fullt underhåll för.
Tack än en gång för era goda råd, det är bra att få lite olika syn på saken. Som sagt att leva i en bonusfamilj är inte lätt alla gånger även om jag och min man har det fantastiskt ihop när vi inte diskuterar barnen och pengar 