Singelliv

Jag lever idag i ett särboförhållande som dränerar min energi och jag får inte tid över till mina intressen och mina vänner. Jag längtar så efter att få göra det jag vill, men säger nej till mig själv till förmån för att umgås med särbon. 

Jag tycker om honom men längtar ändå efter ett singelliv. Är dock rädd för att känna mig ensam trots att jag trivs i mitt eget sälkskap. Konstiga tankar... hur tänker ni?