Någon som nyligen genomgått ett missfall och vill följas åt?

Ja det är typ samma läge här. Har BIM på Tisdag/Onsdag om man skall lita på historiken men min ÄL va typ en vecka sen denna gången så jag vet inte alls vad jag har att vänta. Min kropp krånglade också denna cykeln. Det keffa är att jag har typ haft livmoderkänningar och sjukt ömma bröst hela tiden denna väntan. Känner av en massa hormoner men vet inte vilka slags hormoner. Kan va graviditet, kan vara PMS, kan vara mens På G. Det har gått lite upp och ner men inte försvunnit så just nu känns det som att vad som helst kan hända. Dessutom kändes det nästan som att båda mina äggstockar var aktiva denna månad, vilket iofs hade varit jävligt bra om det stämmer men gud förbannat vilken ÄL smärta jag hade. Allt var bara lite annorlunda liksom.

Jag har funderat en hel del på det här med stress denna cykeln. Jag kanske har stressat sönder cykeln? Det är inte så att jag går runt med axlarna vid öronen och hyperventilerar men jag har ju ett fett stressigt chefsjobb, vi köpte just ett hus och jag sitter och på daglig basis försöka hetsa fram en graviditet? stress är ju jävligt giftigt liksom. Funderar på vad jag borde göra. Känner mig både stressad och inte stressad. Har du tänkt något sådant?

ja vart fan är storken! Kom igen nu! Det har förvisso bara gått 4 månader men eftersom att man började försöka i Januari och sen fick missfallet så känns det ju som dubbelt så lång tid liksom. Vi skulle ju fått bäbis nu om 2 månader om allt gått som det skulle. Less på att vänta. 

hang in there! Inte kört förrän stora blödan kommer. 

jag vet inte hur jag skall hantera stress. Jag tror att det handlar om att vara lite IDGF kring allt hur svået det än är. 

asså jag är också så glad över att ha ngt att ovkupera skallen med. Något att sikta på liksom! När flyttar ni in?

jag kommer nog att köra några test om jag känner mih själv. du då?

Ah vad skönt att ha kommit igång!

vi flyttar in i februari men får tillgång i Januari. Skall göra om lite ytskikt, golv och ta ner lite väggar och så. Skall bli så najs. Vi har verkligen växt ur vår lägenhet nu. Min sambos äldsta dotter har börjat boa in sig i badrummet på morgonen och jag KAN inte dela badrum när jag gör mig iordnin. Jag ser hellre ut som shrek hela dagen! Sånt problem. Lol!

Jag ska sjutton också vänta till Onsdag. Bra initiativ! Heja oss!

I hear you sister! Jag behövde inte ens ta ett test... mens igen! Deppen är fan tung! 

ja, ja? det blir vår tur en dag! Hang in there kompis! Skickar en kram!

Tack för omtanken!

För mig var det som så att jag satte igång missfallet 16/5 och slutade blöda ca 2-2,5 vecka senare. Den 11/6 dvs 3,5 vecka efter igångsättande kom min ÄL. Då hade jag fått det bekräftat med UL 2 dagar tidigare, fick ökad temperatur och positivt på LH test. Jag minns inte om jag kollade sekretet den gången men jag tror det. Jag brukar få fertilt sekret en till ett par dagar före. Ungefär i samband med positivt LH. Sen är det säkert olika för alla. 

Det är skitjobbigt att få negativa test. Och som du säkert förstått så har jag och TS fått ett gäng sådana nu sedan missfallen. Har tyvärr inga bra råd mer än att tillåta dig själv att vara ledsen när du behöver vara det. Håller tummarna för dig! Fråga om du undrar något. 

Så glad att kunna skriva av mig här och läsa era historier. Skönt att befinna sig i ett rum med människor som förstår. Ibland är världen där ute kall och brutal och ibland rätt dum i huvudet. I förrgår fick jag t.ex en fråga i det fullsatta lunchrummet på jobbet av en manlig kollega som känner till missfallet om hur det går med barnfabriken. Ah man slutar aldrig förvånas? Just den dagen var jag inte så skör som jag var igår och idag men han höll ändå på att få en gaffel i ögat för sin diskretion. Fan vad man behöver stålsätta sig märker jag. 

Hang in there sisters! En dag är det vår tur!

Hej på er,

jag tog en liten paus. Blev rättad deppad av den där 42 dagar långa cykeln och att mensen(som vanligt) kom. Men jag tog mig iväg till den där fantastiska läkaren igen nyligen. Insåg att jag inte pallar vara världsmästare i lång cykel så jag ska börja med Letrozol from nästa mens. Men det är långt kvar, angående din fråga börjaompånykula. Vi var på samma cykeldag men min jobbiga kropp gör ju att typ alla andra varvar mig. 

Läkaren var så jäkla skön. Han sa: Om du tänker dig att varje gång du försöker bli gravid så får du dra ett av fyra kort. På tre av dem står det ?inte gravid? och på ett av dem står det ?gravid?. Som ett lotteri. Man brukar säga att det är normalt att det tar ett år för ett par att bli gravida men det är helt fel. Man borde säga att det är normalt att det tar 13 ägglossningar för ett par att bli gravida. För vissa kvinnor är det ett år och för andra kan det vara två år eftersom att alla kvinnors cykler är olika. Nu, Kringlan, skall vi se till att du får spela på lotteriet lite oftare genom att förkorta din menscykel. 

Asså förlåt men älskar man inte bara den här läkaren instantly? Varje gång jag gick i spinn och började jiddra om att aldrig någonsin kunna få barn eller börja snacka om IVF och annat så avbröt han mig och sa: NEJ Kringlan! Du skall inte göra någon IVF, du skall bli gravid nu?men den här hjälpen! Du behöver inte googla någonting, inte ändra något i ditt liv eller tänka en massa dumma tankar. Du skall bli gravid nu! Släpp det!

Det var som att han bara försökte få mig att stanna i nuet, vara positiv och sluta stressa. Sån skön snubbe. 

hursomhelst borde det vara allt mellan 1-3 veckor bort för mig med ÄL. 

Tråkigt att höra att ni fortfarande kämpar på alla ni i tråden. Det är så jävla jobbigt att se alla andra trilla vidare in i barnleveln. Det är fan så man blir tokig av det här. Så jobbigt!!!

Minns inte vad du i tråden hette som fått missfall i vecka 20 men tänker lite extra på dig! Stackare. Jag förstår precis att du tänker som du gör. Två kollegor till mig var med om samma sak. De pratar om liknande tankar. Man får ett barn till. Tror det är helt normalt det du känner. 

Börjaompånykula, förstår hur smärtsamt det måste vara. Jag har haft ett gäng runt mig som har fött barn precis. Jag minns när de gjorde sin reveal på insta å sånt så var jag också gravid. Då minns jag att jag tänkte att snart är det min tur att gå ut med babyinfon. Jag skulle ju fött nu om typ en månad om bebisen hade fått bli kvar. Så sjukt tunga tankar. Jag funderar på att skita i att smälla upp UL bild när det blir vår tur. ifall det sitter någon där ute på mina sociala medier och längtar eller är i sorg över att de fått missfall eller kämpat länge. Vet ju själv hur det känns liksom. Jag tror att jag kan vara jävligt glad ändå, fast privat!

Skall erkänna att ibland är det till och med jobbigt att se mina bonusbarn studsa upp i min sambos knä och gosa och säga: Älskar dig pappa. Men det är bara ibland, och mest i smyg. Ibland underlättar dem också. Tioåringen peppar typ. Hon säger att hon längtar tills hon skall få ett syskon och hoppas att vi blir gravida snart. Ganska mogen reaktion ändå. Hon och hennes syster har ju trots allt också förlorat något i missfallet. 

jag är också rädd! Inte en gång till! jag vill inte. Jag vägrar! Men oro och stress är skit för graviditeter så jag kommer bara försöka behålla mitt zen? som jag aldrig haft och inte kommer ha!

Min kropp ställde upp å levererade till min stora förvåning. Förra månaden ÄL på CD28 och nu visade den full smiley CD19. Tror ÄL borde vara typ idag. Höll på att missa den för att jag är en sån pessimist efter förra månaden. Tur att jag testade. Ibland flyter det lite iaf. Men som vi alla vet så skall något gärna fastna nu också Så man skall inte ropa hej. Men skönt att slippa 1000-dagars cykler iaf

Jag förstår dig (ledsen) man är orolig för allt i början. Så lätt att bli stressad över det här. Försök att typ släppa kontrollen och gå in i ngt ?skitsamma? läge. Stress är så jääävla dåligt för fertilitet. Jag undrar om inte det till och med var anledningen till min aslånga cykel. Jag har verkligen försökt coola ner och poff så är ÄL tillbaka. 

Börjaompånykula, bra att söka hjälp tror jag. Man kan ju faktiskt göra en utredning bara för att lugna sig lite. Men kom ihåg vad min läkare sa: 13 ÄL är helt normalt. 

Jag har verkligen försökt börja gå in i ngt zen med det här. Känns som att om jag känner mig själv så motverkar jag min egen fertilitet just nu. Hjärnan är en stark apparat. Jag skall verkligen försöka släppa nu. Inte vara olycklig, inte vara stressad å testa ihjäl mig halva månaden. Barnet kommer när det kommer. Har till och med börjat prata med en livscoach för att kunna coola ner och pratat om saker med någon. Kanske släpper en del spänningar. Jag tänker dricka alkohol när jag vill å bara ha det gött fram tills det jäkla ägget sätter sig! 

Ibland måste man nog bara berätta för universum att det kommer att gå bra!

Fröken röd kan dra åt helvete! Kram på dig! Tugga på och ta det så lugnt du bara kan.