Här samlas alla nattugglor!

Hej på er.
En riktig nattuggla till här.
Ni verkar vara ett trevligt gäng.
Får man hänga här emellanåt?

Tusen tack! Den var smarrig. Jag har haft mycket på jobbet, så har inte hunnit läsa här något. Vi får se hur det blir nästa vecka.

Hoppar in i tråden igen. Har haft mycket på jobbet, så har inte hunnit skriva då och när jag var ledig förra veckan mådde jag dåligt, så försökte faktiskt sova på nätterna då.

För min del så jobbar jag heltid natt eftersom jag är nattmänniskaut i fingerspetsarna. Men sömn generellt är inte min bästa gren.
Jag har sedan ett år ett större trauma/sorg bakom mig och har pga det Attarax vid behov, som har rätt god effekt på sömnen. Försöker ta en tablett på morgonen när jag jobbar natt och på kvällen när jag ska sova på natten, för att få iaf några timmars sammanhängande sömn. Annars brakar mitt emotionella mående efter några veckor. 
Någon annan medicinering har jag aldrig haft annat än vid enstaka tillfällen.

Hej och hå. Klart att samtliga är värda en pokal!
Själv börjar jag närma mig slutet av min 36 timmars jobbhelg och jag börjar känna mig lite sliten. Gissar att jag kommer att somna ovaggad när jag äntligen får gå och lägga mig om några timmar.

Ni är verkligen fina, ni i tråden. Jag kikar in lite då och då när orken finns och jag är vaken.

Jag är lite upp och ner, mer än vanligt just nu. Antingen sover jag jättemycket eller inte alls.

Jag är långledig från jobbet den här veckan, så det är skönt och välbehövligt. Har egentligen mycket på att göra listan, men hittills har jag inte fått något vettigt gjort.

I morgon behöver jag åtminstone laga ett staket till hästarnas hage och städa lite. Någon av ungdomarna får klippa gräset. Mer än så blir det nog inte, tror jag.

Känner mig rastlös, men oförmögen att samla ihop mig just nu. Själ och sinne svävar ut åt alla möjliga håll, omöjliga att fånga in och hålla styr på.

I helgen som kommer skulle jag ha jobbat (fre till sönd natt), men då har jag tagit semester. På måndag är det nämligen en väldigt sorglig årsdag. Då är det ett år sedan min man dog ifrån mig, våra barn, släkt och vänner. 
Ett år, men det känns som ett andetag bara... Jag har hans stora t-shirts som nattlinne. Då känns han ibland nästan lite nära. Som om jag nästan kan förnimma  hur han andas strax bakom min nacke...

I natt kan jag inte sova. Jag har bingeat senaste säsongen av Tyst vittne större delen av dagen och kvällen. Nu är den slut och jag letar efter något annat att förströ mig med. Bra, men lagom lättsamt ska det vara.

Yngsta dottern sover i soffan bredvid och katten och hunden i sina bäddar intill. Det känns tryggt och gott. Jag har så mycket att vara tacksam för i livet. Så mycket glädje och kärlek. Och så den djupaste brunnen av sorg samtidigt. Det är så det är att vara människa. Allt i en salig blandning av känslor, minnen och upplevelser... 

Det var nog allt som ville ut genom fingrarna till er just nu. Ha en fin sammetsnatt, alla nattugglor