Jo jag skiter i dina barn!

Det är hennes hem.

Har du inte fattat ännu att man inte måste tycka illa om dem, bara för att man fullständigt struntar i dem?

Som jag beskrev tidigare i tråden, jag bryr mig lika lite/mycket som en random unge på stan.
Cyklar ungen omkull så hjälper jag den såklart, men för den skull behöver jag liksom inte leka morsa åt dem.
Ungen har minst en förälder redan och de som avlat fram ungen har ansvaret för den.

Och för pappas nya är barnen random.

Frågan är väl snarare varför en vuxen VÄLJER att leva i en situation där man måste dela hem med barn som man inte gillar och gå runt och vara bitter och sur hela tiden? Roligare saker kan man väl ha för sig? Barnen blir du ju inte av med, de finns där i resten av ditt liv. Var det så du tänkte dig livet? Men vissa gillar ju rollen som offer och får ut något av det. Det blir liksom en del av ens identitet att klaga och må dåligt. 

Personligen vill jag dela mitt liv med människor jag älskar och har kul med. Jag skulle vägra bo under samma tak som någon som bara irriterar mig. Jag skulle verkligen fråga mig själv hur i helskotta jag hamnade i den situationen.  

Ehh, läsförståelsen inte den starkaste sidan uppenbarligen.
Gemensamma Barn??, som inte är mitt eget??

De bor inte här. De kom och hälsade på på den tiden det begav sig. Ska man pissa revir så är hemmet mitt och makens, definitivt inte deras. Det dom möjligen kallade hem såldes när vi flyttade ihop.

Tvärtom, min läsförståelse är för bra för att bortse ifrån att du inte kan bete dig.. 

Om det inte är så att det inte var du som skrev att du skiter o laga mat till hans barn.. Bara för att det inte är ditt eget. 

Det korrekta sättet är att laga mat åt alla som är och lever i det där huset.. Inte leka vem i huset som inte får maten levererad till sig. 

Hur får du ens särkullar att liknas vid gemensamma?
Det är lika stor skillnad som mellan äpplen och gaffeltruckar..

Det var de vuxnas hem, både här och hos deras mamma. De fick gärna va här, men de fick ta sitt eget ansvar. 

Kommunikation? Eller så känner bonusmamman sig tvingad till att acceptera att föräldrarna dumpat hela ansvaret för deras barn på henne eftersom hon ändå är hemma med en nyfödd. Särskilt när folk blir så rabiata om hon inte gör det.