Inlägg från: Noahsbutt |Visa alla inlägg
  • Noahsbutt

    Jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen

    Min kompis dog i början av februari detta året.. han va verkligen min bästa vän och jag ville ha med honom hela livet...
    Hans begravning va i tidig mars och den va jätte vacker och jag trodde verkligen jag hade fått ett fint avslut, att den extrema saknaden var slut, för det var verkligen så det kändes i någon månad efter!
    Men här är grejen... jag insåg efter att jag fått reda på att han dött, att han var min själsfrände, jag vet inte om det bar romantisk, sexuellt, som vän eller allt ihop... men självklart insåg jag det försent.
    Det kändes såklart skit att jag aldrig sagt det eller agerat på det, men som sagt, jag trodde jag hade fått ett fint avslut.
    Men nu här i mitten av juni.. asså jag mår bara illa, varje gång jag mådde dåligt eller hade ångest ringde jag honom, och jag tänker hela tiden att jag bara kan göra det, och jag vill bara krama honom och ha honom nära... jag saknar honom mer än någonsin nu pch näst intill allt jag ser och gör påminner mig om honom nu, nästan varenda andetag...
    Jag vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra

  • Svar på tråden Jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen
  • Noahsbutt
    Maac skrev 2022-06-17 00:29:32 följande:

    Det är inte konstigt! Sorg går inte över på några månader, eller slutar med begravningen. Sorg tar lång tid och har många faser. Har du någon att prata med? Man kan be tex vårdcentralen om hjälp att få en kurator att prata av sig med, kan verkligen hjälpa en på vägen.


    Jag har kontakt med några psykologer och jag vet ju egentligen att det tar tid när man har förlorat nån så nära, men har så mycket jag vill säga och visa.
    Det var så konstigt bara att i nån månad efter begravningen så var det verkligen helt "ok" (ok under omständigheterna), visst jag saknade honom och kunde komma på mig själv att undra när han skulle svara (vi pratade varje dag på snapchat) men det var inte mer än så. Men sen juni började ungefär så jar det verkligen slåt till med sån kraft, nästan mer än när jag nydligen hade fått reda på det... sorg kommer på olika sätt antar jag...
    Tack för ett väldigt fint svar
  • Noahsbutt
    Anonym (M) skrev 2022-06-17 08:24:09 följande:

    Jag förlorade en av mina bästa barndomsvänner när vi var 19 år. Vi hade hängt ihop sen lekis. Nu var det inga romantiska känslor inblandat men den där kärleken och bandet man har med sina bästa vänner man känt nästintill hela livet. 


    Det är 20 år sedan nu och jag kan fortfarande tänka på henne. Nu är sorgen eller vad man ska kalla den annorlunda för det har hänt mycket på dessa 20 år och jag är inte 19 år längre och har väldigt lite gemensamt med så som jag minns henne. Hon hade troligtvis utvecklats hon också om hon fått leva vidare. Jag vet inte ens om vi skulle behållt kontakten i dag om hon funnits. 


    Sorg tar tid. Min upplevelse är att det normalt tar 1-2 år att sörja på något vis. Första året är det första gången av allt utan personen, sen andra året är det första gången utan den tunga sorgen. 

    När en så nära går bort så är det som en del av en själv försvinner. Allt man gjort tillsammans som bara jag nu är kvar att minnas. Ingen att dela det med. Men sen har man allt det fast med andra personer och andra minnen. För mig så kändes det som att en del av min barndom på ett sätt dog med henne. 


    Sorg tar tid. Även om det känns ok så kan det komma bakslag. Jag kunde vara helt säker på att jag såg min kompis på stan 3 år efter dödsfallet för det var någon som gick på samma sätt och såg likadan ut bakifrån eller som hade samma profil från sidan. Kunde vara en doft av parfym någon hade som fick mig att känna hennes doft som tog mig tillbaka. 


    Det försvinner kanske inte men just sånna upplevelser händer inte så ofta längre. 


    Det är ingen poäng i att ångra att du inte berättade om
    dina känslor för din vän som du kanske eller kanske inte hade innan han gick bort. Du kan inte ändra det förflutna. 


    Beklagar djupt din sorg! Ge dig själv tid att tänka, älta, bearbeta, känna och hitta en väg vidare (som inte betyder att du ska glömma honom men bära hans minne med dig utan att det gör ont i dig). 


    Tack så jätte mycket för dessa fina ord!
    Jag har också haft för mig att jag sett honom på stan, eller på spårvagnen hem, det är en sjuk känsla.
    Jag antar att det jag måste göra är att vänta och hålla ut... 
    Jag hoppas i alla fall att jag får se honom igen när min tid är kommen..
Svar på tråden Jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen