Kvävd med skuldkänslor

Träffar en man sedan två år. Han var från början väldigt tydlig med att han inte hade behov av ett förhållande där man ses hela tiden eller måste ringa massor massor hela tiden. Han jobbar mycket och har ett behov av att vara ensam en del. Jag med. Har dessutom två tonåringar som jag är helt ensam med varav den ena har en kronisk sjukdom. Vi har haft det jättebra tillsammans och det har funkat superbra mellan oss. Men så flyttade hans yngsta hemifrån. Då har dynamiken ändrats totalt. Han vill ses hela tiden. Han ringer 5-10 ggr per kväll. Jag börjar känna saker jag inte vill. Kvävd. Som jag inte räcker till. Ursäktar mig när jag inte kan ses. Får skuldkänslor. Prioriterar bort mina egna behov av vila och återhämtning.Borde såklart prata med honom. Men så fattar jag att han går igenom nån slags kris nu när hans dotter flyttat. Men?samtidigt vill jag inte för någons skull att han lever genom mig.vad tänker ni? Några råd?