Betyget E i matte i årskurs 6

Det kan förstås bli så att matte fortsätter att vara svårt, även med mognad och mkt övning. Andra barn överraskar dock när det sker en utveckling av förmågor och intellekt över grundskoleåren. Det bästa är att hålla övandet på en trägen men inte överdriven nivå, så man inte utvecklar en aversion för matte. Lossnar det inte alls i nian och det är mkt slit bara för att nå ett E hade jag inte rekommenderat varken NA eller TE. Ett svagt E, eller ens ett "gott" E, ger svårigheter att nå betyg i Ma, Fy och Ke (molräkning t ex). Man läser dessutom matten i en nästan dubbelt så hög takt på BA/TE, jämfört med t ex EK, för att de elever som vill läsa de högsta ma-kurserna (valbara) ska hinna det på tre år.

Vad är det som lockar så med antingen NA eller TE, programfördjupningarna skiljer ju sig mkt åt? 

Det var den erfarenheten jag hade - att matten blev lättare i gymnasiet. (Hade jag haft grundskolelärare som förstått mitt problem hade det nog iofs gått lättare även innan dess.) Men ditt barn har långt kvar till nian och mycket kan hända. 

Jag hade kollat upp det här med dyslexi i ert läge. Jag är svag inom just de områden som dyslektiker ofta är, men nog inte på sån nivå att jag kan få det som diagnos. För mig var det en väldig lättnad när jag insåg att jag inte alls var dålig i matte. Jag är bara rätt dålig på siffror. Kan   kanske bli samma lättnad för din son, och då minska stressen inför matten? 

Andra saker den med dyskalkyli kan ha svårt för är lokalsinne, klocka och tidsuppfattning, skilja höger och vänster, kartor och tabeller, kastar om siffror (675 bli 756 etc). Jag själv gör gärna om siffror till bilder, tex räknar på fingrarna eller tänker mig dem som prickarna på en tärning. 

Även om ditt barns problem kanske inte är så svåra att han skulle få en diagnos så kan han ha nytta av det sättet att tänka som de med dyskalkyli får lära sig. 

Ja, jag har sett det och det ska så klart tas på allvar. Personligen presterade jag över medel i så gott som alla andra skolämnen, så för mig är det rätt tydligt att jag har en begåvningssvacka i just de områden som utmärker dyskalkyli (med ngt undantag). 

Förmodligen behövs bättre tester, men kanske kan TS barn känna igen sig i mig. Det lät lite på TS som han är lite som jag var i skolan - rätt bra på det mesta, men HATAR matte. 

Läs- o skrivsvårigheter har jag definitivt inte. Tvärtom har jag lätt för språk. Läste och skrev innan jag började skolan. Eller betyder LoS något annat än det jag tror? 

Jag har också funderat på det där med pengars värde. Det är en av de grejer på dyskalkyli-listan jag inte har det minsta problem med (plus höger-vänster) - och det var inte heller med i den lista med problemområden jag läste första gången jag stötte på diagnosen. Jag får inte ihop hur hantering av pengar skulle ha med det övriga i om diagnosen att göra. 

För mig var upptäckten av dyskalkyli en aha-upplevelse. Jag är relativt jämnbegåvad i övrigt, men just det som beskrivs som dyskalkyli, där presterar jag under medel. Biten av min hjärna som Gud glömde!  

Men jag kan tänka mig att barn med många problemområden är svårare att ettikettera. Och tyvärr kräver ju skolan i princip diagnoser för att hjälpa. Även om de borde göra det oavsett.