Vad tycker ni om utmaningen att försöka framstå som yngre än man är?

Jag känner igen mig lite, men inte helt. När jag var klar med min utbildning och hade börjat jobba så träffade jag min blivande fru som fortfarande läste på universitetet. Jag fick ett par år extra studentliv som jag uppskattade. Min fru drog in mig i fler sociala cirklar än jag var med i när jag själv studerade. 

Min fru är åtta år yngre, så barn fick vänta, vilket gör att jag känner mig mer som 30+ än 40+. Jag motionerar också mer än när jag var yngre, så jag är mer vältränad än när jag var 20. 

Samtidigt har jag inga illusioner om att jag är yngre. Håret får jag raka kort då det mesta fallit av, och i karriären har jag kommit längre än jag vågade drömma som yngre. 

Jag är bekväm med mig själv. Jag kan erkänna att jag är 44, men samtidigt blir jag så klart glad om/när folk tror jag är 10 år yngre.