Ni som blev pappa fast ni inte ville, hur gick det sen?

Blev tydligen pappa när jag var 21, hade ingen aning om det utan det kom fram för 3½ år sen då min ena ½syrra gjorde ett DNA-test och det dök upp en tös som letade efter sin pappa. Idag har vi en bra kontakt, hennes mamma hade adopterat bort henne det första hon gjorde. Så hon hade letat efter mig sen hon fyllde 18 och det stod pappa okänd. 3 månader efter vi hade fått kontakt så blev jag morfar. Men det blir ju aldrig en pappa/dotter relation. Men jag får ju iaf vara med från början med barnbarnet.

Mamman var själv adopterad så det kanske var orsaken till att hon valde den lösningen och det var bara ett one-night stand, hade aldrig sett henne innan och aldrig efteråt.

Mitt andra var inte heller nån jag hade förhållande med, hade haft det 8 år tidigare men då var jag vild och rastlös, fanns ju så många andra så det hade runnit ut i sanden. Hon bodde i närheten och ibland hade vi ändå sex... hon hade varit förlovad i tiden mellan och försökt att bli med barn och då hade det visat sig att hon inte hade ägglossning (känner snubben så det var ingen lögn) nu visade det sig att hon hade det och jag förstår henne att hon behöll barnet men inget som jag ville. Det funkade dock bra de första åren sen ville hon inte bo kvar i Sthlm utan flyttade till en kåk utan för en mindre stad en bit söderut. Och då blev det ju betydligt svårare att vara delaktig.