Olika syn: jag vill leva enklare, han vill konsumera mer

Vill gärna diskutera detta då jag funderar mycket på det själv!

För två år sedan separerade jag och barnens pappa. Barnen är idag 8 och 4 år. Innan vi separerade levde vi med stora inkomster och stora utgifter. Bodde i ett stort, fint hus, ny bil, åt dyr mat, reste mycket, konsumerade för mycket.

Efter separationen insåg jag ganska snart att jag inte vill leva så längre. Jag har alltid varit högpresterande med stressigt jobb och lite tid, men känner att jag vill skala ner på jobb, prylar, konsumtion för att få mer tid med mina barn. Leva enklare.

Min exman fortsätter på samma bana som innan. Han köper prylar till barnen så det sprutar ur öronen på dom, lägger stor vikt vid att konsumtion är ett bevis på framgång vilket han för över på barnen.

Jag inser ju att han måste få göra som han vill, men känner mig lite stressad över att barnen (i alla fall äldsta) uttrycker att ?pappa köper mer saker?, ?hos pappa får vi titta på youtube?, ?hos pappa fick vi det här och det här? osv. 

Jag inser också att detta troligtvis kommer att bli en större diskussion när barnen blir större och jag känner mig rädd för att jag ska bli den tråkiga mamman. Ja, kanske till och med lite rädd för att dom ska välja bort mig pga att jag är mer sträng och säger nej till konsumtion, våldsspel, nya kläder (tex)

Hur ska man förhålla sig till att barnen får så olika uppväxt hos oss båda? 

Jag känner inte att det är till särskilt stor tröst att dom kanske ?tackar mig när dom blir vuxna?, jag vill ju bibehålla vår relation här och nu trots att jag är den ?tråkiga föräldern?!

Ska tillägga att jag har en jättefin relation med barnen, men dålig relation till pappan. Detta är inget jag känner att jag kan diskutera med honom tyvärr?