Olika syn: jag vill leva enklare, han vill konsumera mer

Vill gärna diskutera detta då jag funderar mycket på det själv!

För två år sedan separerade jag och barnens pappa. Barnen är idag 8 och 4 år. Innan vi separerade levde vi med stora inkomster och stora utgifter. Bodde i ett stort, fint hus, ny bil, åt dyr mat, reste mycket, konsumerade för mycket.

Efter separationen insåg jag ganska snart att jag inte vill leva så längre. Jag har alltid varit högpresterande med stressigt jobb och lite tid, men känner att jag vill skala ner på jobb, prylar, konsumtion för att få mer tid med mina barn. Leva enklare.

Min exman fortsätter på samma bana som innan. Han köper prylar till barnen så det sprutar ur öronen på dom, lägger stor vikt vid att konsumtion är ett bevis på framgång vilket han för över på barnen.

Jag inser ju att han måste få göra som han vill, men känner mig lite stressad över att barnen (i alla fall äldsta) uttrycker att ?pappa köper mer saker?, ?hos pappa får vi titta på youtube?, ?hos pappa fick vi det här och det här? osv. 

Jag inser också att detta troligtvis kommer att bli en större diskussion när barnen blir större och jag känner mig rädd för att jag ska bli den tråkiga mamman. Ja, kanske till och med lite rädd för att dom ska välja bort mig pga att jag är mer sträng och säger nej till konsumtion, våldsspel, nya kläder (tex)

Hur ska man förhålla sig till att barnen får så olika uppväxt hos oss båda? 

Jag känner inte att det är till särskilt stor tröst att dom kanske ?tackar mig när dom blir vuxna?, jag vill ju bibehålla vår relation här och nu trots att jag är den ?tråkiga föräldern?!

Ska tillägga att jag har en jättefin relation med barnen, men dålig relation till pappan. Detta är inget jag känner att jag kan diskutera med honom tyvärr?

På ett sätt är det ju inga problem att barnen har det olika hos sina respektive föräldrar så länge de får sina grundbehov tillgodosedda. Och alla barn ha att förhålla sig till hur deras föräldrar bestämmer hur livet ska vara. 

Å andra sidan kostar det att inte få vara som andra för att en förälder bestämt att livet ska numera vara såhär och såhär. Om du gick med i en sekt så och tvingade in dina barn i den, så skulle det vara deras uppväxtvillkor. Samma sak om du reste med jet-flyg mellan dina olika lux-hem i olika delar av världen. Barnen får hänga med och acceptera den uppväxt som föräldrarna vill och kan erbjuda. På gott och ont. 

Och det är nog värre att ha det väldigt olika jämfört med kompisarna, än att ha det väldigt olikt hos sina båda föräldrar. Ska de aldrig få ha Youtube? Alltid begagnade kläder och få saker?

Så tänk igenom vad du vill att dina barn ska ha för uppväxt utifrån dina villkor och deras behov. De kanske inte måste pådyvlas alla dina önskemål om att konsumera mindre, men inte heller ha det hos dig som hos pappan. Det kanske finns en medelväg som ger dem ett liv som passar in i nutiden men ändå stämmer med hur du har förändrat din livsstil.