Farfar bestämmer allt!

Kanske lite diplomati för att att kunna fortsätta samexistera om ni vill ha kvar gården ihop: "Vi förstår att dina åsikter och rutiner är viktiga för dig. Men får vi inte vara delaktiga i beslut så kommer samarbetet inte att fungera. Vill du fortsätta ha denna gård ihop så måste du släppa in oss i beslut och kompromissa ibland. Nog är det väl viktigt att vi också känner oss nöjda och glada?"

Annars får ni bita ihop och stå ut ett tag till, eller gå vidare.

Det beror ju på vem som äger skiten. 

Äger ni, ja då gör ni som ni vill och stänger öronen för gnäll, äger han så gör ni som karln vill. 

Några val i så fall:

Fräsa ifrån rejält vilket riskerar att förstöra relationen er emellan.

Tiga och ta skiten tills han trillar av pinn.

Man får ju resonera. vi har ett släktställe. Min pappa äger det och bestämmer därför. Men vi är rätt hårda med honom när han fastnar i konstiga detaljer. Vi är ju där också och vill ha det gemensamt bra. 

Vilka är "vi" som delar gården? Är det dina föräldrar, syskon, kusiner osv eller är det bara du och din partner? Vad säger i så fall de andra om att farfar vill bestämma? 

Flera av de saker du nämner var bagateller som ni kan gå med på utan att det egentligen betyder något. Men exemplet måla om eller byta panel är en större grej. Vad händer om ni inte gör något? Eller sätter igång och skrapar/målar ändå? 
Hur fungerar det att ta diskussionen med farfar, är han mottaglig för argument eller är det nej av princip? Kan DU erkänna att farfar kanske har rätt ibland?

Förstår att flera saker behöver klargöras. 

1. Jag lever själv och åker till stugan på gården som jag bor i endast för att pyssla på gården. Det är så att säga hela syftet med att jag överhuvudtaget åker upp och inte stannar kvar i lyan i stan.

2. Nej, det går ej att resonera. Endast principer som gäller. Så diplomatiska lösningar är ej aktuella.

3. Det är en släktgård där främst jag, min pappa och farfar/farmor hänger och bor i var sina stugor. Han äger hela skiten
Pappa har köpt en av stugorna av farfar och jag hyr.

Hyr man så får man ju inte ändra vad man vill, utan det är hyresvärden som bestämmer. 

Jag tror du kommer ångra om du går emot din farfar under hans sista år i livet, det kommer kännas mycket bättre om du försöker lära av honom och göra honom till viljes. Han är ändå 80 år, så det är inte långt kvar. 

Som du själv skriver så äger han hela stället. Då är det ju till syvende och sist hans ord som gäller. Det dröjer inte länge innan det är du och din far som styr och ställer. 

Vänd på det...
Om du var ägare av stället, hade bestämt vad som skulle göras och inte göras och han inte lyssnade på detta utan gjorde på sitt sätt bakom din rygg, hur hade du reagerat då?
För det är ju sådana lösningar som du själv föreslår...

Du hyr av honom så det är nog bara att rätta sig in i ledet tyvärr...
Om det inte finns något i hyreskontraktet om att du ska få vara med och bestämma...

Du får väl kontra med att om du ska utföra jobbet gratis så gör du på ditt vis. Vill han ha det gjort på sitt vis får han anlita någon annan.

Om din pappa äger stugan du bor i är det han som ska godkänna vad du gör med den. I övrigt är det farfar som har sista ordet.

Ett bra förslag är att du erbjuder dig att göra det gratis om du gör på ditt vis, annars får han betala någon annan.
Envisa personer kan man ibland lura genom att föreslå någon förbättring genom att säga typ "så skulle man kunna göra" men utan att kräva att man ska göra så. Efter ett tag brukar den envise lägga fram samma förslag men då som sin egen idé. Man planterar alltså förslaget och väntar tills han fått för sig att han själv kommit på det. Fungerar förvånansvärt ofta.

Annars är det bara att hålla god min och vänta. Du har tiden på din sida.

Som de gjorde förr i tiden i liknade boenden - foga dig, husets herre bestämmer. Eller flytta.

Om du bara hyr finns det nog inte så mycket du kan göra, men din pappa får ju göra vad han vill med sin stuga!

Är han 80+ lär problemet vara övergående, om du ursäktar min krassa inställning.
Ibland får man bara se glad ut ändå och ha lite tålamod.

Jag fräsade (exploderade en dag) ifrån rejält och såklart skakade det om i hela kungahuset. Men 2 år senare var stämningen mycket mycket behagligare än innan ?staketet? fanns.
Dominanta herren i denna historia var i själva verket en mjuk och konflikträdd person som gömde sig bakom sin rustning. Min fru var dock inte lika nöjd vid den tiden.
Hade gjort detsamma idag om jag hamnade i samma situation.

Jag försökerte sägaatt de kan man vagra göra som 
15åringen vill som farfar försökt bästema jag tror barnen kan bästema
och Han bästemt sitt liv altid varför ni tror att han kommer aceptrea lynna på farfar 🤔

hur du kan säga bara att han vill göra på sitt är du sakar på det känner du han eller vet du vem han är eller jag tror du försoker doma fölk