Vart har alla experter tagit vägen?

Jag vet ärlig talat inte vad som förändrats mest. Att läkare blivit sämre eller att den stora massan har blivit mer ifrågasättande och krävande.. vad tror ni?

Det är alltså en enda läkare som gör att du dömer ut en hel kår?

Fass är faktiskt till för läkare och 1177 har inloggning för vårdgivare 
Att en läkare tar reda på hur olika läkemedel fungerar ihop är ju mycket bra. Låter som en läkare som tänker efter före och är kompetent nog för att ha insikt i att en läkare kan inte allt 

Jag tror att det stora problemet i vården är själva organisationen, den är märklig, trög och den har fastnat i något märklig ond spiral där åtgärder och så kallade effektiviseringar inte får effekt. Folk generellt verkar också ha tappat allt vad egenvård heter och det bör snarast införas som ett ämne i skolan. 

Allmänt känt att läkare är slöa och inte bryr sovit om patienterna 

Problemet är att läkares slarv (eller ignorans) Inte är några undantag. Tror många känner till fenomenet att läkare har haft fel alldeles för ofta. Var och varannan dag får man läsa "läkare gav fel diagnos när patienten led av cancer" etc etc.
Det absolut bästa verktyget en läkare har i verktygslådan är patientens historia. Men det verkar som att läkarna i många fall inte LYSSNAR PÅ PATIENTEN utan gör en egen bedömning oavsett vad patienten säger. Då kan man ju lika gärna prata med en vägg. 

Jag har varit hos läkare som ville skriva ut antibiotika vid CRP 15.

Jag har varit hos läkare som inte visste att man kan koka saltlösning till  nässköljning hemma, eller vilken salthalt fysiologisk koksaltlösning har.

Jag har varit hos gyn som missade en cysta 4 cm i diameter på min ena äggstock.

Jag har varit hos överläkare som vet mindre än jag själv om min diagnos, fast det tog 9 mån innan jag kom dit och det relevanta provresultatet som visade extrem enzymbrist redan legat klart i månader.

Jag kan fortsätta...

Nej.

Precis, de är allmänläkare, alltså specialister i allmänmedicin. Men det känns det inte alltid som. 

Håller med om att det ibland känns mer konstigt efteråt. De frågar en annan om vad man själv tror. Som om patienten skulle bara experten. 

 

Jag har gått med yrsel, panikattacker och stresskänsla i 16 år och sagt att något är fel. Gått till läkaren med papper på en lista med symtom, som tydde på besvär med sköldkörteln. Kom dit och läkaren i princip skrattade åt mig och sa att jag har inga problem med den, jag har ångest. 

Det var den. 

Du har helt rätt när det gäller läkare  framför allt inom primärvården. De är verkligen inga experter! Många är urdåliga på diagnosticering, söker vildsint efter svar på medicinska sajter, killgissar. Får de lära sig något under sin långa utbildning eller är det sekundagänget som hamnar på vårdcentralerna och som stafettare?

Särskilt upprörande är ju det nyligen timade fallet med en liten tvååring som dog i sepsis (blodförgiftning av streptokockinfektion) där en hop läkare - kvalificerade o ja! påstås det från Kristianstad  - inte klarade av att diagnosticera vad lille killen och hans syskon led av och uppenbarligen vägrade att sätta in antibiotika i tid. "Vi ska vara försiktiga med antibiotika, Alvedon räcker gott!" Det är mer än uselt! 

Och ändå var det en primärvårdsläkare som blev orolig för tvååringen i Kristianstad, och skickade honom till akuten. Att vara primärvårdsläkare är ett väldigt svårt jobb, det tar många år att bli riktigt bra, tror jag. Helst skall man ha en allmänläkare som jobbat i trettio år, på heltid, då kan de väldigt mycket . Tyvärr jobbar 46 procent av Sveriges allmänläkare deltid då det är stressigt.

Nu vill jag inte ha någon i tråden som skriker att jag är rasist men jag tycker att det är alldeles för många läkare på sjukhusen som har dåliga kunskaper i svenska, även sjuksköterskor. Detta gör vården mycket sämre, även om de skulle vara kunniga, vilket jag också är tveksam till. Kan man inte kommunicera med patienten, med sjuksköterskor ,och anhöriga då blir vården sämre. Jag är sällan sjuk men min pappa var dålig i flera år innan han dog och jag var ofta med på sjukhuset. Ibland satt jag där och jobbade, jag kände att jag var tvungen att engagera mig i hans vård, för annars blev det inte bra. Hans ena sjuksköterska var tex så dålig på svenska att personalen på labbet inte förstod honom när han skulle beställa prover. Majoriteten av personalen var utländsk och talade jättedålig svenska. Min pappa som hörde dåligt förstod absolut ingenting av vad de sa. Han började tala engelska för att försöka kommunicera, då skrev de i journalen att han var mycket förvirrad för att han talade engelska.

Vi borde höja kraven på kunskaper i svenska för läkare , sjuksköterskor och undersköterskor. Hellre färre läkare än läkare som inte klarar att kommunicera, för då blir det ju bara fel. 

Det är väl jättebra om de frågar dig! Om de skall ställa en diagnos på femton minuter hinner de ju självklart inte lära känna dig på samma sätt som du känner din kropp. Det är ju en jättebra läkare som lyssnar på patienten. I många länder har man en riktig husläkare och går alltid till samma läkare, då har allmänläkaren en sportslig chans att lära könna personer och ge riktigt bra vård. 

Jo fast de säger att de inte vet och frågar mig. Det är inte bra. 

Googlade lite och och läste lite kring läkare med utlöndska utbildningar,  det verkar vara så att en majoritet av alla läkare vars legitimation dras in på grund av oskicklighet har en utländsk utbildning. I många länder sker det tydligen mycket fusk kring utbildningarna. , tex i Rumänien. Eftersom Rumänien är med i EU godtar vi dessa läkarutbildningar utan någon som helst kontroll. 

Många läkare från Syrien, Iran och Irak får svensk legitimation genom att göra ett test.  Ingår svenska språket undrar jag i  dessa test, för just läkare från dessa tre länder upplever jag ha haft mycket dåliga kunskaper i svenska när jag träffat dem på sjukhuset. Jag har också upplevt dem som ganska otrevliga och inte lika lätta att ha att göra med som med de svenska läkarna. Kulturskillnader kanske, eller helt enkelt kanske det beror på språkkunskaperna.

Nästa gång man går till läkaren kanske man ska fråga vilket universitet läkaren gått på. 

Läkare som inte kommer från EU-länder behöver göra språktest innan de får börja arbeta som läkare i Sverige. Ofta tar det flera år innan de blir tillräckligt bra på språket för att klara testerna. Sen att många knappt kan prata ändå säger väl någonting om nivån på testerna..

Jag är osäker på hur det är med läkare inom EU.

Det finns några anledningar till att man ställer den frågan. För det första kan det vara så att patienter oroar sig för någonting särskilt utan att spontant berätta om den oron (ofta något farligt som cancer eller ALS). Då kan det vara bra att den oron kommer fram, så att man kan berätta för patienten varför man inte tror att de har den diagnosen. För det andra kan det vara så att det då framkommer någon ny information som man inte frågat om, för på 15 minuter hinner man inte alltid fråga om allt som möjligen skulle kunna ha någon betydelse. Om patienten då själv har tänkt på någonting som kanske kan hänga samman med de aktuella problemen är det ju bra att det kommer fram.

Haha, jag hade också "ångest" och även "Asperger" enligt journalen, och "Då kan man ju vara lite extra känslig!". Vad jag verkligen hade var, nu ska vi se.... Urinblåsan var infekterad. Ena njuten var infekterad. Urinvägsinfektion. En sten som satt i urinledaren. Och i och med alla infektioner så var jag på god väg in i sepsis.
"Ånget" och "psykiska problem".... Jaa, så kunde det ju också varit...?
Har man en diagnos och tidigare haft psykiska besvär så ska det mycket till för att de ska undersöka saken vidare! Skulle kunna bruta ett ben och det berodde på psyket! I mitt fall hade jag sån tur att jag faktiskt hade lite feber ihop med att jag kände mig kymig i magen, så de i alla fall slösade några prover och en DT-röntgen på mig!

En del av problemet hänger väl ihop med att det kostar med olika prover, olika röntgen och scannar. Det ses ju inte som en inkomst av sjukvårdsföretaget, utan som en kostnad som man vill hålla nere och inte ge i onödan. Skulle patienten betala själv skulle det kunna ges mer eftersom det då blivit en inkomst. Det finns väl inte heller tillräckligt med resurser för att kunna utföra alla prover ens om man skulle vilja, av samma skäl - kostnad.
Det är en av nackdelarna med 'gratis' sjukvård. Man börjar med att diagnosticera de vanliga billiga sakerna, sedan när man gått igenom dem, kan man komma till de diagnosticeringar som kostar mer.

Fast det är ju inte bara vården.
Har även varit hos tveksamma veterinärer! "Det kan inte jag veta, vad tror du??". 
Skulle kastrera en kanin och veterinären frågar MIG om saker?? "Jaha, din förra kanin dog vid kastreringen, är just denna ras extra känslig eller??". "Ska den där saken verkligen vara i buren??" (hans favoritleksak, en boll av äpplekvistar med hö inuti som jag ville att han skulle ha när han vaknade). Alltså det är ju inte JAG som pluggat i 100 år????