Börja förskoleklass som 5,5 åring

Syftet är att hon ska inte tröttna på att gå på förskola 1 år till efter att hennes kompisar från storbarns avdelning börjar på förskoleklass och att hon ska inte blir understimulerad om hon stannar 1 år till på förskolan och börjar förskoleklass som nästan äldst i klassen. 

Vår äldsta dotter började förskoleklass i år, hon är född 2a januari 2017. Hennes storebror är 12 månader äldre, han är född 30e december 2015, och han går i andraklass. Tekniskt sett hade båda dessa kunnat gå i förstaklass just nu, om sonen fötts två dagar senare än han gjorde, och dottern föddes 3 dagar tidigare än hon gjorde, men man föds helt enkelt det året man föds. Någonstans måste ju brytpunkten vara. Så för min tjej var det lite konstigt när flera av hennes vänner - ena född veckan innan henne - började förskoleklass och hon skulle gå kvar i förskolan ett år till. Dottern är dessutom lång, och är i storlek med barnen i tvåan/trean snarare än barnen födda samma år. Men vet du? Hon har nu fått börja förskoleklassen, hon leker med barnen i sin egen klass, såväl som med de gamla förskolekompisarna som går i ettan, såväl som några barn i tvåan också. Men när hon nu går i "rätt" klass så kommer hon ju kunna idrotta med "rätt" kull, för även om barn fått börja skolan ett år tidigare så får de sällan träna i fel födelseårsgrupp. Hon kommer inte alltid vara yngst när det gäller mopeder, körkort och allt vad det blir. Hon kommer troligen hamna i puberteten ungefär när vännerna gör det. Skulle det visa sig senare att hon skulle må bra av att skippa en klass (hon ligger ganska långt före när det gäller läsning, skrivning, matematik), då får man ju ta det då och i det läget är det nog ingen större skillnad på henne och december-barnen 2016, men jag hade inte velat ta det klivet utan att se att det faktiskt är nödvändigt. Ditt barn är dessutom född i mars, så det är inte ens som att hon nästan nästan var född det tidigare året - medan min dotter verkligen är prick på gränsen.

Statestiken säger ju att dom som är födda tidigare på året har en fördel i förhållande till sina klasskamrater. Det går "bättre" för dem i skolan, och i livet i allmänhet. 

Jag personligen skulle ju inte plocka bort den fördelen för mina barn om jag kunde låta bli.

Jag önskar att jag hade kunnat göra detsamma eftersom vi upplevde båda slutet av förskolan, fsk-klass och nu ettan som en enorm slöseri med tid. Mitt barn är inte på något sätt särbegåvad utan har helt ekelt bara en nyfikenhet och kunskapstörst som säkert är normal i åldern. Vi har inte pushat honom men plockat upp hans vilja att lära, han läser flyande, räknar bra och vet mycket - precis som många barn. Skolan däremot håller kvar barnen på så låg nivå, även nu i ettan letar de geometriska figurer, räknar plus och minus på 1-10 och pratar om sambandet mellan ljud och bokstäver, något han har kunnat i 1-2 år redan. Visst, han får läsa i egen bok när han är klar med sina uppgifter men först när han läst enkla meningar (som Fia är ett får) och färglägga. Konsekvensen blir att han blir understimulerad och rastlös, fokuserar inte och stör andra. Det blir inte bra för någon. Jag är på skolan och de säger att de ska individanpassa men så många uppgifter nu är gjorda för att lösa tillsammans att det aldrig riktigt händer. 

Men hur som helst, hade jag kunnat sätta honom i skola ett år tidigare så skulle jag nog ändå inte gjort det, pga det sociala som så många andra har pratat om. Han är ett höstbarn, pojke och liten till växten, och det är redan nu jobbigt att vara minst, att vara den enda som inte tappat tänder osv. Jag är säker på att det blir mycket jobbigare ju äldre de blir. 

Hej! Finns det några som har erfarenhet av att sitt eget barn har börjat förskoleklass som 5,5 åring? Vår dotter är född i mars  2019 de flesta av hennes kompisar som hon går på samma avdelning på förskolan är födda i nov-dec 2018. Hon verkar vara förre jämfört med kompisarna både i språket, finmotoriken, den ?sociala biten? samt när det gäller intresse för bokstäver, läsning (hon kan inte läsa helt men kan läsa vissa ord och skriva några ord). Så våran funderingar är att hon skulle kunna börja förskoleklass hösten när hon blir 5,5. Jag har hört talas om det att det brukar gå bra i lägre klasser men blir jobbigt senare inhögstadiet. Finns det nån vars barn har börjat förskoleklass tidigare och nu är klart med grundskolan ev gymnasiet och har erfarenhet av det hur barnet upplevde att vara yngst i klassen? Eller nån som har haft barn i sin klass som började tidigare i förskoleklass? Tack!

Jag önskar att jag hade kunnat göra detsamma eftersom vi upplevde båda slutet av förskolan, fsk-klass och nu ettan som en enorm slöseri med tid. Mitt barn är inte på något sätt särbegåvad utan har helt ekelt bara en nyfikenhet och kunskapstörst som säkert är normal i åldern. Vi har inte pushat honom men plockat upp hans vilja att lära, han läser flyande, räknar bra och vet mycket - precis som många barn. Skolan däremot håller kvar barnen på så låg nivå, även nu i ettan letar de geometriska figurer, räknar plus och minus på 1-10 och pratar om sambandet mellan ljud och bokstäver, något han har kunnat i 1-2 år redan. Visst, han får läsa i egen bok när han är klar med sina uppgifter men först när han läst enkla meningar (som Fia är ett får) och färglägga. Konsekvensen blir att han blir understimulerad och rastlös, fokuserar inte och stör andra. Det blir inte bra för någon. Jag är på skolan och de säger att de ska individanpassa men så många uppgifter nu är gjorda för att lösa tillsammans att det aldrig riktigt händer. 

Men hur som helst, hade jag kunnat sätta honom i skola ett år tidigare så skulle jag nog ändå inte gjort det, pga det sociala som så många andra har pratat om. Han är ett höstbarn, pojke och liten till växten, och det är redan nu jobbigt att vara minst, att vara den enda som inte tappat tänder osv. Jag är säker på att det blir mycket jobbigare ju äldre de blir. 

Svårt det där. Skolan ska ju individbasera men det funkar sällan. Finns både för och nackdelar. Min dotter skippade lekis (på den tiden) och gick direkt på åk 1. Hon läste och skrev redan då. Upplevde inga problem förut en del lärare som ibland var lite hånfulla. Behövde hon hjälp fick hon höra att ?du som är så duktig ska väl kunna det?. När ålder var ett problem handlade det om moppe och åldergräns på nöjen. All skolgång är avklarad sedan länge, grund, gymnasiet och uni. Har ett bra jobb idag. 

Jag började skolan ett år tidigare, men på den tiden gjorde barn i min situation ett skolmognadsprov i flera delar som jag då passerade. 

Jag upplevde aldrig något direkt problem med att gå med barn som var äldre, jag var ändå en av de första i puberteten så jag hade nog tyckt det var jobbigare att gå med de som var ett år yngre eftersom jag då hade varit extremt tidig. 

Min son går i en musikskola som har ett antagningsprov som de gör före förskoleklass för att se om de har någon musikalisk fallenhet. Det är inte en slump att säkert 90% av barnen är födda första halvåret (jan-jun) och bara ett fåtal under det andra halvåret. De är helt enkelt mer mogna för att ta ett test och genomföra det, följa instruktioner och så vidare. 

I boken Outliers av Malcolm Gladwell kan man läsa mer om fördelen av att vara född tidigt på året både när det gäller idrott, skolresultat och mycket mer. Det som vi tidigare trott handlar om så kallade outliers/exceptionellt intelligenta/begåvade  handlar alltså egentligen mer om exempelvis när man är född på året mm. Att det finns en logik bakom framgång. 

Min son kunde i likhet med många andra barn läsa och skriva långt innan förskoleklass, räkna enkla tal med mera. I hans skola är inte det något exceptionellt eftersom många är begåvade och tidiga, men jag hade aldrig satt honom i skolan tidigare ändå på grund av det sociala. Vår pojke är mycket social och behovet av umgänge med kompisar bara ökar. Det hade varit tufft för honom som är lite kort att behöva slå sig in i ett gäng där alla var ett år äldre. Jag hade aldrig velat utsätta honom för det.