Anonym (Realist) skrev 2023-09-17 22:28:33 följande:
Jag tror att de flesta fruar FATTAR, att är mannen utstationerad länge, som soldat eller officerare kanske, eller om han är sjöman, så kommer han antagligen att ha några tillfälliga förbindelser som inte betyder något. Eller gå till prostituerade. Män brukar inte kunna hålla sig så länge (om de är friska i kroppen).
Men man pratar inte om det, för det skulle bara förstöra relationen i onödan. Rent sexuella förbindelser långt borta i ett främmande land, med kvinnor han aldrig kommer att träffa igen, är ju inget hot mot förhållandet. En massa svartsjuka, misstänksamhet, långa förhör, tjat och gnäll, den lilla tid han är hemma hos familjen... kan däremot vara det.
Fast det kan ju inte du bestämma ÅT TS, när hon uppenbarligen inte tycker så själv.
Jasså? Betraktar du verkligen fenomenet otrohet med klarsynta och realistiska ögon nu?? Nej du, till att börja med. De flesta fruar utgår ej ifrån att mannen under en längre frånvaro som i en obestridlig naturlag iscensätter tillfälliga förbindelser med andra kvinnor och som du påstår inte betyder något. Annat än tömma o lite närhet med en främmande människas hud o kön. Alla män har inte samma psykologi eller rättesnören som du presenterar här. Alla kvinnor, som numera själva kan befinna sig i månaders utlandstjänst, tar sig ingen ny man/kille i varje hamn. Alla män fungerar inte gentemot kvinnan som du tänker och hävdar alla gör. Är du möjligen ett barn av Evert Taubes generation? Den mer överslätande äktenskapliga konstruktionen du ivrigt målar upp sågs nog mer med blida ögon eller t o m med ett accepterad av kvinnor i dåtid. Kvinnor med familj och barn gavs därtill sällan ett reellt val innan 1960-70 talet, mer än framhärda. Och det är den rätta modellen menar du? Vet inte om du äger kännedom om den djupa smärta framlidne TV programledaren Magnus Härenstam upplevde när en affär ledde till ett utomäktenskapligt barn. En prövning uppstod inom familjen till följd av konsekvensen. Frågor som dessa och som berör människans villkor och överlevnad mår inte bra av att rakt av förminskas.
Hur kan du vilja påstå att de kvinnor mannen aldrig kommer att se igen, inget hot utgör mot förhållandet. Aldrig hört talas om tropiska och/eller sexuellt överförbara sjukdomar eller oönskade graviditeter? Det var/är ingen trevlig överraskning för äkta hustrun om hon som välkomstpresent av sin efterlängtade man ges livslånga årliga smärtsamma utbrott av genital herpes, klamydia som oupptäckt leder till infertilitet, gonorré eller HIV. Vad gäller oplanerade graviditeter är de ingen sällsynthet om mannen stationerad geografiskt långt bort, när kvinnan i sämre bemedlade utvecklingsländer vill/behöver av nöd optimera sin chans till ett drägligt liv. Snärja den vite mannen genom faderskapsbestämning med ett 21 årigt förpliktigande underhåll kan vara endaste utvägen.
Om schismer, motsättningar och konflikter uppstår när hustrun upptäcker mannens månatliga insättningar, utan logisk förklaring, till Columbia eller till Tanzania är det högst förståeligt. Eller om kvinnan klagandes på gyn smärtor (om hon hållit på sig och av kärlek varit mannen trogen) besöker venereologen med en kraftig genital herpesinfektion och är i upprört känslomässigt läge, är det oxå något högst förståeligt. Skulden till svartsjukan, de brutna förtroendena, och misstroendet som orsakades av mannen otrohet, ska förläggas där den hör hemma. Hos mannen i vårt exempel. Rollerna kan givetvis variera utifrån vem i parförhållandet, kvinnan eller mannen, som är den gränsöverskridande parten.