Barn och telefoner

Hej alla! 

Har en fosterdotter på tolv år som har börjat sitta väldigt mycket med sin telefon. Hon går upp 1 h tidigare på morgonen för att kunna köra FaceTime med sina skolkamrater. Hon har inte en tanke på att hon väcker resten av huset när hon sitter med högtalartelefon. Efter skolan sitter de även i FaceTime i princip hela dagen till och från fram tills läggdags. Även då går hon runt i lägenheten och visar ingen hänsyn till de andra trotts påpekande att det finns fler i hushållet som faktiskt inte vill höra era konversationer .Jag förstår att barn idag umgås på ett annat sätt. Men vill man umgås så hänger man väll efter skolan irl? Vi har satt skärmtidlås som går igång klockan 22 men 21 vill vi att telefonen ska läggas ner, då får man umgås med resten av familjen alt läsa eller förbereda sig inför skola/säng. Jag säger ofta till henne att nu räcker det med telefonen och att hon får umgås i skolan med vännerna. Hon blir såklart skitsur, men lägger på när man säger till. Hur gör ni med era barn? Ska man ta bort telefonen helt? Begränsa tiden ännu mer?  Jag tycker att det börjar att bli till en överdrift och att hon inte längre sköter sina sysslor pga telefonen, (typ ta ut sopor, duka undan, rasta hunden) samtidigt känner man sig som en sur jävla gnällkärring för man måste tillrättavisa om samma sak varje dag.