Mitt barn hade inte autism?

Inte barn men mig själv. Mina föräldrar misstänkte det men vården så att jag inte hade det. Anledningen att de trodde det var mitt humör och min väldiga fixering på min bästa (och enda) vän. Jag ville inte ha något med andra barn att göra bara honom och jag blev förtvivlad när han ens försökte leka litegrann med någon annan än mig.  Kunde flippa ur i skolan om läraren försökte separera oss.Först när jag var kanske 9-10 blev jag ok med att han kunde umgås litegrann med andra och jag blev mer social. Han var en väldigt bra vän (och senare pojkvän) men han kan inte ha haft det lätt.

En diagnos fick jag långt senare är EIPS/borderline. Men man sätter inte den på barn eller utreder (av nån anledning) mina föräldrar trodde autism, adhd men nej inte det.

Är ok med umgänge, jobbar, gymmar osv. men jag föredrar att vara ensam med min fästman. Avskyr att vara ensam med mig själv. Så jag är mycket på samma sätt som när jag var barn, att jag behöver en person som jag vet älskar mig och jag är trygg med så blir allt annat lättare med.

Jag började sådär tidigt att jag fastnar starkt för en . Jag och min barndomskompis, efter vi skolats in i dagis och mamma inte var där längre klängde jag mig istället fast på honom både bildligt och ofta bokstavligt. 1,5 var jag då. Så små barn gör något som kallas för parellell-lek, leker var för sig och tittar lite vad andra barn gör. det gjorde inte jag. Jag ville bara leka med samma som honom. Hoppade över eller missade det utvecklingsstadiet.