Anonym (...) skrev 2023-11-21 08:31:12 följande:
Ja det beror på
lite underliggande info om er?
Jag slängde ut frågan lite generellt då jag känner mig så förvirrad. Saken är att jag vet med mig själv att jag gärna tar drastiska beslut baserade på känslor och utan närmare konsekvensanalys. Vet också att det är så lätt nu för tiden på gott och ont att ge upp tidigt pga olika red flags, att ribban för vad som är OK och inte har sänkts.
Gällande oss är det såhär att vi har tre barn varav två gemensamma, och det äldsta har jag med en annan man. Det fungerar bra. Mitt liv har varit kantat av konsekvenserna av de snabba beslut jag tagit vilket har gjort att jag nu verkligen tänker flera gånger innan jag gör någonting. Jag är också mycket ostrukturerad som person vilket skapar stora problem.
Min sambo och jag har snart varit tillsammans i tio år. Där har förekommit både otrohet från hans sida men även kontrollerande beteende. Det värsta av allt upplever jag är att han inte hjälper till men någonting. Han är mycket lat. Jag drar runt hemmet och går ut med barnen på aktiviteter. Han stökar ned mycket i hemmet och är oansvarig med ekonomin. Han blir arg när man lyfter problem med honom och går genast in i någon försvarsställning och säger saker som jaha du är bättre än jag, jag är dålig och så vidare. Det känns också som att han äcklar sig med flit, liksom lämnar äckel efter sig i toaletten, vägrar sköta sin hygien och så vidare. Behöver jag säga att vi inte har ett sexliv. Han tjatar om detta och beskyller mig för detta och jag förklarar väldigt ofta att det beror på alltifrån att han inte tar ansvar, till hans ton mot mig och till att han faktiskt framstår som motbjudande när han inte tar hand om sin hälsa och hygien. Det blir snuskigt hemma. Jag har försökt att se de positiva aspekterna av relationen, att det kan vara enklare att vara två kring barnen och att det är roligt när vi väl hittar på saker hela familjen. Att det kanske blir bättre och att barnen ändå känner sig trygga med honom och får uppmärksamhet. Men samtidigt känns det som att detta aldrig kommer att ändras. Blir det lättare om man separerar? Vore det rätt att separera i detta läge? Min mamma suckar åt mig hela tiden att jag lätt lämnar relationer och det det negativa i saker.