Du har inte satsat ett dugg. Att dm:a henne då och då, är inte att satsa. Det är bara ett första steg.

Dm:a kan man göra med vem som helst, särskilt om man är med i samma förening.

Tror du att du är den enda hon dm:ar med? Därtill skickar hon tydligen aldrig meddelanden till dig först. Inte ens på den punkten visar hon alltså något större intresse. Hon svarar när du hör av dig, men det är tydligen allt.

Återigen övertolkar du er bekantskap. Tror att det betyder mer än vad det gör. 

Det har gått över ett år. Hade du satsat på riktigt, och hon varit intresserad, hade ni redan känt varandra närmare vid det här laget, kanske varit ihop.

Nu lär det inte hända. Inte med din overksamhet och hennes svala intresse. Att ni hörs ibland och träffas på event då och då, betyder inte att ni blir ett par. Det förstår du va?

För att bli ett par måste ni börja träffas själva och du måste ta reda på om hon är intresserad. Det finns inga genvägar.

Jag undrar som ovan, vad hoppas du ska hända?

Visst, hittills har hon inte avvisat dig eller ignorerat dig när du hör av dig, men inte heller tagit några initiativ.

Hon behandlar dig som vilken bekantskap som helst. Inte som en kille hon är intresserad av och eventuellt skulle vilja bli ihop med. Då hade hon ansträngt sig mer.

TS vill ha en flickvän, men han vill inte anstränga sig eller ta några risker för att för att få en.

Helst ska drömtjejen bara dyka upp, de ska lära känna varandra och bli ihop utan krångel, som han har skrivit flera gånger.

Hur detta ska ske kan han inte svara på. 

Däremot verkar han själv övertygad om att han skulle vara den perfekta pojkvännen när han väl är ihop med rätt tjej. Det är vägen dit han inte fixar.

Nej, det är inte konstigt att vilja ha en bra relation. Men det är konstigt att inte förstå att det krävs arbete och ansträngning, både för att få och behålla en bra relation.

Ingen ?hamnar? i en relation ?bara sådär?, som du tycks tro. Det du ser utifrån är inte hela bilden. Det krävs att man umgås, att man vågar visa intresse och att intresset är besvarat. Och det är bara första steget in i en relation. Sen krävs det att man passar ihop också, och att båda vill fortsätta.

Ingen kärlek utan risker. Så är det för alla. Du känner dig misslyckad för att du tror att andra klarar något du inte klarar, och det är möjligt att det är så, men inte av de skäl du tror. 

Du visar tydliga tecken på autism eller åtminstone autistiska drag. Du kanske inte tycker att du har några problem, men det har du ju?

En utredning skulle kunna hjälpa dig att förstå dig själv bättre, samt ge strategier och verktyg som underlättar för dig. Både när det gäller relationer och annat.

Detta kan du få hjälp med, även om utredningen kommer fram till att du inte uppfyller alla kriterier för autism.

Autism är ofta ärftligt så fler familjemedlemmar kan mycket väl ha det eller en släng av det.

Att ingen har sagt det till dig, betyder inte att de inte misstänker något.

De flesta i tråden försöker faktiskt hjälpa dig, inte sänka dig. Men du verkar inte mottaglig, så jag önskar dig lycka till med livet och tjejen. Det verkar ju gå strålande. 

Det är inte direkt något som man går och säger till folk.

Ingen här säger att du HAR autism. Bara att ditt sätt att tänka, känna och agera, tyder på det. 

Jo, det är säkert jobbigt. Men TS tycker att alla avgörande steg är ännu jobbigare. Annars hade han agerat för länge sen.

Innerst inne har TS länge vetat att han förmodligen inte har en chans på den här tjejen. Hon har aldrig hört av sig till honom först och verkar inte intresserad av mer än ytlig kontakt. Hon är inte avvisande, men behandlar honom som vilken bekant som helst, inte som en potentiell partner.

Men så länge TS inte tar något avgörande steg kan han fortsätta hoppas. Det må vara ett fåfängt hopp, men det kanske är det enda han har?