Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

För du är ju så otroligt öppen innan du skulle gå in i en relation... Du som under över ett års tid inte vågat fråga tjejen du gillar om hon vill gå på dejt med dig? Du som inte vågat vara personlig med henne för fem öre? Du som är så otroligt orolig för att hon ska missförstå dig och tro att du är intresserad av henne? Du som inte vågar berätta om vad som händer i ditt liv vad gäller misslyckade studier och jobbsökande?

Känns det bra att kasta sten i glashus? 

Att din (enda?) dejt misslyckades har ingenting med din sk "moderna dejting" att göra men det är väl skönt att ha något att skylla på. 

Jag har i min ungdom varit på flertalet dejter som inte sträckte sig längre än till dejt 1 eftersom det inte fanns något intresse där alls... Det har inget med att "inte söka långsiktigt" att göra heller. 

Kan tillägga att min första riktiga, ordentliga relation hade jag som 24-åring. Den varade i 6 månader. Oskulden förlorade jag som 21-åring. Min 20-åriga relation som jag lämnade förra året var min andra riktiga relation. Men... Vad vet jag och alla andra här om relationer?

Hon har säkert förstått men är inte intresserad av dig på det viset. Det är därför hon aldrig tar kontakt först när det varit tyst ett tag. Däremot så är hon väluppfostrad och svarar när du skriver. 

Du ville alltså att hon skulle ta första steget och bjuda ut dig?

Det har ju varit genomgående i hela tråden, ATT du bryr dig om om andra vet om att du gillar henne. De är ju därför du inte vågat göra något eftersom du varit rädd att andra ska veta att du gillar henne. Nu helt plötsligt har du tvärvänt på den punkten??? Hur kommer det sig?

Så inte ens när ni är på samma plats lyckas du gå ihop logistiken att kunna prata med henne. Då är det ju absolut inte avståndet som är problemet (vilket vi är många som sagt tidigare) utan viljan. 

Så varför klarade du inte av det på eventet då? Man har ju tid för mingel och samtal utanför de stora föreläsningarna eller vad det nu är och då borde du ha hunnit prata enskilt med henne om du verkligen, verkligen velat. 

Men snälla söta rara! På alla konferenser och events jag någonsin varit på finns det pauser, längre och kortare, för fika och mingel där man kan röra dig fritt och minglar och nätverka med övriga deltagare. Under en sådan paus hade det varit superlätt att 1) fråga om du gick prata med henne enskilt ett par minuter och sedan 2) fråga om hon har lust att ses, bara ni två, vid något tillfälle. 

Det går inte att ha ett schema som är så uppstyrt att man inte kan mingla, peata eller gå undan en liten stund. Det pallar inte deltagare med! 

Så, vad var den verkliga anledningen till att du inte klarade av det?

Absolut! Visst är det så. Det är vi flera som påpekat, att är man så förälskad som TS påstår sig vara så tar man sig an varenda hinder och hittar lösningar för att kunna ses. 

TS säger hela tiden att han är så olycklig som singel, att han så gärna vill "hamna i en relation" och det kommer han aldrig lyckas med om han inte släpper drömmen om en relation med lumpartjejen. 

Hur ska du bli det när du inte klarar av "logistiken" att kunna prata med henne på ett event? 

Jaså? Vad pratade ni om då? Varför frågade du inte om hon ville ses själv med dig vid tillfälle? Eller bad om att få prata enskilt med henne?

1) att glida in i någons dm nån gång i månaden är fortfarande inte att göra något för att ta saker framåt.

2) att ha låtit det gå 1,5 år utan att ta steget vidare är inte att stressa någon. 

Hur ska du ha det? Nu skriver du att du inte vill att andra ska förstå att du gillar henne och i inlägg 6993 (eller om det var 83) skrev du "Bryr mig dessutom inte om andra vet om mina känslor för henne.". 

Nej, det hade inte varit att stressa om du hade gjort det för 1,5 år sedan heller. 

Många som svarat dig har varit i distansrelationer med betydligt längre avstånd än du har, där relationerna börjat på distans. 

Många som svarat dig ser inte dina hinder som några verkliga hinder utan vill man ses så ser man till att lösa det.

Många som svarat dig har kommit med förslag på både hur du ska fördjupa dina samtal med henne i dms samt förslag på vad du kan skriva för att fråga henne på dejt.

Många i tråden har påpekat att bara för att en del relationer i unga år är korta så betyder inte det att man inte söker långsiktigt.

Många i tråden har påpekat både att du inte är så förälskad som du påstår (för då hade du agerat) och att hon inte är intresserad (eftersom då hade hon agerat).

Vi är många som påpekat att man inte vara "hamnar i en relation", att relationer kräver mycket jobb för att hålla. 

Ditt svar på allt detta har varit "ni har fel", "det går inte pga x, y och z", "jag vet minsann att det är då för det har jag sett på sociala medier", "jag är visst jättekär",  "jag ska fråga henne vid tillfälle x, y eller z", "det gick inte gör att *valfri bortförklaring*"... 

Du tar inte till dig ett dugg om vad vi skriver trots att vi varit med om liknande. Du förminskar våra erfarenheter och förslag och berätta hur omöjlig din situation är. Du framstår som en otroligt osympatisk ung man tyvärr. Jag säger inte att du är det i verkligheten, men det du visar i denna tråd är definitivt inte en "bra och schysst kille som verkligen skulle göra allt för att komma i en bra och långsiktig relation".

Men om det handlade om logistiken så borde du ju ha kunnat bjuda ut henne när ni sågs på eventet! Men det gjorde du ju inte heller eftersom du inte klarade av att säga att du ville prata med henne enskilt. 

Du har även sagt att logistiken inte skulle vara ett problem om hon frågade ut dig. Då skulle du se till att det gick att lösa så varför är logistiken omöjlig om du frågar henne på dejt?

Du h0ar ju fått hur många förslag som helst på hur du ska formulera dig tidigare så vad är problemet med att "få en så bra formulering som möjligt"? Eller är du tillbaka till att den ska vara "tydlig men vag", vilket inte går?

Hur vet du att du kan dejta när du typ aldrig varit på nån dejt?