Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?
Absolut inte och ska göra det men vill göra det irl
-Jag ska och försöker men det är svårt och går inte pga avståndet!
-Nähe, ok. Gör inget då. Bara skit i det.
-GÖR INGET?!?!? Jag har gjort mycket och bryr mig bara om henne! Det har hänt mycket! Jag gör allt för henne!
-Jaha, ok. Gör något då.
-Jag ska och försöker men det är svårt och går inte pga avståndet!
-Nähe, ok. Gör inget då. Bara skit i det.
-GÖR INGET?!?!? Jag har gjort mycket och bryr mig bara om henne! Det har hänt mycket! Jag gör allt för henne!
-Jaha, ok. Gör något då.
-Jag ska och försöker men det är svårt och går inte pga avståndet!
-Nähe, ok. Gör inget då. Bara skit i det.
-GÖR INGET?!?!? Jag har gjort mycket och bryr mig bara om henne! Det har hänt mycket! Jag gör allt för henne!
-Jaha, ok. Gör något då.
Hur är det nu egentligen? I snart ett och ett halvt år har du varannan-tjafsat och inte fått någonting gjort.
(Det hjälper inte att besvara detta genom att upplysa mig om att det är "svårt" och att du har gjort något, för du har de facto inte fått någonting gjort. Du tror inte ens att hon vet att du är intresserad. Det är alltså definitonen av "ingenting". Oavsett vems fel avståndet må vara.)
Ja, avståndet finns där men att gå på dejt och ev bli hennes vore såklart värt det.
Går inte. Avståndet. Risken för missförstånd.
Vi får det redan bjudet av organisationen men jag ska försöka hänga med henne under dagen.
Alltså jag hatar denna sitsen jag är i något enormt. Det är jobbigt, det är slitigt men framförallt tungt att bära dessa känslor men inte kunna träffa henne ofta. Och sen tänka att vi värsta fall bli avvisad. Det gör en inte glad direkt. Vill bara vara i en relation med henne såklart allra helst men läget nu är inte roligt. Det enda roliga är att kunna skriva med henne och veta att jag kommer träffa henne nästa vecka.
Eh, håller inte med
Jag försöker