anonym05swe skrev 2025-03-22 00:23:57 följande:
Citat på råd/uppmuntran?
Ja och jag har tagit del av det men av de senaste du skrivit har du hånat mig. Jag hånar inte folk och kallar inte folk mindre vetande, inte sagt att jag är bättre än andra heller. Jag har inte med avsikt försökt göra folks upplevelser dåliga, jag vill bara hitta den rätta och slippa allt detta krångel med skapandet av en relation (och så säger vissa att detta är enklare än att bibehålla en bra relation). Har inte kallat personer "daterade och mindre vetande" heller.
Jag tar gärna emot riktiga råd, inte hån. Inte sagt att jag är bättre än alla eller lyckas med alla. Läs ursprungsinlägget. Jag har t.o.m erkänt flera gånger att jag helst hade varit i en relation redan i högstadiet, gymnasiet och nu men inte hamnat i någon under någon av de tre stadierna.
Nej, jag vill fortsätta agera och agera mer för att träffa henne.
Leta upp var jag började i en tråd som du har lyckats göra 700 sidor lång? Du är inte riktigt värd den energin. Då får du hellre minnas fel och tro att du har rätt.
Jag upplever det (för tusende gången) som att du är bossig, nosig och nedvärderande och agerar efter det. Varje gång vi har haft den här diskussionen så är det jag som har fått medhåll angående din attityd. Inte du. Uppenbarligen ser vi inte det på samma sätt.
Ärligt - Ibland har nerver och adrenalin fått the best of me i tråden och jag har skrivit saker som varit onödiga eller onödigt formulerade. Oftast förmodligen om jag råkar låta något annat gå ut över detta, eller när jag anser att du är hopplös att konversera.
Jag funkar så att jag blir sarkastisk, får hånfulla tendenser och ibland faktiskt orättvis när jag är sur eller irriterad (förbannad är en annan sak och det har du aldrig fått mig) - fråga min sambo ...
För de gånger som det har hänt att du fått klä bly för saker som irriterat mig innan eller när jag låtit irritationen gå för långt kan jag uppriktigt be om ursäkt. Egentligen skriver vi ju här för att vi vill att du ska lyckas. Jag måste dock vidhålla att ibland anser jag att du är omöjlig att konversera och ibland tycker jag att min irritation och det du upplever som angrepp varit rättfärdigade och jag upplevt att du är nedvärderande och känt mig förfördelad eller något.
Men när jag låter det gå för långt så gör jag fel.
Och sista då:
Alla vi andra här har försökt med alla möjliga grader av uppriktiga och handfasta råd, gång på gång på gång.
