Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Alla skickar dm höger och vänster nu för tiden, det betyder ingenting alls.

Jag tror att ditt största problem är att din inre bild av dig själv inte matchar med den du faktiskt är, du tycker att du gör massor och du vet att du agerar bättre än många andra men i verkligheten händer absolut ingenting.

Kan du nu, dagen efter er tillställning, känna att du borde ha kontaktat henne och frågat om en träff?

Ångrar du dig idag att du inte frågade om en träff igår?

Nej, det gjorde du inte. Du försökte söka upp henne på plats men det visste vi alla andra innan att det inte skulle fungera eftersom ni är för många och du är för blyg, tipset var att skriva till henne innan och boka en träff med henne.

Ångrar du att du inte gjorde det?

Men det visste du ju innan så frågan är varför du lämnade allt åt slumpen istället för att agera? Jag tyckte du skulle fråga henne innan så att ni åtminstone kunde försöka träffas men det vågade du inte och nu står du här... på exakt samma plats som innan.

OM du hade agerat hade det kunnat vara två saker som hänt nu: 1. ni hade träffats och saker hade gått framåt
2. du hade fått ett nej och du hade kunnat gå vidare

Istället är du nu kvar i limbot vilket vi alla misstänker att du vill vara i eftersom då får du behålla din dröm.

Så... du hade en chans att komma närmare din dröm men du vägrade förbereda dig så mycket det gick utan chansade istället att ni skulle hinna prata. Hur kan det du längtar efter mest av allt och som du drömmer om ändå inte få dig att planera och göra allt så att inget kan gå fel?

Jag fattar inte på riktigt! Är hon inte det viktigaste för dig? Hur kunde du chabbla bort den här chansen? När är er nästa sammankomst i föreningen?

Vem har intalat dig att allt kommer landa i ditt knä bara du vill det tillräckligt mycket?

Det känns som att de närmaste åren handlar om att du ska få en realitycheck, skolan funkade inte, jobben kom inte, tjejerna stod inte i kö och lägenheterna var inte bra.

Allt ovan är livet och inget kommer bara lösa sig utan allt handlar om slit, engagemang och trial and error. Du måste testa om och om igen och prova olika sätt att lösa problemen men hittills är alla dina svar att du haft otur, inget är ditt ansvar eller pga dig.

Autistiskt beteende enligt ChatGPT:

Sociala och kommunikativa beteenden:

Svårigheter med ögonkontakt, kroppsspråk eller ansiktsuttryck

Utmaningar i att förstå sociala koder, som ironi eller dubbeltydigheter

Föredrar ensamlek eller har svårt att initiera och upprätthålla vänskapsrelationer

Begränsad eller ovanligt formell kommunikationsstil

Tar saker bokstavligt och kan ha svårt för abstrakta uttryck

Den första kan jag inte veta men resten stämmer helt och hållet på hur du har valt att representera dig här. Det finns förstås mer att läsa om autism och det är verkligen inte svart och vitt men nog har du många beteenden och åsikter som är autistiska. 

På ett anonymt forum kan man göra nästan vad som helst och det är varken grovt felaktivt eller oetiskt. Om jag knackade på din dörr och lämnade över listan hade jag förstått dig men inte när vi sitter bakom varsin skärm.

Du menar väl inte själv att du tänker och fungerar som andra gör? Du nämner ofta att andra agerar eller resonerar fel och du blir motsagd av alla andra här men ändå ser du inte att dina resonemang är udda? Att du är odd man out?

Dina åsikter grundar sig på att du har sett någon göra något, hört någon säga något eller läst något, du har aldrig upplevt det själv utan allt är genom fördömande och -framför allt- oförstående ögon vilket talar otroligt mycket för autism. Du förstår dig inte på din omvärld.

Varför är det oetiskt? Min uppfattning om dig är att du är autistisk och jag tog en genväg via ChatGPT, ska jag ta en annan sida istället?

Du har väl inte upplevt mycket? Alla dina referenser du har är inte självupplevda, allt är från vad andra har sagt eller skrivit. Det enda du har upplevt är en dejt som inte blev bra och därför har du helt dömt ut dejtingappar trots att vi alla andar säger att det kan krävas 20 dejter innan man får en bra dejt.

Va? Du anklagar ju folk hela tiden för att vara ytliga mm, du är ju den mest fördömande av oss alla.

Du har upplevt EN dejt och ETT avvisande (när du var 12 år). Tänker du på riktigt att det gör att du har erfarenhet av livet?

Varför lyssnar du inte på oss som har upplevt det du har gjort men gånger 20 år? Vi som har gått igenom det du gör nu och till slut lärt oss vad som fungerade? Varför tror du fortfarande att du vet bättre?