Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Alla skickar dm höger och vänster nu för tiden, det betyder ingenting alls.

Jag tror att ditt största problem är att din inre bild av dig själv inte matchar med den du faktiskt är, du tycker att du gör massor och du vet att du agerar bättre än många andra men i verkligheten händer absolut ingenting.

Kan du nu, dagen efter er tillställning, känna att du borde ha kontaktat henne och frågat om en träff?

Ångrar du dig idag att du inte frågade om en träff igår?

Nej, det gjorde du inte. Du försökte söka upp henne på plats men det visste vi alla andra innan att det inte skulle fungera eftersom ni är för många och du är för blyg, tipset var att skriva till henne innan och boka en träff med henne.

Ångrar du att du inte gjorde det?

Men det visste du ju innan så frågan är varför du lämnade allt åt slumpen istället för att agera? Jag tyckte du skulle fråga henne innan så att ni åtminstone kunde försöka träffas men det vågade du inte och nu står du här... på exakt samma plats som innan.

OM du hade agerat hade det kunnat vara två saker som hänt nu: 1. ni hade träffats och saker hade gått framåt
2. du hade fått ett nej och du hade kunnat gå vidare

Istället är du nu kvar i limbot vilket vi alla misstänker att du vill vara i eftersom då får du behålla din dröm.

Så... du hade en chans att komma närmare din dröm men du vägrade förbereda dig så mycket det gick utan chansade istället att ni skulle hinna prata. Hur kan det du längtar efter mest av allt och som du drömmer om ändå inte få dig att planera och göra allt så att inget kan gå fel?

Jag fattar inte på riktigt! Är hon inte det viktigaste för dig? Hur kunde du chabbla bort den här chansen? När är er nästa sammankomst i föreningen?

Vem har intalat dig att allt kommer landa i ditt knä bara du vill det tillräckligt mycket?

Det känns som att de närmaste åren handlar om att du ska få en realitycheck, skolan funkade inte, jobben kom inte, tjejerna stod inte i kö och lägenheterna var inte bra.

Allt ovan är livet och inget kommer bara lösa sig utan allt handlar om slit, engagemang och trial and error. Du måste testa om och om igen och prova olika sätt att lösa problemen men hittills är alla dina svar att du haft otur, inget är ditt ansvar eller pga dig.

Autistiskt beteende enligt ChatGPT:

Sociala och kommunikativa beteenden:

Svårigheter med ögonkontakt, kroppsspråk eller ansiktsuttryck

Utmaningar i att förstå sociala koder, som ironi eller dubbeltydigheter

Föredrar ensamlek eller har svårt att initiera och upprätthålla vänskapsrelationer

Begränsad eller ovanligt formell kommunikationsstil

Tar saker bokstavligt och kan ha svårt för abstrakta uttryck

Den första kan jag inte veta men resten stämmer helt och hållet på hur du har valt att representera dig här. Det finns förstås mer att läsa om autism och det är verkligen inte svart och vitt men nog har du många beteenden och åsikter som är autistiska. 

På ett anonymt forum kan man göra nästan vad som helst och det är varken grovt felaktivt eller oetiskt. Om jag knackade på din dörr och lämnade över listan hade jag förstått dig men inte när vi sitter bakom varsin skärm.

Du menar väl inte själv att du tänker och fungerar som andra gör? Du nämner ofta att andra agerar eller resonerar fel och du blir motsagd av alla andra här men ändå ser du inte att dina resonemang är udda? Att du är odd man out?

Dina åsikter grundar sig på att du har sett någon göra något, hört någon säga något eller läst något, du har aldrig upplevt det själv utan allt är genom fördömande och -framför allt- oförstående ögon vilket talar otroligt mycket för autism. Du förstår dig inte på din omvärld.

Varför är det oetiskt? Min uppfattning om dig är att du är autistisk och jag tog en genväg via ChatGPT, ska jag ta en annan sida istället?

Du har väl inte upplevt mycket? Alla dina referenser du har är inte självupplevda, allt är från vad andra har sagt eller skrivit. Det enda du har upplevt är en dejt som inte blev bra och därför har du helt dömt ut dejtingappar trots att vi alla andar säger att det kan krävas 20 dejter innan man får en bra dejt.

Va? Du anklagar ju folk hela tiden för att vara ytliga mm, du är ju den mest fördömande av oss alla.

Du har upplevt EN dejt och ETT avvisande (när du var 12 år). Tänker du på riktigt att det gör att du har erfarenhet av livet?

Varför lyssnar du inte på oss som har upplevt det du har gjort men gånger 20 år? Vi som har gått igenom det du gör nu och till slut lärt oss vad som fungerade? Varför tror du fortfarande att du vet bättre?

Vad menar du, tycker du inte att du har fått råd om hur du ska formulera dig? Det vet jag att du har fått, både i denna tråd och i din andra, väldigt konkreta och tydliga råd med fraser och allt.

Det tror jag inte men jag orkar inte leta bakåt. Frågan är varför DU inte har koll på alla tips du har fått eller använt dig av dom på en gång när du läste dom.

Fattar du hur många råd du har fått i dina trådar? Hur mycket tid som har lagts ner på att få dig att inte vara så orolig och rädd utan istället försöka få dig att våga satsa på det som är viktigt?

Du visar faktiskt på många autistiska sidor, du kan bli upprörd hur mycket du vill men så är det. Att vara så fyrkantig, tvärsäker på sin sak och aldrig kunna se något från andras sida är mycket tydliga symptom. Märker du inte själv att du resonerar annorlunda än de flesta?

K visade precis att det var i februari som du fick tips på vad du kan skriva, alltså en månad sen men det kommer du inte ihåg. 

Du är extremt fyrkantig. Du har en plan för hur du tycker att livet ska se ut och när det inte blir så anser du att allt ansvar ligger utanför dig, inget är ditt fel eller ditt ansvar.

Jag tror att du ägnade de första 500 sidorna åt att skylla på modern dejting, det var aldrig ditt fel att du inte vågade bjuda ut henne utan att normerna i samhället var fel. Alla andra som lyckades gjorde det bara för att de var ytliga och inte ville ha något långsiktigt. Hör du inte själv hur dumt det låter?

Istället för att lära dig något av hur andra har gjort för att lyckas med det du inte kan så vill du att världen ska ändra på sig istället och det är därför du sitter med din ångest och förvirring.

Autism är ingen sjukdom utan ett sätt att vara. Det innebär att du fungerar på ett annorlunda sätt än vad som oftast förväntas i samhället. Autism - 1177

?

Hur länge tänker du att vi ska fortsätta ge dig pepp och råd utan att du tar till dig något alls? När tror du att tålamodet tar slut och det till slut blir tillsägelser och irritation?

Jag tror att du har fem olika svar, oavsett frågorna. Är det för att du inte läser frågorna ordentligt eller är det för att du på riktigt bara har fem svar?

Ingen har hånat dig för att du är ytlig, däremot har flera ifrågasatt ditt fördömande av andra att dom är ytliga och bara tänker kortsiktigt. Dvs DU dömer andra att vara ytliga.

Det är klart att vi kan tycka att du verkar vara autistisk, hur tror du människor kommer till psykologen för att göra en utredning? Jo, för att flera i omgivningen har reagerat på att hen har betett sig annorlunda och verkar må dåligt. Jag reagerar på ditt sätt att resonera och på att ditt liv inte verkar fungera särskilt bra.

Om vi ska döma dig efter hur du är här så svarar du inte på några frågor och absolut inte med något djup.

Det går rundgång i dina svar och jag vet inte om du tänker att du aldrig har svarat på frågan innan eller om du retas och väljer exakt samma formulering- vilket är det?