Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Om hon hade bett dig om en dejt, hade du känt dig stressad då?

Om hon kontaktar dig idag och ber dig att gå på dejt med henne, skulle det passa eller är det för tidigt?

Om vad passar? Om det fungerar rent praktiskt eller om du är känslomässigt redo att ta steget att börja dejta?

Så anledningen att du inte ännu frågat henne om hon vill dejta dig är alltså att du inte vet när ni båda är lediga och har möjlighet att träffas? 

När man har sådana liv som ni har, där det är svårt att få till en träff, så brukar det vara enklare att först bara bestämma att man ska träffas. Var, när och hur kan man sedan klura ut tillsammans.

Det blir lättare när båda är inriktade på att aktivt försöka träffas. Då kan man jämföra vartenda litet hål man har i kalendern för att se om man hittar ett tillfälle som funkar.

Som sagt: ta först reda på om hon vill dejta dig. Sedan löser ni avståndsproblemet tillsammans.

Du behöver inte ha flera tjejer på lager. Det är inget konstigt alls med att bara kunna fokusera på en person. 

Själv tycker jag att det är en fin egenskap. Ingen tjej vill vara en i en lång rad. Hon vill vara unik. Hon vill vara den enda du ser. Det gör henne trygg och får henne att känna sig värdefull.

Om en kille direkt går vidare till nästa tjej, efter att ha fått nobben, så visar det att hans intresse var ytligt och att tjejen inte betydde särskilt mycket för honom. Är det så du vill att andra ska se på dig?

Bra.

Fokusera på att be om en dejt. Resten kan vänta.

Alla de där tankarna, som snurrar i huvudet på dig, trasslar till det för dig och hindrar dig från att komma vidare.

Jag vet hur det är att övertänka saker och att vilja lösa problem innan de uppstått, men jag vet också att man till sist kommer till en punkt där man måste släppa de tankarna, för att inte hela livet ska stagnera.

Fokusera på det viktiga: att du vill dejta henne.

Tänkt på, ja. Fokuserat, nej. Han trasslar in sig i en massa tankar på alla omständigheter runtomkring.

Som sagt så känner jag igen beteendet från mig själv. Jag kan ibland lägga mycket tid och energi på att försöka tänka ut hur jag ska göra i alla tänkbara scenarier. Det kan funka bra, ifall lösningarna är lätta att hitta, men kör man fast måste man släppa det och vänta med att lösa eventuella problem tills man har dem framför näsan.