Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Nej, jag har förstått att du inte betraktar dig själv som autist. Det har framgått.
Men varför skulle det vara sjukt av mig att hävda att jag betraktar dig som en trolig autist? Det är ingen anklagelse, jag påstår inte att du är kriminell eller klandervärd, jag påstår att du troligen har en funktionalitet inom NPF, som autism. Det är inget fel, det är ett sätt att fungera.

Du håller inte på med "modern dejting". Du håller på med "ingen dejting". Detta är en halmdocka från din sida.

Varför startade du ens en tråd? Du vet ju redan allting.

Nähä, OK. För du ställer nästan inga frågor i tråden. Det är vi andra som ställer frågor till dig, som du besvarar korthugget och tvärsäkert. Du vet hur dåligt modern dejting fungerar och vilka orimliga krav influencers ställer på killar, och du vet att universitetet har dåliga examinationsformer och du vet att du inte får något jobb på grund av LAS, och du vet helt säkert att du inte har autism. Autism är för övrigt något dåligt och en anklagelse.

Om du nu rör dig ute bland folk, reflekterar du inte över att det du ser och läser på nätet och sociala medier inte stämmer överens med hur folket du träffar lever? Har du märkt att killar som är kortare än 190 cm eller inte har råd med lyxrestauranger har partner? I många fall t o m en seriös partner. Och vad gäller de som går mellan flera relationer hur som helst - betyder det att de personerna lyckas attrahera inte bara en utan flera partners!
Min man är för övrigt 185 cm, normalviktig men flintis och var tungt skuldsatt hos Kronofogden när vi träffades (fast han är grym på att laga mat, så jag har fått fantastiska middagar ändå). Min ex-man är jämnlång med mig och också flintis som min man, men hade hyfsad ekonomi och ett litet hus när vi blev ihop.

Om du tycker att de moderna dejtingnormerna suger - skit i dem, då, för bövelen!! Då får du försöka träffa en tjej på något annat sätt än genom dejting!

Du gick på en dejt, en gång. Med en tjej som var en dålig matchning, vilket ni verkade tycka båda två. Det är inte modern dejtings fel. Ibland passar man inte ihop, helt enkelt.

Bekymra dig du om att skaffa din första egna relation, innan du bekymrar dig över vad "folk" gör! Eftersom du inte är en sån som går mellan många relationer kan du heller inte veta hur dessa "folk" tänker.

Jo, det går att veta. För en massa sidor sedan skrev jag ett antal tecken på att en person är intresserad av att lära känna dig bättre. Vad jag minns har hon inte visat upp något sådant tecken överhuvudtaget.

Du vill inte tänka att hon är ointresserad, men allt tyder tyvärr på det.

Vilket är en bra målsättning. Hur tänker du ta dig dit?

Du behöver inte må dåligt över att du inte tagit ytterligare kontakt med tjejen nu under eventet, för du är inte speciellt intresserad av henne. Egentligen. Du har använt den här tråden och alla dina tankar och fantasier om den här tjejen som en verklighetsflykt.
Dags att möta verkligheten nu!

Ett bra sätt att ta reda på hur du kan få en långsiktig, seriös partner är att fråga oss i tråden. Vi har rätt bra koll.

Nej, du är inte särskilt intresserad av henne. Men det gör inget, för hon är inte intresserad av dig heller. 
Jo, det är en verklighetsflykt. Att tänka på hur underbart allt kommer att bli långt in i den avlägsna framtiden hindrar dig från att lösa de konkreta livsproblem du har framför dig just nu.

Nä, men då så. Då kan du släppa det här.

Hur tänker du kring dina studier och/eller jobb? Anmälan till höstens universitetsutbildningar öppnar idag!

Jo, det är över. Hade du och/eller hon varit intresserad på riktigt av att närma er varandra - så hade ni gjort det, även om det var en massa folk där och en svår logistik. (Kul definition på logistik, förresten.)

Vad bra att du sökt sommarkurser! Hur går tankarna inför höstterminen?

Men då så! Då kliver du ur limbot genom att aktivt besluta dig för att lägga ner alla tankar på en relation med den här tjejen. Det verkar som att du mest mår dåligt av det ändå.
När du blir kär på riktigt kommer du förstå. Riktig kärlek kommer göra dig motiverad att kliva utanför den egna boxen. Jag tror nämligen att du sitter lite mer fast i den egna boxen än den genomsnittliga 20-åringen.

Hur går det med ansökningarna inför höstterminen? Har du chans att komma in på det program eller de kurser du vill gå?

Sluta nu. Jag tror inte på det där. Du vet att en människas handlingar är lika betydelsefulla som hens ord? Och du har inte gjort någonting, vilket betyder att du inte är intresserad av henne, även om dina ord i den här tråden ständigt upprepar att du är intresserad av henne.

Bra att du har sökt, blir det program eller fristående kurser? Ska du in på ett nytt spår i din utbildning, eller fortsätter du på samma?

Återigen, sluta. Jag skrev med en man igårkväll, det gällde faktiskt en organisation vi sitter i styrelsen för . Men det betyder inte att det är något romantiskt intresse mellan oss, det är sånt folk gör ändå. Skriver till varann. Det är samma med dig och den här tjejen, att du skriver till henne en gång i månaden är inte att "göra saker".

Tänker du läsa kurser bara på kul eller är det något som har med din tänkta yrkesbana att göra? Ska du fortsätta på samma program som i höstas eller tänker du byta spår?

Om du tänker dig att hon inte alls är viktig för honom, att han bara säger det hela tiden utan att mena så mycket, känns det nog mera logiskt.

Sluta tjata på honom! Den verkliga anledningen till att han inte såg till att få prata enskilt med henne på eventet är att han inte är så himla intresserad av henne egentligen. Eftersom hon inte sökte upp honom enskilt är inte hon heller intresserad.
Tror detta mest är en verklighetsflykt, nice att drömma om en tjej som bor för långt bort för TS, en "omöjlig" kärlek. Han tror inte att det kan bli något, det är ju så komplext, vilket gör tjejen till en ofarlig dagdröm när plugg- och jobbsituationen är tuff.

Nej, men vi har 707 sidor tråd and counting, så det finns mycket att gå på. 

Nu ska jag fördomsprofilera dig:

Du är uppvuxen i en medelklassfamilj med minst en universitetsutbildad förälder. Att plugga vidare efter gymnasiet är självklart i er familj. Jag är inte säker, men tror att du är ensambarn och att dina föräldrar var lite äldre när du föddes. Dina föräldrar är nöjda med att ha fått en så skötsam son som det gått bra för i grundskolan och gymnasiet. Du gjorde det du skulle på lektionerna och var säkert en sån som lärarna gillade. Dina föräldrar har aldrig tänkt tanken på att du skulle kunna ha autism. Det är ju bara konstiga människor som är autister och typ sitter och bankar huvudet i väggen, och sån är inte deras ordentlige och normale son! Själv har du många negativa uppfattningar om autism och autister, jag skulle tro att det är ren funkofobi. 

Du vill inte koppla ihop dina svårigheter på universitetet med något funktionshinder. Det är bara otur (och dåliga lektorer och examinationsformer) som gör att du har det väldigt svårt att plugga när du inte längre bara ska gå till ett klassrum enligt ett schema, sitta still och vara tyst och göra som du blir tillsagd, vilket är en mycket NPF-vänlig studieform. På universitetet finns knappt något schema, du får skaffa böckerna själv, lärarna träffar du på någon föreläsning ibland, du får själv strukturera upp dina studier och planera din tid, och när det är dags för examination blir det problem. Mycket mindre NPF-vänligt. Eller större otur för dig.