Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Med osäkerhet menar jag osäkerhet om hon skulle tänka sig bli ihop med mig eller inte. 

Jag mår bra i övrigt, det enda problemet är att jag skulle bli ledsen om jag inte blir med henne då jag upplevt avvisningar tidigare. 

Jag har fått nej av alla jag någonsin frågat och jag är 18. Alltså aldrig varit med någon någonsin. Det är något som gjort mig brutalt ledsen flera gånger pga det. Aldrig upplevt ett riktigt förhållande någonsin. Har fått nej varje gång. 

Jag vill inte ha flera genom livet utan enbart 1 och stanna med genom hela livet från nu tills det inte går längre. Jag ser verkligen hon som den enda då hon har saker andra inte har. Finns ingen som jag kan se som henne. Min dröm är att träffa någon (henne) och vara med den personen så långt det går. Vara med henne så mycket som möjligt. 

Önskar dock givetvis att vi blir ett par snart och så att jag kan sluta vara osäker hela tiden över mig själv. 

Sätt inte så himla stor press på någon som du inte ens känner.

 

Du är bara 18

Det är något vi alla måste gå igenom och hantera. Inga konstigheter.

Nej men det är fortfarande jobbigt. Kommer dock bli jobbigare när jag går igenom mitt första break up (som jag förhoppningvis slipper då jag helst dejtar för att det ska hålla långsiktigt och inte för att vara i ett förhållande för ett förhållandes skull).

 

Modern dejtning är dock idag för fokuserad på kortsiktiga förhållanden utan riktig kärlek tyvärr vilket gör min syn på det typ extremt annorlunda. Jag dejtar inte för att kunna kalla mig själv partner till någon eller för att kunna kalla någon partner utan för att det ska vara ett långt, stabilt och tryggt förhållande över en lång tid. 

Jag har vänner men de umgås jag mest med i organisationen. Är mest blyg snarare och alltid haft svårt att bli med någon. (Dock så var det typ 4 år sedan senast jag kände såhär för någon) 

 

Gillar också att göra vissa aktiviteter som är bättre att göra själv (ex kolla videor som en själv gillar, lyssna på musik man själv gillar).

I skolan under högstadiet 2 gånger (den första var jobbigast). Ja, jag har vänner men de är mest skolkamrater, hänger inte med folk på fritiden utanför den organisation där jag är med i. Är rätt blyg generellt och vågar inte ens öppet prata om förhållanden med mina klasskamrater om de pratar om det öppet med mig. 

Att vara oerfaren är dock jobbigt för mig då jag velat vara i ett förhållande med vissa personer utan att bli det. Att få ett nej är otroligt jobbigt, (senaste gången kunde jag inte släppa det på typ 2 år vilket gjorde det omöjligt för mig att se någon annan som fv) 

Tror inte det för hon har säkert inte märkt att jag är intresserad av henne förmodligen då jag inte nämnde det överhuvudtaget men sade att var roligt att träffa henne då. 

Varför ska det inte vara ett mål? Att vara fast i en friendzone är en riktig mardröm för mig. Söker därför enbart efter långtidsförhållanden med henne. Ska försöka etablera god kontakt och försöka fixa en dekt med henne via sociala medier om det går. Är dock så nervös när jag pratar med någon jag gillar för då kan jag fastna i vad jag vill säga pga mina känslor för personen. 

Mm, ska därför försöka gå på en dejt med henne och parallellt med det försöka ignorera alla andra för att enbart kunna vara med henne. Att vara med henne senast var fantastiskt om än nervöst. Vet att det tar tid att gå från bekant till par men vet att jag är villig att göra mycket för att bli med henne. Har inte ens berättat för henne att jag vill prata med henne mer pga rädsla. Samtidigt så har mina känslor för henne varit lika stark trots min tid ifrån henne. 

(Jag vet hur jag skulle göra om vi blir ett par såklart och skulle inte säga alla planer på en dejt direkt heller utan snarare på 5:e dejten typ när man kan räknas som par) om vi blir ihop. 

Jag känner henne och sätter inte press på henne, har inte nämnt överhuvudtaget mitt intresse för henne. Vill bara bli ihop med henne efter att vi träffats ett tag privat så jag kan etablera en stadig relation innan vi blir ihop (typ så). 

 

Ja, jag är bara 18 men det är fortfarande jobbigt att gilla någon men inte ha en aning om vad den tycker för inte pratat med henne om det. (Ska dessutom vänta med att prata om det efter att jag etablerat kontakt med henne så jag kan lära känna henne bättre, går helst på några gemensamma aktiviteter också innan vi ev blir ett par om hon vill såklart) 

Jag känner henne och sätter inte press på henne, har inte nämnt överhuvudtaget mitt intresse för henne. Vill bara bli ihop med henne efter att vi träffats ett tag privat så jag kan etablera en stadig relation innan vi blir ihop (typ så). 

 

Ja, jag är bara 18 men det är fortfarande jobbigt att gilla någon men inte ha en aning om vad den tycker för inte pratat med henne om det. (Ska dessutom vänta med att prata om det efter att jag etablerat kontakt med henne så jag kan lära känna henne bättre, går helst på några gemensamma aktiviteter också innan vi ev blir ett par om hon vill såklart) 

Nej men det är fortfarande jobbigt. Kommer dock bli jobbigare när jag går igenom mitt första break up (som jag förhoppningvis slipper då jag helst dejtar för att det ska hålla långsiktigt och inte för att vara i ett förhållande för ett förhållandes skull).

 

Modern dejtning är dock idag för fokuserad på kortsiktiga förhållanden utan riktig kärlek tyvärr vilket gör min syn på det typ extremt annorlunda. Jag dejtar inte för att kunna kalla mig själv partner till någon eller för att kunna kalla någon partner utan för att det ska vara ett långt, stabilt och tryggt förhållande över en lång tid. 

Det händer i princip aldrig att någon träffar sin livspartner vid 18. Du verkar som någon annan ha låst fast dig på den här tjejen. Det är inte sunt. Du pratar om riktig kärlek men du känner henna knappt.