Vad är det för fel med att Lucia är en tävling i skönhet och sång?

Om du menar detta att de prompt ska klä ut sig till det motsatta könets roller i luciatåget, eller ha på sig maskeraddräkter som överhuvudtaget inte hör hemma i ett luciatåg, så håller jag med dig. I alla fall från och med mellanstadiet måste man kunna begära att eleverna fattar att de inte gör detta bara för sin egen skull, utan även för publikens skull - och att de (publiken) har rätt till ett traditionellt luciatåg. Ska de dessutom lussa någonstans utanför skolan - t.ex. på ett äldreboende, dagcenter eller kommunalkontor - så är detta ännu viktigare. 

Röstningsförfaranden och diskussioner om vem som ska vara lucia, får inte förekomma anser jag. Man kan inte kränka barn - eller för den delen vuxna som inte själva valt att ställa upp i en luciatävling - på det sättet. Jag har själv ett obehagligt minne från en sådan situation, det var på en arbetsplats när jag var 20. Det är nu många år sedan, men jag tänker på det varje år i luciatid.

Där var det några kvinnor som hade bestämt att det skulle vara luciatåg, och de hade även pratat ihop sig om vem som skulle vara lucia. Jag hade det typiska luciautseendet: lång, smal, ljushyad, blåögd, långt blont hår, ansågs se bra ut av många. 

På en kafferast äskade en av kvinnorna tystnad, och så berättade hon att det skulle bli luciatåg och alla i vår grupp förväntades delta och gå runt i hela huset och lussa för de andra grupperna. Hon berättade också hur de hade tänkt angående valet av lucia:

"Ja alla vet ju att lucia brukar vara lång och ha ljus hy och långt, blont hår" (här vände alla sina blickar mot mig, och kvinnan tittade också förstulet åt mitt håll), "men vi är ändå alla överens om att XXXXX" (som kom från Sydamerika och var kort och hade pojkklippt svart hår, bruna ögon och mörkt olivfärgad hy) "ska vara Lucia. För hon är ju så söt och rar och pigg och gullig och trevlig och allmänt omtyckt..." (vilket förmodligen skulle betyda, att jag saknade alla dom egenskaperna).

Det blev alldeles tyst i rummet och alla tittade på mig, och jag vet att alla tänkte den tanken också. Jag ville bara sjunka genom jorden! Och jag hade aldrig BETT om att få vara lucia, jag hade inte ens vetat att det skulle bli ett luciatåg! Man får inte utsätta människor för sådana situationer. Det är det inte värt!

Oavsett hur det var med min och den lilla mörka tjejens respektive lämplighet, så kan du väl medge att det är märkligt att man gör så på en arbetsplats? Det är en sak om man utser t.ex. "månadens säljare" efter hur mycket han faktiskt har dragit in till företaget, i kronor. Det är ju som det är och inget att diskutera - den som har sålt mest har gjort det liksom - och de andra har möjlighet att försöka förbättra sig, de vet vad som gäller. 

Men att en grupp medarbetare på en arbetsplats, tar sig rätten att diskutera unga kvinnor bakom deras rygg - utan att de ens har fått välja om de vill vara med eller inte - och bedöma dem efter utseende och popularitet? Egenskaper som inte hade med vårt arbete att göra ens (vi hade ingen kundkontakt). Och sedan annonsera resultatet av den diskussionen öppet inför alla?

Jag tycker att just Lucia-traditionen har varit en ursäkt för så mycket underligt och kränkande beteende, som inte skulle accepteras i något annat sammanhang i Sverige.

Men exakt. Luciaval hör inte hemma i skolan eller på arbetsplatser (eller andra ställen där folk MÅSTE befinna sig), utan det ska i så fall vara i sammanhang där folk själva VÄLJER att ställa upp. Typ Sveriges lucia eller stadens lucia. 

Och även då är det onödigt att röstetalen för alla blir offentlig information. Det räcker att man får veta vem som blev vald. Möjligen även vem som kom tvåa respektive trea. Men det är helt oacceptabelt att annonsera vem som fick färst (ja det ordet är korrekt!) röster. 

Jag kan faktiskt inte fatta detta, att trots att det EGENTLIGEN finns en medvetenhet om att många barn och unga mår dåligt, så fortsätter de obligatoriska skolorna, där ungarna TVINGAS att vistas, att servera tillfällen för kränkande behandling. Jag tänker även på alla de här tillfällena där eleverna ska välja varandra för par- och grupparbeten... och så sitter det en unge där, som inte har någon självklar kamrat att vara med, och läraren måste truga grupperna att ta honom eller henne. "Vi vill inte ha henne, vi hade henne förra gången." Allmän förnedring de lux. Men ändå fortsätter det i våra skolor, år efter år. 

Och ännu värre dessa skolresor med övernattning, där de ska välja vilka de ska dela rum eller tält med. Hur kan det få förekomma? Men lärare har tyvärr ofta lika mycket empati som en lobotomerad groda... Man skulle nästan kunna tro, att det är ett krav för att få anställning som lärare.