Efter 12 år - föreslår separation efter jul.

Efter 12 år föreslår jag separation. Vi har aldrig varit gifta, eftersom min sambo aldrig har fått tummen ur arslet och sanningen att säga så är glöden oss emellan död sedan många år. 

Vi har nästan aldrig bråkat. Vi är som två riktigt goda vänner. Kan prata om det mesta, men inte det som skaver mest - våra föräldrar. Och i synnerhet - HANS föräldrar.. 

Jag är syndabocken i min familj. 
Han är syndabocken i sin, med två självupptagna och lite dominanta egoister till föräldrar och ett syskon som alltid kommer att vara ?the golden child?.

Med det som utgångsläge kan vi aldrig bli ?good enough? för de omkring oss, särskilt hans föräldrar.. Hur tillmötesgående och generösa vi än har varit. Skillnaden mig och min sambo emellan - är att han aldrig förmår att säga ifrån när hans föräldrar är orättvisa och rent utav elaka. Han är genuint livrädd för sina föräldrar. 

Och nu är i alla fall mitt tålamod slut... 

Det fryses ut, det favoriseras, det kommer allehanda kommentarer om personlighet, vikt och att vi är tjocka (vi är högst normalviktiga). Det visas ingen som helst respekt för vår familjs behov; våra barns behov - är de sjuka, så ska vi prompt bara infinna oss där svärföräldrarna tycker att det passar. Och det har varit ofta, gärna var och varannan helg mitt under småbarnsåren och när vi har varit som tröttast. Kors och tvärs, hit och dit över heeela stan. 

Några enstaka gånger har jag vänligt sagt ifrån att vi inte orkar.. med konsekvensen att svärmor har pratat skit om mig till samtliga vänner. Svärfar likaså.  Alternativt silent treatment, vilket är min sambos värsta farhåga? 

De får göra vad de vill utan att min sambo säger ifrån. Min svärfar har t ex avkrävt min sambo på 100.000 kr för saker min sambo fick under uppväxten, bland mycket annat? 

Svärfar är dominant, styr och ställer över andra. 
Min sambo blir aldrig arg. Han är ju mamma och pappas lilla pojke som ger, ger och ger utan att någonsin få något för det.. annat än att höra att han är än det ena - än det andra och att brodern är den som föredras.. Eftersom jag är tillsammans med icke-favoriten i familjen så blir jag icke-favoriten som flickvän och sambo.

Jag är intrigmakaren som säger ifrån. Sätter gränser. Jag styr allt. Jag har ett dåligt humör osv osv? Har aldrig visat mitt dåliga humör öppet, ska tilläggas. Aldrig så mycket som höjt rösten. 

Trots bristen på respekt och alla elakheter - är det oss de vill umgås med hela tiden, svärföräldrarna .. trots att vi är så hemska. Trots att vi är tjocka, trots att jag är svärdottern från helvetet, trots att min sambo ?vart lite som han vart?, inte är lika skarp vältränad och klok som sin bror?

men min bägare är nådd. 

det blir separation efter nyår.