Jag har aldrig något att prata om på kafferasterna

Kan du åtminstone intressera dig lite för de andras ämnen? Och något gör du väl när du inte arbetar?

Annars skulle jag råda dig till att ta upp det med chefen eller söka annat arbete där du inte behöver vara social. 

Men nånting måste du väl göra? Eller ha en åsikt om? 

Allt från att ha läst en bok, hört en nyhet, stickat en halsduk, köpt nya skor, vad fan som helst?  

Man måste ju inte gå in på detaljer, man måste inte prata om personliga saker, utan man kan ju välja att prata om något som hänt i allmänhet, någon nyhet, eller något fenomen som man tycker är intressant. 

Om du inte bara sitter och stirrar in i väggen hemma så måste det ju finnas något att prata om. De andra anstränger sig ju för att få in dig i gänget och att du ska trivas, så försök ge lite tillbaka.

Även om du i dina ögon bara lever ett enkelt litet liv, så kanske du gör något stort och spännande i andras? Bara genom att göra annorlunda saker?

Vad har du för hobbys? Om du läser kan du nämna den bok du tänkt läsa i helgen, om du pysslar med växter kan du prata om din ovanliga blomma som nyss blommade, om du går promenader kan du prata om den fina stig du hittat, om du handarbetar kan du prata om att du stickar på en ny tröja, om du tittar på tv kan du prata om senaste filmen/serien, om du renoverar så pratar du om det, om du målar så kan du prata om din senaste tavla, har du husdjur så kan du prata om något gulligt de gjort osv.

Det låter som ganska normala ämnen ändå, och sånt som de flesta ändå kan relatera till. Alla har ju gjort något på helgen, även om man bara varit hemma och kollat på serier och städat köket. Man behöver inte ha roliga och storslagna saker att berätta. 

Sen att prata om barn och hundar och allt, det kan man också göra även om man inte har egna sådana. man kan relatera genom sånt man läst, eller andra människor man känner, eller bara inkännande och visa intresse för andras situation. 

Jag tror att det är det som kallas social kompetens, att kunna hitta samhörighet med andra även om man inte har jättemånga beröringspunkter. 

Jag har en kollega i min grupp som inte klarar av att prata om något som inte berör henne direkt. Hon känns som en helt ointressant person och sitter mest tyst om man inte vänder sig direkt till henne. Alla andra i gruppen kan vara med och prata om lite av varje.

Även om man inte själv åker skridsko så kan man liksom ändå fråga lite om det, säga att det där låter härligt, eller nej, fy så kallt och läskigt. Men man är med i samtalet i alla fall. Och även om man inte bryr sig direkt om Robbans kör eller Hampus flickvän, så kan man kanske relatera att det är roligt med flickvännen, eller ja, det verkar svårt att få män att vara med i körer, undrar vad det kan bero på. Mer allmänt intresse om lite av varje. 

Och i vissa fall kan kollegornas stöd och allmänna kännedom om varandra vara helt livsavgörande. Om man kan öppna sig och berätta att jag har det jobbigt just nu, vi ska skiljas, mitt barn är sjuk eller annat, så kan man få och ge stöd, och förståelse för att det privata kan påverka jobbet i viss mån. Men den som inte deltar i det allmänna småpratet kommer ju inte att varken få eller ge sånt stöd, just för att man aldrig blir privat och personlig med dem. 

Börja spela på V75
I alla arbetsgrupper jag jobbat i har det funnits minst en till som spelade.
Alltid kul på måndag att kolla hur det gick för kollegan och på fredagar
försöka klura ut veckas spikar.

För 50-100 kr får du ett hyfsat system. 

Du kanske ska vara glad att ni öht pratar. På mina fikaraster sitter 6 personer och stirrar i mobiltelefonen. Väldigt sällan någon säger något om det inte precis varit ett möte där ledningen lagt fram någon ny idiotisk plan.

Har du inga såna beröringspunkter då? Inte en enda faster eller nån gammal jobbarkompis eller likande att relatera med? Eller att du kan relatera med något du läst eller hört i liknande ämne?

Har de sagt det till dig? Eller tror du det bara?

Så vad säger du när det är din tur att berätta? Och hur reagerar de andra?

Kul att även ni utan autism i vissa fall inte gillar "småprat". Det är det värsta jag vet, skjut mig någon. Jag har känt så sen jag var litet barn, så jag har ett reellt försprång om hur jag vill forma mitt liv, istället för att ha det sådär. Jag har haft tid att tänka. Jag kan inte leva sådär när jag tvingar mig till att socialisera mycket varje dag. För att livet ska vara värt att leva får du väl göra som många enstöriga autister gör? Vidareutbilda dig inom något osocialt yrke, varför inte bli t.ex. kemist och få hjärnstimulans på helt andra vägar?

Välj vad du vill, men studera LÄNGE och läs väldigt mycket, för annars finns risken att du blir understimulerad (deprimerad). Men bara man gör det här rätt så mår man super. Du kan börja hålla fast i drömmen att bli en uppfinnare och att du tänker bäst när du är ensam. Många skulle förstå dig!!! För vad är alternativet egentligen när man känner som du gör? :( Aja, alla gör som de vill....

www.history.com/news/9-things-you-may-not-know-about-isaac-newton

(Jag har bara läst 1:an och 2:an i denna, det var intressant).

Lever du som du vill leva? Är det kul att lägga 15 timmar om dygnet på arbete? 

Så du målar, läser och spelar spel?
Det är ju jättebra samtalsämnen!

Hade gärna hört om vad du målar, pratat böcker och pratat spel.

Vad målar du? Tavlor?
Vilka böcker tycker du om?
och vad är det för spel du spelar?

Du är ok med att lägga 15 timmar om dagen på arbete? 

Om du trivs med att glo i väggen, måla och laga samma gryta varje helg så svara det då. Stå för dina val. 

Vad säger chefen när du pratat om detta? 

Det går ju att vinkla dina svar. ?Jag tycker om att vara hemma och ta det lugnt på helgen, jag ska passa på att förbereda veckans mat och få lite tid till att måla. ?

Ingen är egentligen intresserad av vad Annas barn sysslar med, allt handlar om social skills. Men alla har vi olika egenskaper, och vad konstigt det skulle vara om alla var duktig på kallprat.

äg det, ha inte ångest för att samtal utan substans inte är för dig. Vill du kan du låta det i sig bli ett änna att diskutera! 

Igenkänning på detta. På en av mina arbetsplatser hade många av de yngre flickorna nyss fått barn så där var ett evinnerligt blöjsnack på kafferasterna. Jag som barnfri hade inget att bidra med och började därför att hoppa över rasterna. De här tjejerna hade inga andra intressen än  barnen; jag brukade säga att de inte skulle märka om ett tredje världskrig bröt ut.                                                                                                                    Jag bytte sedan till en arbetsplats med både herrar och damer. Här diskuterades dagsaktuella händelser, kultur och politik. Så befriande! Är man nu fast i ett sånt här "blöjgäng" får man göra det bästa av det, kanske till och med skippa rasterna. TS som läser borde dock kunna berätta om det, har hon tur finns det någon som hakar på! 

Gillar du att läs om gamla böcker? Jag menar, biblioteken är ju fyllda med böcker du ännu inte läst. Bara ett tips. 

Känner igen detta.Jag blir bara trött i huvudet när jag lyssnar på andras liv ,särskilt när jag inte har mycket gemensamt,mitt liv har varit annorlunda och tuffare .

tränar du inte? Eller ser på tv? 

Om mat och böcker finns det ju mycket att prata om men förstår om det är lite svårt om du läser om samma böcker om och om igen. oxh lagar samma mat varje vecka. Ovanligt 

Tack gör bra boktips.