Anonym (XXX) skrev 2024-02-25 23:43:24 följande:
Jag håller med om att det finns bättre och sämre förutsättningar, såklart. Men vi vet inte om just TS och hennes kille (eller vad man ska kalla honom för) har dålig förutsättningar. Det finns även par som har alla de rätta yttre förutsättningarna - varit gifta i flera år, har bra jobb, äger stort hus i barnvänligt område o.s.v. - men som ändå inte blir bra föräldrar. För att de är känslomässigt kalla, ställer orealistiska krav på sitt barn, anser att barnet bara är till för deras skull som en statussymbol, etc..
Jag skulle säga, att den absolut viktigaste faktorn för ett barn är en normalvettig mamma. Är hon bara det, så kommer hon att älska sitt barn, och de yttre faktorerna med ekonomi, boende och så vidare kan hon ordna upp med tiden. Under tiden har vi rätt till ekonomisk hjälp från samhället i det här landet, om vi blir gravida innan ekonomin är på plats.
Men är man verkligen normalvettig om man tar ett barn till världen på så svaga grunder, man vet ingenting om pappans släkthistorik och bryr sig helt enkelt inte om vad det är för dåre man skaffat barn med? Det är helt egoistiskt tagna beslut utan att bry sig det minsta om sitt framtida barns förutsättningar.
Du säger att man kan förlita sig på samhället, det är något en ensam mamma kunnat göra i 30 år, och politiska vindarna vänder iom säkerhetsläget och omvärlden i stort. Vems fel är det sen när barnet inte gavs sin chans till en stadig uppväxt? Och bara vad man utsätter barnet för när det bara finns en förälder, blir den allvarligt sjuk eller dör lämnas barnet åt slumpen. Egoism, egoism är det enda som snurrar i det här sammanhanget.
Sen är varken en mamma eller en pappa väsentlig för överlevnad, men faktum är att under uppväxten är man utsatt med endast en mor. Jag själv är delvis uppväxt så, jag hade det till en början svårt att navigera mig bland unga pojkar och vart mobbad i låg och mellanstadiet, något som inte hade hänt med en närvarande far, för det jag brast i var just de saker en pappa ska lära ut.
Så i högstadiet fick jag lära mig att slåss, och skydda min person den vägen istället.
Ni vänstervridna kvinnor som tror att samhället hjälper er med alla motgångar i livet är livsfarliga för barn, er naiva tro att ni kan ta alla roller i ett hem.
Sen skiter det sig som du säger när det finns två föräldrar också, men då har man iallafall gjort sitt bästa för att ge förutsättningarna och det blir oftare bättre också. Vi som hade det tufft i skolan var just de som inte hade två närvarande föräldrar, vissa av dem är förlorade själar nu. Och i många fall för att en förälder valde egot framför barnet