Flerspråkigt barn?
Jättespännande fråga! Jag läste själv massa om flerspråkighet hos barn när vår var liten. De flesta förespråkar att man pratar sitt modersmål med sitt barn, men det kan också se lite olika ut. En förälder-ett språk är väldigt vanligt men en del familjer där tex ingen av föräldrarna har svenska som modersmål kanske användet ett språk hemma och svenska ut. Man säger att ett barn behöver höra ett soråk 30% av sin tid för att det ska kunna utvecklas till modersmål så vill man att barnet ska ha båda språken som äkta modersmål så krävs det kanska mycket tid och insats. Å andra sidan vill kanske inte alla flerspråkiga familjer det, utan nöjer sig med svenska som modersmål och att kunna förstå och göra sig förstådd på andra språket.
Vi anväder oss av en modifierad variant av en förälder-ett språk. Det funkar generellt för oss för båda föräldrarna kan varandras språk (svenska och ryska) så vi kan hålla en konversation alla tre på två språk samtidigt. Men när vi är hemma hos andra som inte kan båda språken så pratar båda ryska eller svenska.
Eftersom vi bor i Sverige så har vi också varit väldigt måna om att ha aå mycket ryska som möjligt hemma. Barnet har tex bara tittat på ryska barnprogram, och vi har sett till att ha massor av musik, filmer, böcker och spel hemma. Vi hade också små lekgrupper i kvarteret så att rysktalande barn och föräldrar kunde träffas ca en gång i veckan när de var yngre.
Tyvärr var det covid när barnet gick i förskolan, så vi kunde inte resa så mycket som vi ville, men innan pandemin tillbringade vi flera månader per år i hemlandet, och barnet gick också lite i förskola där, i tvåspråkig rysk-engelsk förskola. Nu går han i skolan så det är inte lika lätt men vi planerar att tillbringa en termin eller två i rysk-engelsk skola utomlands.
Vi har också turen att det finns en rysk komplementärskola i staden där vi bor, så han går där varje söndag sedan han var fyra, och har ryska, matte, schack och estetiska ämnen. Han har också hemspråk i skolan, men det är inte så imponerande med bara 40 minuter i veckan.
När det gälde att lära sig läsa på två olika alfabet så hörde jag rekommendationen att börja med det språk som inte lärs ut i skolan. Vi började alltså med kyrilliska alfabetet, och det var med det han inäckte läskoden, men sen fortsatte han på svenska av bara farten. Han har haft lite problem i f-klassen att han blandat ihop bokstäverna från de två alfabeten, men generellt har det gått bra.
Förrutom att hälsa på släkten så tillbringar vi all vår semester i ryskspråkiga länder för att köpa böcker, gå på bio, teater och andra aktiviteter. Det enda som egentligen gäller är ju mängd, så att få in minoritetsspråket på alla tänkbara sätt är det bästa man kan göra.