Otrohetstråden - Den positiva tråden

Nu ger du ytterligare ett exempel som faktiskt tydligt visar på "att bara tänka så långt näsan räcker".

Jag är riktigt kär.

Om min partner skulle vara otrogen så vill jag inte veta.

Verkligheten och sanningen är nämligen:
"- Det jag inte vet mår jag inte ont av" !

Om jag slipper veta att min partner varit otrogen så innebär det inga som helst följder eller konsekvenser för mig,
inte för vår ömsesidiga kärlek, inte för familjen, barnen och alla våra nära och kära. 
Inga som helst följder eller konsekvenser över huvud taget.

Jag skulle inte känna eller veta något om att smaka på min egen medicin.
Tvärtom skulle jag känna och tycka att livet och kärleken är precis lika mysig och ömsesidig som tidigare.
Självfallet skulle jag inte bli det minsta lilla nedbruten av något som jag inte vet något om!
Jag skulle inte känna något behov eller finna någon som helst anledning att börja rannsaka mitt liv (i vart falla inte av den orsaken).

Eller hur???

Alltså om man nu klarar att hantera den uppenbara sanningen och om man klarar tänka lite längre än näsan räcker.

Nej, som vanligt helt fel av dig.
I inlägget har jag INTE beskrivit MIN INSTÄLLNING.

Utan jag har beskrivit verkligheten och sanningen.

Detta utan att jag har låst fast mig vid ett enda perspektiv, så som vissa andra ständigt gör.

Om något är sakligt fel i min beskrivning av verkligheten och sanningen i detta inlägget, om du sakligt kan visa att jag har fel, så lovar jag att rätta mig själv.
Kan du lämna motsvarande löfte?

F ö har du en rent bedrövlig inställning till dina medmänniskor och till andra medlemmar på forumet.
Du borde i stället börjar respektera andra medlemmar och andra människor och du borde i stället ägna dig åt att sakligt resonera om verkligheten och sanningen i stället för att upprepa dina lögner, dina ständiga otrevligheter och okvädningar riktade till andra medlemmar och till dina medmänniskor.

Sluta vara så bedrövlig och börja i stället ägna dina inlägg till det som det står i trådstarten,
och gör det på ett sakligt och schysst sätt mot andra medlemmar.

Tar tillbaka tråden där den bör vara igen.  
Det känns som att det pågår en vendetta och det var inte tanken när jag startade tråden.

Igår em träffade jag min älskarinna. Vi hade ett möte på hennes kontor. I ett fantastiskt mötesrum på ett annat våningsplan fullbordades vårt äventyr.
Snabbt, konkret, erotiskt genomfördes den eldiga akten.

TS borde skilja sig eller berätta hur han löser situationen för sin sambo. 

Sedan är sambon inte utan skuld, kvinnor, varför tror ni män är ihop med er istället för en manlig kompis? Är ni roligare är mäns kompisar? Spelar ni tv-spel eller kollar sport som en man gör med sina manliga kompisar?

Varför tror ni vi män är ihop med er? Det är för sexet, resterande är bara en bonus och har man inte sex är det som en tråkig rumskamrat kontra en manlig kompis som man har mer gemensamt med.

 

 

Så som du beskriver det med att ta vara på dem chanser som erbjuds är exakt så jag tänker. Jag var 19 när jag träffade min man och han är 8 år äldre än mig. Så han är min första på alla sätt o vis. Och har aldrig varit med nån annan sen vi träffades. 

Men sista tiden har ett missnöje/saknad grott i mig. Vill ha nåt mer, speciellt nu när ungarna är typ unga vuxna och inte så beroende av oss som innan. Det är nu jag hade velat få mer tid för oss 2, bara han o jag, men responsen är svag.

Vad jag än föreslår får jag svaret "vi kan väl ta barnen med oss". 19 och 17 år gamla,  vill man hänga med sina föräldrar på typ en heldag i Köpenhamn? 

Jag är fullt medveten om att detta kan gå käpprätt åt helvete. Men sedan några månader tillbaka står jag redan i lägenhetskö och har börjat förbereda mig mentalt på en separation. Vill bara försöka att inte öppet såra min man, han kommer bli förkrossad om han fått reda på mina planer. 

Men i alla år har jag alltid sett till alla andras bästa. Känns som det är min tur nu. Även om det är ett ruttet sätt att göra det på. Vet att det jag vill göra är inte okej på nåt sätt. 

Men jag vill inte gå miste om denna upplevelsen.  

Vi har pratat om det och vi skulle behöva prata ännu mer.  Därför känns det trist när responsen blir så sval. Trots att han vet att jag har tankar om separation och att jag står i bostadskö så händer inte mer än att jag fick blommor och en snabbis i sängen så tänkte han att jag var nöjd.