Otrohetstråden - Den positiva tråden
Känner att jag har lite att tillföra här i tråden. Så jag kastar mig ut än fast jag inte direkt berör ämnet otrohet men på sätt och vis är det ändå på sin plats.
Jag och min älskade man separerade för några månader sedan. Det började med att vi beslöt oss för att sälja huset som blivit för stort nu när barnen är utflugna. När vi började processen med att hitta nytt boende så fick vi iden att söka efter två små lägenheter istället för en stor.
Vi gick verkligen igång på det här. Vi har aldrig levt ensamma tidigare och vi kände att det var värt att prova. Våra barn blev förstås förfärade till en början men när vi förklarat hur vi tänkte så blev de faktiskt lugnare.
Till saken hör att min man som är en riktig känslomänniska har under vår tid tillsammans haft sina små utflykter till andra kvinnor men det slutade alltid med att han inte ville lämna familjen eller så tog förälskelsen slut. Jag har alltid tagit de där utflykterna med jämnmod, jag känner ju honom och vet att han lämnar inte mig och ärligt talat så har det satt lite krydda på vårt samliv.
Nåväl nu har vi separerat men vi ses så gott som varje dag. Det är faktiskt riktigt romantiskt när han bjuder hem mig på mat. Han har väl aldrig ansträngt si så mycket i köket som nu.
Vi är de bästa vänner och så lär det förbli. Vi har talat om att det kan hända att vi hittar någon ny kärlek och det får väl bli som det blir men vi unnar varandra all den kärlek vi kan få i pensionsåldern.
Vi har beslutat oss för att inte skiljas rent juridiskt, vi vill inte krångla till det för våra barn.
Jag det var mitt inhopp i tråden