Otrohetstråden - Den positiva tråden

Är 45 år, gift med min man sedan 20 år. 2 barn 19 och 17. 
Gnistan är borta sen länge, mer vänner och inneboende. Sexlivet är 3-4 ggr/,år, noll kommunikation. Där är bakgrunden. 

Har en nära vännina som jag senate månaderna öppnat upp mig för. Mina känslor för min man, vårt döda sexliv och vår avsaknad av kommunikation. 

I våra samtal framkommer det att hon och hennes man har ett öppet äktenskap och får veta att hennes man känner en dragning till mig och jag känner detsamma för honom. Men då han är gift med min vännina har jag inte tänkt göra nåt åt det..... förrän nu. 

Vi har pratat en del, messat mycket och har bestämt att träffas första gången denna veckan då vi jobbat liknande tider..... 

Vet att jag borde känna skuldkänslor mot min man, men ser bara fram emot att ta emot och ge nåt som jag gått miste om så länge. 

För första gången på länge känner jag ett pirr o kroppen och kan knappt vänta. Trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle göra nåt sånt här.... men jag längtar..... 

Så som du beskriver det med att ta vara på dem chanser som erbjuds är exakt så jag tänker. Jag var 19 när jag träffade min man och han är 8 år äldre än mig. Så han är min första på alla sätt o vis. Och har aldrig varit med nån annan sen vi träffades. 

Men sista tiden har ett missnöje/saknad grott i mig. Vill ha nåt mer, speciellt nu när ungarna är typ unga vuxna och inte så beroende av oss som innan. Det är nu jag hade velat få mer tid för oss 2, bara han o jag, men responsen är svag.

Vad jag än föreslår får jag svaret "vi kan väl ta barnen med oss". 19 och 17 år gamla,  vill man hänga med sina föräldrar på typ en heldag i Köpenhamn? 

Jag är fullt medveten om att detta kan gå käpprätt åt helvete. Men sedan några månader tillbaka står jag redan i lägenhetskö och har börjat förbereda mig mentalt på en separation. Vill bara försöka att inte öppet såra min man, han kommer bli förkrossad om han fått reda på mina planer. 

Men i alla år har jag alltid sett till alla andras bästa. Känns som det är min tur nu. Även om det är ett ruttet sätt att göra det på. Vet att det jag vill göra är inte okej på nåt sätt. 

Men jag vill inte gå miste om denna upplevelsen.  

Vi har pratat om det och vi skulle behöva prata ännu mer.  Därför känns det trist när responsen blir så sval. Trots att han vet att jag har tankar om separation och att jag står i bostadskö så händer inte mer än att jag fick blommor och en snabbis i sängen så tänkte han att jag var nöjd. 

Med så många år ihop är beslutet tungt. Hade siktat in mig på en ålderdom med honom. Tyvärr med vår lilla åldersskillnad är han (i sitt sinne) redan där.

Strax innan han fyllde 50 fick han en mild hjärtinfarkt,  sedan fyllde han det stora 50 och sedan dess har han gått in med inställningen. Nu är jag gammal. Och jag är inte alls där just nu. 

Vill fortfarande ha spännande sex, uppleva nya saker. Han siktar in sig på Antikrundan på tv. ☹️

Älskar honom innerligt av hela mitt hjärta. Är en underbar man på alla sätt.... men inte för mig just nu. 

När jag nu har en möjlighet till en upplevelse med en annan härlig man så är jag trött på att tveka och vela och se till alla andras bästa. Kommer ta denna chansen till helgen och se vart det leder. 

Vi kommer vara i samma sits om några år, redan nu känns huset för stort och vi har pratat om vad för slags boende vi ska satsa på när ungarna flyttat. 

Men bara tanken på att flytta tillsammans gör mig deppad. Sen vet jag inte om jag orkar hålla fasaden uppe så pass länge. Vi kan absolut vara goda vänner men som ett par tror jag vi sjunger på sista versen. 

Men all lycka till er som hittat nåt som verkligen funkar. 🙂🙂

Imorgon ska vi träffas, mitt lilla äventyr med en härlig man. Har pratat lite varje dag denna veckan och även om det inte är moraliskt rätt på nåt sätt så längtar jag efter denna träff. 
Sen återstår att se vart hän det leder. 

Antingen gör jag världens misstag och kommer ångra mig som fasiken. Eller så blir det en nystart för mig att inse att jag kan få det bättre än det jag har nu. 

Då var det ett faktum. Jag har för första gången i mitt liv varit otrogen. Och wow säger jag bara! 

Att bli sedd och tagen på med sån passion och energi har jag inte blivit på många år. Den åtrå och hetta vi kände för varann trodde jag inte var möjligt. Sedan har det inget med kärlek att göra men i ögonblicket spelade det mindre roll. 

Tack vare detta lilla snedsprång vet jag nu vad jag måste göra för att få känna mig så här levande på daglig basis. 
Måste lämna min man och äntligen fokusera på att leva mitt liv. Barnen är stora och jag känner nu att jag kommer sakta men säkert gå under om vi fortsätter ihop. 

Imorgon ska jag träffa mitt lilla äventyr igen och jag längtar redan. 🤩

På fredag ska vi träffas igen, min härliga man sidan om. Första träffen var nervös men så otroligt bra och kan knappt vänta tills det blir fredag igen. 
Vi har daglig kontakt på snap och ibland telefonsamtal när jag är ensam hemma. Att man kan vara så öppen med en man, kan verkligen prata om allt. 
Så idag har jag inhandlat lite nya sexigare underkläder,  vilken härlig känsla att vilja vara sexig inför nån och veta att man kommer få en underbar respons.... 
Längtar...... 😍

Hittade min härliga man sidan om på ett lite udda sätt. Blev typ ihopmatchade. Tog modet till mig och berättade för en vänninan hur mitt äktenskap och mina känslor för min man förändrats. Då jag var bara 18 när vi träffades har jag bara varit med honom. Berätta även om min nyfikenhet om att ha sex med en annan man. 

I denna stund av förtroende fick jag o andra sidan veta att hon och hennes man har ett öppet förhållande och att vi hade kunnat vara en bra matchning. 

Efter en mindre brottningsmatch med mig själv om känslor,  moral, evig trohet,  kärleken och även missnöjet med min man och nyfikenheten på hennes man och min dragning till honom som jag känt innan men ignorerat då vi båda är gifta. Så började vi skriva till varann. Och även träffas och prata. 

Efter en liten tid av ytterligare brottningsmatcher med mitt inre och en torka hemifrån på 4 månader så tänkte jag "varför inte". Jag lever bara en gång och när annars dyker denna situation upp. 

Så vi bestämde träff och vilken träff det blev! Nu har vi daglig kontakt och har träffats ett par ggr för sex och ibland bara för att prata. 

Har messat, pratat, umgåtts och haft ett par sexiga träffar med min sidan om man i ca en månad nu. Och vilken månad det har varit. Total berg och dalbana av tankar, funderingar och känslostormar. 

Men har nog landat i ett beslut att jag inte kan stanna kvar med min man. Vill känna mig sedd igen, känna mig uppskattad och vill känna mig åtrådd. 

Dock har vi några viktiga familjeplaner inbokade som jag inte vill förstöra för våra 2 ungdomar så måste vänta med att ta det där "snacket" med maken. 

Har fortfarande den känslan och är fullt medveten om att det jag gör är så fel.....men samtidigt....det var så otroligt längesen nån fick mig att känna så här. Att känna att nån tycker jag är sexig, sättet han tar mig på och sättet han tar på mig...trodde aldrig jag skulle uppleva det igen. 

Min make kommer aldrig se på mig på det sättet igen, sen kvittar det hur mycket vi pratar och försöker....Finns inte grundkänslan  där kan man inte tvinga fram nåt. 

Så nu ser jag fram emot ännu en härlig träff i slutet på veckan. Blir en bra start på helgen.... 

Låter som en härlig förmiddag. 😊 

Förväntar mig samma känsla imorgon bitti när jag träffar min hemlighet. 😍 

Ett nytt möte med min härliga man sidan om. Dock bara ett snabbt möte men ack så intensivt och hett. ❤️

Våra små möten gör vardagen dräglig fram till den dagen jag gör slag i saken lämnar. Lite pusselbitar som ska på plats men det närmar sig, sakta men säkert. 

Bara synd att semestern ställer till det då alla är lediga. Svårare att få tillfällen att träffas då vi båda har relationer. Men vi löser....på nåt sätt.   

Exakt så känner jag när jag har träffat min härliga man sidan om. Har däremot  inget dåligt samvete gentemot min äkta man. Inväntar nu bara rätt tillfälle att avsluta detta "äktenskap" . Känns mer som ett kompisförhållande än äktenskap..

Önskar vi hade tiden för en sista gång innan semestern men våra arbetstider har krockat helt. Så det lär bli en lång, torr sommar. Hoppas på mer aktivitet när sommaren är slut och alla börjar jobba igen. Förhoppningsvis är jag även singel när sommaren är slut. 

Hade tur idag. Ett spontant oväntat tillfälle dök upp så vi kunde träffas. Visserligen "bara" en snabbis men åhh så bra, precis som det alltid är. Hett, intensivt och hårt.  

Var precis vad jag behövde efter makens tafatta försök till sex inatt. Nån som verkligen vill ha sex, som vill ta på HELA mig, kyssa mig hett och intensivt..... 

Så nu klarar man sig ett tag till. Tyvärr kommer sommarsemestern i vägen men men, inte mycket att göra åt. Är bara så glad att jag hittat min härliga man sidan om.... ❤️

Nu är jag snart inte otrogen längre... Berättade för min man att jag vill skiljas  och han var helt uttryckslös. "Gör vad du vill, jag kommer inte stå i vägen"  var han första ord.
Fanns inte en tendens att vilja kämpa eller starta en dialog om vad som kan förändras för att kunna fortsätta ihop. Så det gör att det känns som om jag tagit rätt beslut fast det känns tufft. 

Kan numera säga att jag inte behöver vara otrogen mer. Gjorde slag i saken i somras och skilde mig från min man. Men aldrig att han kommer få veta om mina små snedsteg. 

Nu är processen igång med husförsäljning och leta nytt boende. Ser fram emot att vara singel för första gången på 24 år. 

Lycka till med era framtida hemliga möten. ❤️